Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Heteronorm och kastrationsångest
| Apropå heteronormen som jag skrev om i går så påminner ETC:s Johan Ehrenberg i dag om det tillfälliga könsbyte han gjorde för 25 år sedan, som ett led i ett reportage. Ehrenberg skriver att ”Könen – våra sociala roller – är lika påhittade som allt annat som finns i människans kultur”. Han säger sig också ha blivit skakad av att ”motståndet mot människors rätt att bryta sig ur könets fängelse var lika stort bland dåtidens radikala tjejer, bögar och flator – som hos myndigheter, politiker och media”. Ehrenberg konstaterar att detta gäller än i dag. Han får stöd från lite oväntat håll. Häromdagen uppmärksammade nämligen Felix König (RFSL Ungdom) och Niklas Wykman (MUF) de ”starka krafter som vill göra livsutrymmet ännu snävare” för dem som bryter mot heteronormen. Några som står i frontlinjen för detta normbrytande är just de transsexuella, som av König och Wykman pekas ut som ”en av de grupper som mår sämst i samhället”. Den psykiska ohälsan bland transexuella sägs vara hög, självmorden många och möjligheten att påverka sin egen situation är liten. Ett exempel på denna grupps utsatthet är den könstillhörighetsutredning som presenterades för ett drygt år sedan. Utredningen förespråkar en moraliserande lagstiftning där transsexuella tvingas kastrera sig och inte få behandling efter läkarens ordination utan efter lagbokens. Om denna utredning skriver i dag DN:s Anne Lindén. Och hon talar klarspråk om vad utredningsförslaget innebär: ”på somliga knipsas testiklarna, hos andra är det äggstockarna som ryker”. För mig framstår det som obegripligt varför en person som vill korrigera sin könsidentitet till att stämma överens med sin självbild ska behöva genomgå ett mer omfattande kirurgiskt ingrepp än vad juridiken och medicinen i dag föreskriver, nämligen sterilisering. Det är tydligen hotande att en människa som efter en lång och jobbig process genomgått ett könsbyte ska få behålla de könskörtlar han eller hon fötts med. Den enda förklaring jag kan tänka till en sådan här ordning är det som Felix Köing och Niklas Wykman är inne på, nämligen moralism. Andra skriver intressant om HBT, heteronormativitet, könsidentitet. |
skrivet av Jonas Morian om 09:27
Kommentarer om "Heteronorm och kastrationsångest"
-
Anonym skrev... (01 augusti, 2008 10:23) :
-
Jonas Morian skrev... (01 augusti, 2008 10:32) :
-
Hellström skrev... (01 augusti, 2008 10:49) :
-
Anonym skrev... (01 augusti, 2008 17:38) :
-
Anonym skrev... (02 augusti, 2008 00:14) :
-
trollhare skrev... (03 augusti, 2008 18:17) :
kommenteraJag tror det är bra med normer i ett samhälle. Annars faller det samman. Eftersom +/- 95 % är heterosexuella i Sverige så är det rinligt med en heteronorm. Jag upprörs över att så många använder sig av heterosexualiteten som ett avskräckande exempel i sin argumentation. Samtidigt som man vill ha acceptans för sin egen "norm" eller sexuella läggning. Det är dubbelmoral.
Fredrik, jag är själv heterosexuell och mitt ifrågasättande av heteronormen grundar sig på att jag betraktar den som förtryckande. Inte bara mot minoriteten HBT-personer, utan i minst lika hög grad mot heterosexuella. Heteronormen är grunden för konserverande könsroller som vi alla skulle vinna på att bryta. Alternativet till heteronormen är i mina ögon ingen "homonorm", utan ett friare samhälle där vi människor får definiera oss själva.
Hur man som person väljer att se och använda sig av heteronorm är väl egentligen upp till var och en, men i mitt framtida yrke (och när jag är ute på högstadier och gymnasier och pratar om sex & samlevnad) tycker håller jag med om att det om inte annat vore extremt oartigt av mig att förutsätta något sådant.
Däremot håller jag definitivt inte med Johan Ehrenberg. Kön är definitivt inte enbart en social konstruktion, och att hävda att det bara är frågan om uppfostran och samhällets syn på människan är oärligt.
Kön är givetvis inte en social konstruktion. Detta bevisas av hyllmeter med biologisk forskning. Senast redovisades stora skillnader i genuttryck mellan män och kvinnors hjärnor, bara för att ta ett i raden av exempel.
Men vad gäller ditt blogginlägg tror jag problemet är att vare sig staten eller RFSL verkar veta vad de vill. Kanske måste kommunikationen bli tydligare. Som det ser ut idag blir man bara förvirrad av alla bokstavskombinationer. Så ni vill nu byta kön, men behålla könsorganen??? Jag förstår inte, men visst - kör hårt.
Jonas
Det är inte heteronormen som är förtryckande. Det är okunskapen som skapar en grogrund för förtryck.
Begreppet "heteronorm" är en del av okunskapen. Det är föreställningen om det normala som bildar grogrunden till rädslan.
Det är först när vi fullständigt förstår att det är normalfördelningen som är det normala som vi kan hantera tillvaron på ett klokt vis.
Det grundläggande problemet är okunskapen om livet.
Fick vi en äkta kunskap om evolutionslära redan från barnsben, ständigt upprepad upp till vuxen ålder kanske kan vi förstå.
Livet saknar mening. Det är det centrala för att förstå. Evolution är en biologisk eller varför inte säga närmast en matematisk process utan mål och mening.
Att heterosexualitet är vanligare än homosexualitet handlar enbart om artens överlevnad. Ett självreglerande system likt en termostat.
Andelen homosexuella regleras av den fittnes eller gruppnytta som homosexualiteten tillför den av avkomman upptagna heterosexuelle populationen.
Självklart har homosexualitet en för arten funktionell "nytta" i överlevnadsprocessen.
Annars hade den inte existerat.
Det samma gäller alla andra avvikelser från normalfördelningens centrala tyngdpunkt.Avvikelsen är en självklar del av begreppet variation och selektion.
Att man skall behöva förklara och förstå ämnet med hjälp av matematik och processanalys är det tunga problemet för frågans enkelhet.
Den nuvarande strategin med dogmatisk känsloargumentation har ungefär lika lång överlevnad som den utopiska känsla som existerade under de tio år som följde på 68-rörelsen. Sedan känslomässig glömska i de stora folklagren.
Den dominanta felsynen som bildar bas för destruktiva föreställningar är att livet har en given mening.
Samtidigt måste man förstå att omsorgen för avkomman bildar bas för det fredliga samhället och att den kortsiktiga egoismen och självcentreringen är barnens och den humanistiska kulturens största fiende.
HBT rörelsen är tyvärr sin egen fiende då man starkt föraktar mer långsiktiga vetenskapliga förklaringsmodeller.
Frikyrkliga krafter kan bara tillföra dogmatism som genast finner sin långsiktiga fiende.
"Hetereonormen" är ett sådant frikyrkligt och icke vetenskapligt språkbruk.
MVH
Anders B Westin
Jag tycker det är en väldigt intressant artikel utifrån det att den är lite klumpigt formulerad. Jag som transsexuell ser nämligen inget som helst problem med att transsexuella genomgår kastration - dvs. de som behöver det. Men alla gör inte det, men är lika transsexuella ändå.
För vissa är det en förutsättning för att kunna leva ett bra liv och den RÄTTEN att genomgå kastration eller sterilisering vill jag inte ta ifrån dem. Det är TVÅNGET jag vänder mig emot. Idag finns det människor som uppfyller alla diagnoskriterier (för där står inget om operationsbehov), men som i framtiden riskerar att bli utan vård pga. att de inte behöver just underlivsoperation. Däremot kan de tex. behöva hormoner och för killarna bröstborttagning, för tjejerna epilering, osv. Det är problemet: inte att folk kastreras utan att det blir någon slags krav som aställs på alla oavsett om de själva vill eller hur deras läkare bedömer det. Det betyder också att tex. personer som av någon anledning inte kan genomgå operation inte kan få ett nytt personnummer och nytt juridiskt kön.