Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Tham står åter utan lösningar
| ”Kvinnor kan utan Tham”, lät det från de liberala studenterna vid Stockholms universitet för tio år sedan när den dåvarande socialdemokratiske utbildningsministern Carl Tham drev igenom att kvinnor skulle kvoteras in som professorer i den tungt manligt dominerade universitetsvärlden. I dag känns det frestande att parafrasera denna devis och säga något i stil med att EU-debatten klarar sig alldeles utmärkt utan Carl Tham. På DN Debatt plockar nu Tham åter fram sin gamla käpphäst om att EU har inneburit en kraftig försvagning av demokratin. Och än en gång gör han sig till uttolkare av hur den socialdemokratiska politiken egentligen borde se ut – uppenbarligen ignorerande det faktum att Europas samtliga socialdemokratiska partier (möjligen med undantag för Maltas) har en positiv syn på EU-samarbetet. Självklart finns det enskildheter i EU-konstruktionen som kan te sig märkliga och som många av oss gärna skulle vilja se förändrade. Och gudarna ska veta att jag inte uppskattar alla beslut som fattas av de olika EU-institutionerna. Men lösningen är knappast att socialdemokratin i Sverige skulle kunna kräva en grundlagsändring om det nya fördraget och ”på alla nivåer bekämpa den”. I synnerhet inte när det nya fördraget just innebär det ökade inflytande för de nationella församlingarna som Tham efterfrågar. Andra skriver intressant om politik, EU, Carl Tham. |
skrivet av Jonas Morian om 13:00
Kommentarer om "Tham står åter utan lösningar"
-
Bengt Nilsson, sosse skrev... (17 februari, 2008 09:04) :
-
Calle Fridén skrev... (17 februari, 2008 13:19) :
-
Anonym skrev... (19 februari, 2008 19:30) :
-
Anonym skrev... (19 februari, 2008 22:44) :
-
Max Andersson skrev... (24 februari, 2008 12:49) :
kommenteraOch jag kan fortsätta att lita på att genomarbetade beslut, tagna av mina valda politiska representanter i regering, riksdag, landsting och kommuner i landet Sverige har en så stor demokratisk legitimitet och förankring att en organisation vid namn EU och deras gummilagvrängare där borta i Bryssel (och Strassbourg)fortsättningsvis inte kan störa denna vår demokratiska beslutsordning förankrad i våra fyra grundlagar.
Bengt Nilsson, röd gråsosse
Nej, Jonas. Det finns alldeles åt helvete för många saker inom EU som inte är vad de borde vara, och de blir fler. I vanlig ordning ber jag ödmjukast mina EU-positiva partikanmrater att lista några saker där just Sveriges syn på saker och ting haft ett stort genomslag inom EU. För skams skull borde det då vara saker som står i paritet till de pengar som EU får från Sverige, för att dela ut.
Tvärtom är det så att Tham pekar alldeles utmärkt på det demokratiska avstånd som svensken i gemen upplever till Bryssel. Hur mycket man än försöker betona det postiva kan vi aldrig skapa förtroende för EU som institution om vi hela tiden ska skotta undan de negativa effekter som det gränslösa Europa inneburit för oss.
Den klåfingrighet i detaljfrågor som utmärker Europaparlamentet, och den byråkrati den skapat, var knappast det vi ville ha, eller hur?
Jag kan räkna upp många dussin olika förslag som är direkt dåliga för Sverige, och som vi förväntas svälja. Och sen ska vi dessutom få en konstitution av bästa kontinetala märke. Kan vi inte hitta på fler saker som främjar nationalism och chauvinism?
Finns det någon här som kan ge mig ett enda konkret exempel på vad Carl Tham gjort för att bidra till det svenska samhällets utveckling under alla sina år då han levt på skattebetalarnas pengar? Exempel efterfrågas av mig!
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Lissabonfördraget innebär tvärtom mot vad Morian påstår ett klart minskat inflytande för de nationella parlamenten, eftersom vetorätten tas bort på ett 60-tal områden.
Det kommer alltså att bli lättare att köra över medlemsländerna, och att de nationella parlamenten alltså förlorar inflytande.
Det införs visserligen en möjlighet för de nationella parlamenten att få uttala sig om nya förslag från kommissionen - inte om huruvida de är bra eller inte, utam enbart om huruvida de bör tas på EU-nivån. Om en tredjedel av parlamenten säger nej så måste kommissionen tänka igenom förslaget en gång till, men kan ändå lägga fram det igen.
(Det finns ytterligare en procedur som följer om hälften protesterar, men den kommer sannolikt aldrig att få någon betydelse i praktiken.)
Det är den här nyheten det sk "gula kortet" som Lissabonfördragets tillskyndare brukar hänvisa till när de säger att de nationella parlamenten får mer makt.
Jag tror inte att Morian verkligen menar att den förlorade rätten att säga "veto" väger lättare än möjlighen att säga "snälla, är du verkligen säker att på att du vill göra detta", så jag utgår från att han precis som så många andra EU-positiva debatörer bara är dåligt påläst.