Ett litet steg för landstinget men ett stort steg för mångfalden

Med en vit heterosexuell mans perspektiv ter sig tillvaron jävligt enkel kan jag konstatera. I min enfald trodde jag länge att processen med att ”komma ut” som homo- eller bisexuell var en engångsföreteelse - Hade man en gång öppet deklarerat sin sexuella läggning hade man också en gång för alla klivit över den tröskel och ur den garderob som denna deklaration innebär. Idag vet jag att verkligheten för alla de människor med en annan sexuelläggning än den heterosexuella ser radikalt annorlunda ut. Miljontals HBT-personer världen över kan vittna om en livslång process där mötet med nya människor och stiftandet av nya bekantskaper ständigt innebär att man på nytt måste ”komma ut” och förklara att, och ofta varför, man avviker från den i samhället rådande heteronormen. Lägg därtill att det idag finns många HBT-personer som av en eller annan anledning varken vill eller kan öppet deklarera sin sexuella läggning, så har man skapat sig en förenklad bild av den komplexa och påfrestande tillvaro som många HBT-personer tvingas leva i varje dag, 365 dagar om året. Ovanstående problematik blir oerhört påtaglig i en sjukvårdsdiskurs. Varje person som söker vård per automatik befinner sig i en beroendeställning till vårdgivaren. Detta kan för vårdtagaren ifråga vara mycket påfrestande och jobbigt. Ponera då också att vårdtagaren ifråga är en HBT-person som finner processen med att ”komma ut” såväl smärtsam som jobbig. Då kan mötet med vården vara så pass påfrestande att man in i det längsta undviker att kontakta sjukvården, vilket i sin tur kan få allvarliga konsekvenser för patientens hälsa. Vi vet också att det än i dag, forskning och samhällsutvecklingen till trots, råder en mansnorm inom sjukvården såväl som i samhället i stort. Män behandlas mer fördelaktigt än kvinnor och kvinnors hälsa betraktas och tolkas ofta utifrån mannen som norm. Detta drabbar naturligtvis även lesbiska kvinnor som därmed blir osynliggjorda både som kvinnor och som lesbiska. Landstingspolitiker talar ofta om vikten av ett brukarperspektiv; att varje människa ska ses, respekteras och bemötas utifrån sin särart och sina särskilda behov. Men, när en stor grupp människor känner sig osynliggjorda och kränkta i mötet med vården måste politiken vidta åtgärder. Tyvärr är kunskapen kring HBT-personers hälsa och ohälsa är bristfällig trots att de undersökningar som har gjorts visar på ett högre ohälsotal bland homosexuella och bisexuella än bland heterosexuella. Den psykosociala ohälsan är överrepresenterad bland unga personer med annan sexuell läggning än den heterosexuella. Personer ur denna grupp upplever ofta att det blir kränkta eller osynliggjorda i mötet med vården. Studier om och vittnesmål från lesbiska kvinnor visar vidare på ett större ohälsotal i gruppen lesbiska kvinnor än hos kvinnor i övrigt. En undersökning som RFSL genomförde i samband med Pride-festivalen i Stockholm 2005 om betydelsen av HBT-kompetens inom hälso- och sjukvården pekar på att bristande HBT-kompetens leder till att patienter får svårigheter med att vara öppna med sin sexuella läggning, och därmed också svårt att ge information och våga ställa frågor som är relevanta för behandling, omvårdnad och diagnos. Svaren visar också att bristande HBT-kompetens från sjukvården leder till sämre omvårdnad från sjukvårdens sida, sämre bemötande, och sämre möjligheter att ställa rätt diagnos eller ge rätt behandling. RFSL:s undersökning tyder vidare på en otrygghet hos målgruppen HBT-kvinnor som grundar sig på en osäkerhet om huruvida hälso- och sjukvården kommer att ge ett bemötande som inte är negativt eller fördomsfullt om man berättar om sin läggning. Deltagarna menar att de mottagningar som idag har HBT-kompetens har förutsättningar för att ge HBT-kvinnor en sådan behandling som man önskar att alla sjukvårdsinstanser kunde ge. Med anledning av ovanstående är det oerhört glädjande att den sörmländska landstingsstyrelsen idag väntas föreslå fullmäktige att bifalla en motion från den socialdemokratiska och vänsterpartistiska oppositionen om att starta en gynmottagning för lesbiska och bisexuella kvinnor. Bifallsyrkandet till socialdemokraternas och vänsterpartiets motion innebär att en särskild gynmottagning för homo- och bisexuella kvinnor inom kort upprättas i landstingets regi och integreras i den befintliga verksamheten. Genom att bifalla motionen åtar sig också Landstinget Sörmland att utbilda den berörda personalen i HBT-kompetens med hjälp av personer och organisationer med specialkompetens på området, så som RFSL och personalen på den gynmottagning för lesbiska och bisexuella kvinnor som idag finns på Södersjukhuset i Stockholm. Ett litet steg för landstinget kan tyckas, men ett stort steg för mångfalden! Andra skriver intressant om HBT, mångfald, Landstinget Sörmland.