Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    onsdag, juni 11, 2008

    Borgarnas nomineringspolitik kan döda europadebatten

    Att vältra sig i nationalromantiska klyschor och driva debatten om ett från omvärlden isolerat lokalsamhälle känns väldigt omodernt. Trots det vet vi att den olyckliga symbiosen av rädsla och bakåtsträvande har visat sig vara ett fruktbart framgångsrecept för den som vill ta sig ut i Europa och in i maktens korridorer och i den komplexa europadebatten tenderar även de mest konstruktiva EU-kritiker att dras med i anti-vågen och bli direkta motståndare. Tidigare val i såväl Sverige som övriga medlemsländer har visat att det finns en särskild plats i europaparlamentet för alla som hatar EU.

    Jag menar att det etablerade partiväsendet har ett gemensamt ansvar att, oavsett partifärg, stävja den tröttsamma och, för såväl Sveriges som Europas del, missgynnsamma anti-vågen som allt som oftast sveper in i debatten och visa för väljarna att EU är så mycket mer än gemensam gurkstandard. För oavsett om det är fred eller frihandel har trots allt en betydande majoritet av det mest etablerade partiväsendet en ambition med EU-medlemskapet och en majoritet av de politiska företrädarna är också överens om att framtidens utmaningar kräver att vi agerar i ett större sammanhang.

    Det vilar således ett tungt ansvar på de politiska partierna axlar, och kanske framför allt på de politiker som kandiderar till parlamentet och därmed för den löpande debatten och dialogen med väljarna, att aktivt arbeta för att skapa en konstruktiv europadebatt inför det stundande valet. För att undvika att kommande parlamentsval blir en tradig och meningslös diskussion om ja eller nej är det av största vikt att de politiska partierna för fram kandidater som vill någonting med det svenska EU-medlemskapet och som har förmågan omvandla den stundtals diffusa och komplexa europadebatten till greppbara värden och konkret politik. Misslyckas man, eller rent av negligerar, denna uppgift riskerar man också att tappa debatten till de mest hårdnackade EU-motståndarna som sitter i sandlådan och väntar på att få kidnappa diskursen om Europa.

    Det är därför förrädiskt om de etablerade partierna ser EU som en parlamentarisk slasktratt dit gamla trotjänare kan skickas som tack för lång och trogen tjänst. En europaparlamentariker ska inte bara vara en svensk röst i Europa, utan också en europeisk röst i Sverige - Det svenska europaparlamentsvalet kräver därför de bästa tänkbara kandidaterna, inte för att en specifik politik ska vinna gehör, utan för att politiken överhuvudtaget ska vara det centrala i debatten.

    Med anledning av ovanstående är det mycket skrämmande att se att krafter inom såväl moderaterna som kristdemokraterna uppenbarligen anser att deras respektive partier ska haka på den republikanska trenden och damma av de äldsta politikerna de har till det stundande europaparlamentsvalet, istället för de bästa och mest lämpade. På sätt blir en plats i europaparlamentet just en reträttplats och ingenting annat än en alternativ landshövdingspost för politikens veteraner.

    USA står som bekant inför en situation där de istället för att välja sin första kvinnliga eller första färgade president – med största sannolikhet kommer att välja sin äldsta president någonsin. Jag hoppas innerligt att amerikaniseringen av svensk politik inte sträcker sig så långt att partierna anammar en sådan strategi. Det är en dålig trend som svenska partier bör hålla sig för goda för att haka på - Så skapar vi inte ett modernt, socialt Europa.

    Så kom igen borgare, vill ni att politiken ska stå i centrum för kommande europadebatter – Nominera in kandidater som kan och vill någonting med EU-medlemskapet och som kan bidra till en konstruktiv europadebatt. Nominera inte kandidater på gamla meriter som, om något, bara bidrar till ett cementerat europeiskt gubbvälde – Det är att spela EU-motståndarna rakt i händerna.


    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "Borgarnas nomineringspolitik kan döda europadebatten"

     

    Anonymous Joe skrev... (11 juni, 2008 11:40) : 

    Jag tycker det är beklagligt att du hyser att sådant agg mot äldre människor. Ingen person kan trots allt hjälpa hur gammal man är, på samma sätt som man inte kan påverka varken kön eller hudfärg. Tänk om, tänk rätt.

     

    Blogger Fredrik Pettersson skrev... (11 juni, 2008 13:20) : 

    Joe,
    Det jag, om något, vänder mig emot när det gäller just ålder är isf att egenskapen hög ålder ofta per automatik värderas högre vid bedömningen av en tilltänkt kandidats lämplighet än exempelvis de andra aspekter som du räknar upp.

    Men, det jag framför allt kritiserar är att politiska partier använder viktiga politiska uppdrag som reträttposter för politiska veteraner och då inte alltid främst utifrån att dessa är de bästa kandidaterna utan som sagt snarare som ett tack för lång och trogen tjänst. Ett sådant agerande från de politiska partiernas sida leder till att hela den konstruktiva debatten degraderas.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (11 juni, 2008 18:37) : 

    Grattis Fredrik, du är länkar från Aftonbladets Europablogg :-)

     

    Anonymous Peter L skrev... (11 juni, 2008 20:51) : 

    Håller med.Europa är alldeles för viktigt för att användas till fina reträttposter som tack för trogen tjänst. Bra blogginlägg Fredrik.

     

    Blogger Fredrik Pettersson skrev... (11 juni, 2008 21:00) : 

    Tack för det Jonas - Intressant att även Mats Engström tycks dela mina dubier kring nomineringsförfarandet och de politiska partiernas sätt att se på viktiga politiska uppdrag.

    Tack också Peter för berömmet!

     

    Blogger En vanlig $vensson skrev... (15 juni, 2008 19:55) : 

    Jonas/

    Man kan inte döda en debatt som redan är stendöd. Detta inte minst på grund av att man inte kan vara kritisk till maktansamlingen i Bryssel utan att på ditt tröttsamma manér avfärdas som nationalromantisk populist. Du kan ha hur pigga och ärtiga kandidater som helst (tänk Margot Wallström), har de inget annat än floskler att komma med och inga andra svar än att Bryssel behöver mer befogenheter så finns det inte mycket att debattera.
    Seriöst, läs igenom ditt inlägg och fundera över om det inte ligger något problem i den attityden. Om du nu ville ha debatt, inte bara kandidater representerande en yngre och snyggare yta.

     

    Blogger Fredrik Pettersson skrev... (15 juni, 2008 21:08) : 

    $vensson,

    Det är en väldigt stor skillnad på att vara kritisk och att vara hatisk motståndare till EU. Det ena för i många fall debatten framåt och bidrar till nya konstruktiva lösningar, det andra får rakt motsatt effekt och gynnar som jag det inte någon eller något. Det är också mot det sistnämnda som jag vänder mig i min text, inte mot de konstruktiva kritikerna.

    Man kan kalla Margot Wallström för mycket, men exempel på en floskel-politiker är hon inte. Wallström är istället ett lysande exempel på hur bra det kan gå när ett parti tar europafrågan på allvar och skickar det bästa de har, istället för det äldsta de har.

     

    kommentera