Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    fredag, september 28, 2007

    En kraftfull röst mot diktatur

    Innan jag som 14-åring tog steget in i SSU och socialdemokratin så var det kampen mot apartheid i Sydafrika som var grunden för mitt engagemang. Mina politiska förebilder på den tiden var Nelson Mandela, Desmond Tutu och Oliver Tambo.

    När Mandela släpptes ur fängelset efter nästan 30 år och han kort därefter som första land besökte Sverige, höll han tal vid en gala på Globen i Stockholm. Då stod jag i publiken och jublade.

    I dag mindes jag känslan jag kände då när Desmond Tutu klev upp på det internationella torgets stora scen under bokmässan.

    I all hast hade en stödaktion för Burmas folk arrangerats. Från scenen talade också biståndsminister Gunilla Carlsson, tidigare utrikesminister – och nuvarande FN-sändebudet i Darfur – Jan Eliasson, PEN-klubbens ordförande Björn Linell, samt tidigare ärkebiskop KG Hammar. Men det rådde ingen tvekan om att vi i den fullsmockade salen hade kommit för att höra Desmond Tutu.

    Han har hunnit bli en gammal man, men hans röst var kraftfull när han fördömde militärdiktaturen i Burma. Tutu hyllade Aung San Suu Kyi och kallade henne sitt lands Nelson Mandela. Jublet i salen nådde då sanslösa nivåer.

    En bättre avslutning på min vistelse i Göteborg den här gången hade jag inte kunnat önska mig.

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "En kraftfull röst mot diktatur"

     

    Anonymous Anonym skrev... (29 september, 2007 09:57) : 

    Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

     

    Blogger Johan Hedin skrev... (29 september, 2007 10:26) : 

    Har du varit i Sydafrika? Och då tänker jag främst på Kapstaden och Robben Island.

     

    Blogger Peter A skrev... (29 september, 2007 13:47) : 

    Någon som känner till något bra sätt att stödja Burmas demokrati och frihetsrörelse?

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (29 september, 2007 19:26) : 

    Johan, nej.

    Peter, du kan t ex sätta in pengar på Palmecentrets solidaritetsfond, pg 570-2 (märk talongen BURMA). Et annat sätt är att bojkotta de 250 internationella företag som är verksamma eller har underleverantörer i Burma. Via Amnesty kan du skicka vykort med blommotiv till den burmesiska generalen Than Shwe.

     

    Blogger Peter A skrev... (29 september, 2007 23:21) : 

    Jonas!

    * Palmecentrets solidaritetsfond. Nej tack, jag är inte intresserad av att stödja att Burmas människor skall gå ur askan i elden. Se hur det har gått för de länder som Olof Palme har stött: Zimbabwe och Cuba är två exempel. Socialism är den allra värsta sortens förtryck.

    * Bojkotta företag verksamma i Burma. Jag tror inte det gynnar Burmas befolkning att de blir fattigare. Ett näringsliv är en av förutsättningarna som gjort det möjligt för Burmas befolkning att nu resa sig mot förtryckarregimen. Det hade de inte kunnat göra som utsvultna bönder vars enda bekymmer är att få mat för dagen åt sin familj.

    * Than Shwe verkar inte vara den blödiga typen, och vi kan nog utesluta att han överhuvudtaget sett ett enda vykort skickat till honom från Amnesty med blommotiv.

    Det får bli en donation till The U.S. Campaign for Burma istället.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (30 september, 2007 11:02) : 

    Peter, Palmecentrets verksamhet handlar inte om att omvandla länder till socialistiska stater - lika lite som t ex Silc vill göra dem till liberala dito. I stället arbetar man långsiktigt med demokratiutveckling. Palmecentret har f ö samarbetat med oppositionen i Burma i många år, och du behöver inte vara orolig för att pengarna ska hamna snett.

    Vad gäller bojkott så ber jag att få hänvisa till att Desmond Tutu, veteran från kampen mot apartheid i Sydafrika, häromdagen just uppmanade till bojkott mot Burma då han menade att detta är ett effektivt påtryckningsmedel.

    Om du inte har något förtroende för Amnesty så kan du exempelvis stödja den politiskt och religiöst ombundna Svenska Burmakommitteén. Burmakommittéen sprider information och organiserar internationella kampanjer mot företag som trotsat omvärldens sanktionsöverenskommelser och är verksamma i Burma.

     

    Anonymous Anonym skrev... (30 september, 2007 13:38) : 

    Jonas

    Du som är tekniskt kunnig?
    Hur ska jag kunna spara de adresser du du lämnar i kommentarerna bland Favoriter?

    Vykort ska skickas. Gjorde så till Milosovic - pengar har jag både gett och salat samt köpt ett gult paraply för att hedra demokrati intellektualism och Aung San Suu Kyi...

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (30 september, 2007 13:41) : 

    Klara, högerklicka (eller för Mac: håll musknappen intryckt) på länkarna och välj "öppna i nytt fönster" - därefter kan du spara länkarna som favoriter.

     

    Anonymous Anonym skrev... (30 september, 2007 17:07) : 

    Peter: Det du pratar om är inte socialism, det är diktatur. Det har ingen plats i en sant socialistisk stat. De enda som har något att frukta av en sådan är förtryckarna själva. Är du en sådan?

     

    Anonymous Anonym skrev... (30 september, 2007 21:16) : 

    Sossarnas bidrag till Zimbabwe talar man naturligtvis tyst om.

     

    Blogger Peter A skrev... (30 september, 2007 23:13) : 

    Nicklas Eriksson!

    Alla former av kollektivism är förtryck då man gör andra människor till slavar för sina egna syften.

    Förövrigt verkar du ovanligt okunnig för att vara socialist, de flesta socialister brukar kunna sin sak. Gå och läs självhataren Marxs antisemitiska och rasistiska verk om proletäriatets diktatur, och kom tillbaka sen.

     

    Blogger Peter A skrev... (30 september, 2007 23:38) : 

    Jonas M!

    Sedan Amnesty övergick från att vara en organisation som försvarade mänskliga rättigheter, mot tortyr och jobbade för att frige politiska fångar varsomhelst på jorden utan undantag till att bli en organisation som jobbar mot frihandel, kapitalism och globaliseringen så har de uteslutit mig som donator.

    “I Indien har den genomsnittliga tillväxten varit 8 procent under de senaste tre åren, men mer än en fjärdedel av befolkningen lever fortfarande under fattigdomsstrecket. Denna statistik avslöjar globaliseringens mörka baksida.”

    Amnesty anser med andra ord numera att eftersom globaliseringen inte lyckats lyfta ALLA människor ur den absoluta fattigdomen i Indien SAMTIDIGT, så är den generellt sett av ondo.

    Kanske inte så konstigt att Amnesty tappat medlemmar under lång tid nu, deras styrka förr i tiden var just att de hade begränsat sitt uppdrag grundade på värderingar som de flesta människor på jorden kunde skriva under på. Numera har man tydligen gemensam agenda med organisationer som Attac. Det är inte riktigt min grej.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (01 oktober, 2007 06:54) : 

    Johannes, att du inte gillar hur den socialdemokratiska utrikespolitiken under Palme såg ut har framgått. Detta är dock knappast relevant för dagens situation i Burma och hur vi på bästa sätt kan stödja demokratiprocessen där nu, vilket är det som diskuteras i detta inlägg.

    Peter och Nicklas, ni få ta er diskussion om socialism i något annat forum. Den är inte relevant här.

    Peter, tråkigt att du så entydigt dömer ut Amnesty - den organisation som annars internationellt anses vara den mest kompetenta och framgångsrika när det gäller att uppmärksamma och driva på för mänskliga rättigheter.

     

    Blogger Johan Hedin skrev... (01 oktober, 2007 10:44) : 

    Jonas:
    Då kan jag starkt rekommendera en resa dit! Jag var själv tveksam till "turistutflykten" till Robben Island, men ändrade mig snabbt. Det är f.d. fångar där som håller i rundvandringen och det var extremt fascinerande att höra dem berätta (och tog effektivt bort all känsla av "turistfälla").

    Not:
    En anledning till min tvekan var motsvarande utflykt i Leningrad 1985 när de visade upp små fängelserum som fiender till Tsaren tydligen satt i före 1917. För mig som läst på lite om Gulag var det minst sagt ett gigantiskt hyckleri.

     

    kommentera