Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    tisdag, september 16, 2008

    Den opinionsbildande makten

    I en ledarkrönika skriver Helle Klein i Aftonbladet att ”Ett alltför nära samröre mellan politik och PR urholkar förtroendet för politiken”, och exemplifierar med Göran Persson som hon betecknar som ”otrogen sina ideal”.

    Hennes resonemang tar sin utgångspunkt i Klas Gustavssons artikel i Tvärdrag, som jag kommenterade här.

    Själv tror jag att Gustavsson och Klein tillmäter pr-konsulter lite väl stor betydelse för politiken. Och ständigt blundar man för att också sådana som ofta hyllas på Aftonbladets ledarsida – exempelvis Naturskyddsföreningen, RFSL och fackföreningsrörelsen – har politiska dagordningar som de med hjälp av lobbying försöker få genomslag för.

    Debatten om detta fortsätter i det snart kommande numret av Tvärdrag, och på ABF-huset i Stockholm den 22 oktober möts Klas Gustavsson och jag i ett samtal.

    Via Mark Klamberg blir jag för övrigt varse en intressant artikel i GP där bloggare framhålls som allt mer betydelsefulla för den politiska opinionsbildningen, med FRA-frågan som ett talande exempel. I SvD skriver Rasmus Fleischer på liknande tema.

    Missa för övrigt inte heller Catti Ullströms idéer om hur det socialdemokratiska partiarbetet kan vitaliseras. Hon föreslår bland annat virtuella s-föreningar och fler nationella nätverk kring särskilda intressefrågor.

    Och glöm inte att demonstrera i dag!

    Andra skriver intressant om , , , , .


    Kommentarer om "Den opinionsbildande makten"

     

    Blogger Unknown skrev... (16 september, 2008 12:39) : 

    Klein är ju en teokratisk auktoritet som förkunnar Guds budskap, samtidigt som hon är opinionsbildare. Urholkar inte det inte förtroendet för Aftonbladets ledarsida, som ju onekligen är någon sorts maktfaktor?

     

    Anonymous Anonym skrev... (16 september, 2008 12:46) : 

    Men JONAS
    Känner inte du en stor skillnad mellan å ena sidan "altruistiskt idéburen" påverkan mot å andra sidan ekonomiskt uppdragsstyrd PR .

    För mig är det både en känslomässig och logisk dalgång däremellan.

    Ungefär som skillnaden mellan produktinformation och manipulativ reklam.

    Ungefär varför jag också är stark motståndare mot religiösa friskolor.

    Den övertydliga manipulationen.

    MVH

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (16 september, 2008 16:41) : 

    Petter, det beror nog på hur pass bredvillig man är att acceptera att människor ibland intar olika roller. För min del har jag inga problem med det.

    Anders, nej - principiellt tycker jag inte att det är någon skillnad på att via Naturskyddsföreningen lobba för höjd bensinskatt för att värna miljön, och att lobba för Statoil om att sänka skatten för bilisternas skull. Vi kan inte ha en sorts yttrandefrihet för sådant vissa gillar och en annan för det de inte gillar.

    Sedan kan mycket väl ha lagstiftning mot vilseledande reklam och religiösa friskolor, men då handlar det om något annat.

     

    Blogger Unknown skrev... (16 september, 2008 17:46) : 

    Jonas, jag håller med om det.

    Jag raljerade kanske, men jag tänkte när jag såg det att Klein till viss mån kastar sten i glashus.

     

    Anonymous Anonym skrev... (17 september, 2008 08:34) : 

    Jonas
    Att det inte är en skillnad på en instrumentell nivå kan jag hålla med om. (det är det du menar med principiell)
    Men det är just i denna sfär av känslor som "äktheten" finns.
    Det är just i denna sfär av känslor som mitt politiska stigma finns.

    Skillnaden mellan en autistisk eller äkta känsla.

    Att vara humanist i dess djupaste mening kräver som jag ser det en åtskillnad.
    Den instrumentelle politikern som blir kär i sin sociotop (politiken) kan möjligen trivas i en instrumentell miljö (tävlingsarena) men för den som vill att politiken skall ha djupare värden och stå för något mer än den regisserade teatern vill nog ha det som jag.

    Annars får vi successivt det mest föraktfulla. Kloner och skådespelare och makten utanför synfältet.
    Men där är vi kanske redan.

     

    kommentera