Vad Ask och Billström inte berättar

Som varm EU-vän blir jag ofta frustrerad över hur idéer från enskilda ledamöter i Europaparlamentet, lobbyorganisationer eller mer eller mindre informella samrådsgrupper, i medierna presenteras som ”EU-förslag”. Ibland förvånas jag dock över att synnerligen betydelsefulla möten och rapporter överhuvudtaget inte får någon uppmärksamhet. I förra veckan rapporterade den brittiska tidningen The Guardian om en rapport betitlad Freedom, Security, Privacy - European Home Affairs in an Open World som förespråkar en framtida inriktning för EU inom områden som polis, migration, underrättelsetjänst etc. Detta dokument är framtaget av The Informal High Level Advisory Gruop on the Future of European Home Affairs Policy, även kallad ”The Future Group”. I denna sitter justitieministrar och andra regeringsrepresentanter från EU-länderna Tyskland, Portugal, Slovenien, Frankrike, Tjeckien och Sverige. Den svenska regeringen representeras av Beatrice Ask och Tobias Billström. Gruppens arbete är tänkt att vara ”an important contribution and a source of inspiration” för EU. Och vad de föreslår är synnerligen anmärkningsvärda saker. Bland annat anser gruppen att EU och USA bör bygga upp en gemensam underrättelsepool och utöka informationsutbyte för att bekämpa terrorism och brott. Detta informationsutbyte kan enligt Magnus Graner, statssekreterare vid justitiedepartementet, röra ”Allt från känslig information, som innehållet i straffregistret, men också helt ofarlig information som innehållet i bilregistret”. På en direkt fråga medger Graner att även blodgrupper och DNA kan komma att utväxlas. Ytterst få svenska bloggare har uppmärksammat rapporten. Jag har hittills i princip bara sett Mary X. Jensen, Rhodin och Claes Krantz skriva om den. Och i traditionella medier har jag endast hittat ett inslag på TV4Nyheterna. Inte heller i statsråden Ask och Billströms kalendrar på nätet, eller i något pressmeddelande de skickat ut, nämns något om ”The Future Group”. Kan det möjligen vara så att i regeringen i ljuset av den pågående FRA-debatten helst vill ligga lågt med hur man vill handskas med svenska medborgares personuppgifter? Detta kan möjligen förklara varför den moderata partisekreteraren helst vill att FRA-lagen ska kallas “antiterrorlag”. Ett sådant ordval rimmar ju onekligen väl med den retorik som används av flera länder i “kriget mot terrorismen”. Andra skriver intressant om politik, regeringen, EU.