Den svårbegripliga bloggosfären

I en stort uppslagen artikel i Dagens Nyheter i morse granskas de svenska politiska bloggarna, ”för att få en bild av vilka de är som driver den politiska diskussionen på nätet”. Resultatet är tveksamt. Artikeln illustreras med en stor bild där ”den inre bloggosfären” – som sägs vara ett urval av de mest lästa politiska bloggarna – avbildas som stjärnbilder på himlen, högt ovanför troposfären, stratosfären, mesosfären, termosfären och exosfären. Men de länkar som sägs ska visa hur vi bloggare refererar till varandra ger en synnerligen ofullständig och långt ifrån relevant bild av verkligheten. Det DN verkar ha tagit fasta på är nämligen statiska länkar, som dem jag bjuder på härintill. De länkar som verkligen spelar roll är i stället permalänkarna i inläggen vi postar. Likaså är det knappast korrekt att beskriva dem som bloggar om politik i Sverige som ”en klick”, bara för att de mest namnkunniga och mest vällästa är en tämligen liten skara. I själva verket är gruppen betydligt större – och växande. Och även mer obskyra politiska bloggare får då och då betydelse genom att uppmärksammas av andra, och kan – om än under en begränsad period – vara bland de mest länkade på nätet. Att man inom journalistkåren och forskarvärlden fortfarande har svårt att förstå sig på bloggosfären blir ännu tydligare när DN intervjuar journalistikprofessor Kent Asp, som kallar de politiska bloggarna för en flopp och säger att bloggen ”inte haft någon betydelse alls” för opinionsbildningen. Och det stämmer säkert, om man mäter verkligheten efter de rutnät och andra parametrar som Asp och hans kollegor förlitat sig på i många år. Nya mediekanaler som följer en annan logik och andra spelregler passar inte in i mallen och bedöms därför som betydelselösa. Själv tror jag att den gode Asp här gör ett stort misstag. Det må vara sant att det är förhållandevis få som läser min och andra politiska bloggar. Men det är inte heller särskilt många, totalt sett, som läser exempelvis DN debatt eller SvD:s Brännpunkt. Ändå blir artiklar publicerade där regelbundet synnerligen uppmärksammade och påverkar samhällsdebatten. Och det beror på vilka som läser bloggarna eller debattartiklarna. I mitt fall kan jag av besöksstatistiken se att jag har läsare i regeringskansliet, riksdagen, snart sagt samtliga riksdagspartier, de stora nyhetsredaktionerna – och till och med kungahuset. Självklart har detta betydelse, om än i mitt fall möjligen marginell, för opinionsbildningen. Andra skriver intressant om politik, bloggosfären, DN.