Diktatur(s)amarbete
Det var med stor bedrövelse jag i går tog del av DI:s uppgifter att den socialdemokratiska regeringen 2005 ingick ett avtal om militärt samarbete med Saudiarabien, som också skulle omfatta signalspaning. Att Saudiarabien är ett land som inte kan klassas som en demokrati är nog de flesta överens om. Snarare är det enväldig monarki där makten är samlad hos kungafamiljen. Där finns ingen allmän rösträtt. Även DN, via TT, och Expressen har plockat upp nyheten. I samband med skriverierna om Anna Lindh nyligen så nämndes i förbigående även hennes ansvar för de omtalade Egyptenavvisningarna. Detta, och de nu framkomna uppgifterna om det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien, är trista påminnelser om att även nutida socialdemokratisk utrikespolitik har rejält mörka fläckar – och bör tjäna som påminnelser till socialdemokrater i ledande ställning att inte kasta sten i glashus i sin iver att sätta dit regeringen Reinfeldt. Andra skriver intressant om politik, diktatursamarbete, socialdemokraterna. |
Kommentarer om "Diktatur(s)amarbete"
Ja du, Jonas, visst vore världen trevligare om folk ägnade mer tid åt bjälkarna i de egna ögonen och mindre åt vettlöst lögnaktigt smutskastande. Att Sverige måste ha en underrättelsetjänst och att denna underrättelsetjänst ibland kan komma att samarbeta med även odemokratiska stater tror jag de flesta förstår. Både Urban Ahlin och Thomas Bodström var i alla fall i allra högsta grad medvetna om att så skett när det gick ut och offentligt smutskastade Carl Bildt. Ni socialdemokrater valde att samarbeta med diktaturer i hemlighet, medan Bildt har civilkurage nog att säga att det sker i speciella fall. Bildt må ha sina fel och brister, men han säger i alla fall sanningen till skillnad från Ahlin och Bodström.
På vad sätt är det skillnad mellan socialdemokratins undansmusslande diktatursamarbete och Carl Bildts uttalande om att sådant samarbete sker i de fall där det anses ytterst nödvändigt för rikets säkerhet? För mig framstår Bodström, Ahlin och många andra socialdemokrater som hycklande lögnare då de i sin iver att leta grandet i sin broders öga missar bjälken i sitt eget.
Detta var ju förstås en festlig vinkling på vänsterns ylanden om samarbete med diktaturer (http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=9274). Om vi kunde avbryta allt ekonomiskt bistånd som ni på vänsterkanten tryckt ned i diverse diktatorers fickor så skulle mycket vara vunnet. Denna idé tycks däremot lite främmande för vänstern. Bodström gör sig förstås, sin vana trogen, oanträffbar när det vankas mothugg. Kanhända inser han hur falsk han nu framstår när fakta läggs i dagen?
Klart man blir beklämd av de senaste avslöjandena om s-regeringens samarbete med Saudiarabien. Fast förvånad? Nja kanske inte jätte, jätte mycket i varje fall.
Eller är det sådant som kallas realpolitik?