Grundlagsförslag och valdagar
När de borgerliga tillsammans med miljöpartiet häromdagen meddelade att man är överens om att göra om den svenska grundlagen så skickade det svallvågor i politiken. Det är nämligen ett flertal områden man vill ändra på i det svenska systemet. Exempelvis vill man att tillämpningen av lagar ska prövas i en nyinrättad författningsdomstol. Vanliga domstolars ställning och oberoende föreslås bli tydligare med ett särskilt kapitel i grundlagen. Dessutom vill alliansen och mp att inslaget av personval stärks genom att dagens spärrar helt slopas. Allt detta tycker jag personligen är intressanta tankar som är väl värda att pröva. Inte minst personvalet är i nuläget synnerligen rumphugget av kompromisser som gjort det svårt för väljarnas preferenser att få ett reellt genomslag. Däremot är jag ytterst skeptisk till idén om att återgå till skilda valdagar för riksdagsval och lokalval. De fem partierna tror att intresset för kommunala frågor blir större om de får ett eget val och inte försvinner i riksdagsvalet. Själv tror jag att valdeltagandet i kommunvalen snarare riskerar att sjunka med skilda valdagar, eftersom kommunala frågor sällan väcker samma intresse hos allmänheten som rikspolitiken – mycket beroende på den ofta bristfälliga mediebevakningen av den förra. Sedan kan man fråga sig om väljare och partiaktivister verkligen orkar med valrörelse vartannat år. Utöver val till riksdag, landsting och kommunfullmäktige hålls som bekant även val till Europaparlamentet, och vissa medborgare deltar även i kyrkovalet och valet till Sametinget. Andra skriver intressant om politik, grundlagen, valdagar. |
Kommentarer om "Grundlagsförslag och valdagar"
Om valdeltagandet skunker i komunalval pga skilda valdagar så visar väl det snarast på att många personer har röstat utan att sätta sig in i den komunala politiken.
då har vi tydliggjort ett problem som med dagens lösning inte syns (dvs idag behandlar vi symptomet inte problemet)
Lösningen är snarare att få igång en ordentlig komunal debatt och den hadde blivit hjälpt av egen valdag (med medföljande egna valkampanj)
Att intresset för kommunala frågor ökar och att valdeltagandet sjunker är inte alls nödvändigtvis motsatser.
Med dagens system röstar många synnerligen slentrianmässigt i lanstings- och kommunalvalen, och det ser jag som ytterligt problematiskt. Till det kommer att det, som Ingerö skriver, finns politiker som går till val på frågor som inte ligger inom deras jurisdiktion. Hela mantrat "vård, skola, omsorg" är ju faktiskt bortom rikspolitikernas omedelbara räckhåll, men lik förbannat är det det som vevas i valrörelse efter valrörelse. Över hela politiska skalan.
Jag anser att alla människor är fria att göra sina egna val. Att inte rösta är också ett val, så gott som något. Det kan mycket väl vara så att man väljer att inte rösta för att
(1) man inte tycker att något parti ligger tillräckligt nära ens egna värderingar, och därmed inte vill ge legitimitet åt ens det minst dåliga
eller
(2) man tycker inte att samhället behöver förändras i nämnvärd utsträckning, och har därmed inte heller någon lust att ge reformivrarna (som det nästan alltid handlar om) mandat för sina förändringar.
Inte i något av dessa fall anser jag att det är rimligt att man går och röstar. Snarare tvärt om.
Även fallen
(3) man känner inte att man, trots den massiva mängd information man alltid blir påtvingad i valrörelser, inte har koll nog att göra ett vettigt val
eller att
(4) man helt enkelt skiter i politik för att man tycker allt är samma skit eller bara oerhört tråkigt
är rimliga scenarior, där jag inte heller ser någon poäng med att kommendera ut folk och rösta.
Sammanfattningsvis: det finns inget egentligt egenvärde i höga röstsiffror.