Privata arbetsförmedlingar

I höstas var jag under en period arbetslös och fick då förnyad personlig insikt om hur såväl a-kasse- som arbetsförmedlingsssystemet fungerade – och hur de brast. Det är inte utan att jag undrar om de inte skulle kunna skötas bättre. Även bland fackligt engagerade akademiker är missnöjet med den statliga arbetsförmedlingen starkt, och man satsar nu i stället på egna arbetsförmedlingar. Sammanlagt ska fem förmedlingar öppnas runt om i landet före årsskiftet. Och intresset verkar vara stort, drygt 1 400 personer har redan anmält sig. Allt fler anser att det behövs privata, branschvisa förmedlingar som komplement till den offentliga arbetsförmedlingen. Dit hör LO som godkänner att de självständiga a-kassorna fungerar som arbetsförmedlare, men vill inte låta sina medlemsförbund förmedla jobb då det vore att sitta på dubbla stolar. Samtidigt rapporteras att färre än väntat har skrivit in sig på de privata jobbförmedlingar som i ett Ams-försök sedan i somras ska försöka fixa jobb åt långtidsarbetslösa unga, utrikesfödda och arbetslösa med funktionshinder. Sådana privata jobbförmedlingar finns nu i Malmö, Norrköping och Västernorrland. De har som målsättning att sammanlagt 1 000 personer skriver in sig hos dem under försöket som pågår till mars, och som sen ska utvärderas. Men hittills har bara runt 370 skrivit in sig. Och så få som ett 15-tal har hittills fått arbete genom jobbförmedlingarna på de tre orterna. Andra skriver intressant om samhälle, jobb, arbetsförmedlingen.