Den journalistiska glipan

Om en 48-årig man, ledarskribent på Sveriges största dagstidning, recenserat en ung kvinnlig politiker med en i skribentens ögon alltför anmärkningsvärd glipa i den förras blus i blickfånget – ja, då hade det sannolikt tagit hus i helvete. Och det med viss rätt. Men nu är det en kvinnlig 48-årig ledarskribent det handlar om, Malin Siwe. Och föremålet för hennes indignation är vänsterpartisten Hanna Löfqvist som står på andra plats på vänsterpartiets lista i valet till Europaparlamentet. Siwe uppmärksammade vänsterpartiets kampanjmaterial, utformat som en kvällstidning. Det är skickligt gjort. Bildval, rubriker, vinkling och formgivning skulle mycket väl kunna se precis likadan ut i Aftonbladet eller Expressen. Personligen tycker jag att innehållet är vedervärdigt, men jag inser att jag inte direkt är målgruppen. Problemet är att Malin Siwe inte nöjer sig med att döma ut vänsterpartiets kampanjmaterial och de budskap v går till val på. Hon levererar även ett mycket märkligt och direkt osmakligt angrepp på Hanna Löfqvist, baserat på hur hon ser ut på en bild. I en krönika i v-tidningen skriver Löfqvist att det är för många slipsar i Europaparlamentet. Detta kommenterar Siwe på följande sätt: Men Hanna Löfqvist har i alla fall inte slips. Fast hon kanske borde skaffa en. Eller köpa en blus i större storlek, för den hon har på bildbylinen glipar över bysten på ett sätt som renderat anmälningar till reklamombudsmannen ifall hon förekommit i en bilannons. Siwes artikel har resulterat i en hel del läsvärda bloggkommentarer. Hanna Löfqvist själv verkar ta det rätt coolt och håller med om att blusen är något för liten. ”Det beror på att jag ätit för många slipsar”, skriver hon på sin blogg. Isobel Hadley-Kamptz tycker att Siwes kommentar var ”något av det mest bisarrsexistiska” hon läst i en svensk tidning. Eva Westerberg konstaterar att ”Alla eventuella intelligenta analyser som kanske skulle kunna finnas faller helt platt”. Och tidningen Dagens webbredaktör Emanuel Karlsten påminner om att samma ledarsida hävdat att den svenska bloggosfären är en bloggsörja. Själv börjar han känna motsatsen; att i bloggosfären finns nyanserna jämfört med ledarsidornas elitism. Andra skriver intressant om samhälle, Dagens Nyheter, sexism.