Sahlin och politikens verkliga förlorare

[UPPDATERAD] I SvD i dag kommenterar Mona Sahlin den senaste tidens negativa uppmärksamhet kring henne och socialdemokraterna. Hon förefaller ta sjunkande opinionssiffror med ro och påminner om att hon, redan när avståndet mellan blocken var som störst i mätningarna, sa att valet kommer bli väldigt jämnt. Och det upprepar hon även nu. Sahlin menar att om hon kände att hon inte vågade fatta jobbiga, svåra eller kontroversiella beslut, då vore hon en dålig partiledare. De beslut och steg socialdemokraterna har tagit har ”varit helt nödvändiga” – även om de haft ett pris kortsiktigt i opinionen, slår hon fast. På en punkt är Mona Sahlin självkritisk. Hon konstaterar att socialdemokraterna uppfattas som ”gnälliga”, vilket hon säger sig ha tagit åt sig. Detta är något jag välkomnar. Jag har tidigare här på bloggen och i andra sammanhang varit kritisk till hur socialdemokratiska partiföreträdare tolkat sin oppositionsroll. Jag tror inte att man vinner väljarnas sympati genom att reflexmässigt gå ut och kritisera de borgerliga varje gång de lägger fram förslag eller i riksdagen röstar igenom saker som ligger i linje med vad de gått till val på och vunnit väljarnas förtroende för. Inte heller är det trovärdigt att varje gång Alliansen gör något bra kritisera det för att vara ”för lite och för sent”. Nu säger Sahlin att hon vill börja varje mening med ”det här vill vi socialdemokrater göra eller det här vill vi rödgröna göra”. Och hon betonar att en oppositionsroll ”inte bara är att opponera” utan att man hela tiden måste visa vad det egna alternativet är. Kritiken mot regeringspolitiken är liksom redan given – den behöver man inte skriva människor på näsan med. * * * I dag skriver för övrigt Aftonbladets Lena Mellin klokt om opinionssiffror och påpekar något som jag och andra framhållit när ett flertal mätningar presenterats; socialdemokraternas tapp är mindre än flera andra partiers, och de stora förlorarna är kristdemokraterna, centerpartiet och folkpartiet. Kristdemokraterna har tappat fyra av tio väljare sedan valet. Enligt den senaste opinionsmätningen från Synovate tänker bara 3,8 procent av väljarna rösta på kd, som alltså riskerar att hamna utanför riksdagen. Centerpartiet ligger också illa till. Sedan valet har mer än var fjärde väljare vänt dem ryggen, om man ska tro på opinionsmätningarna. Även folkpartiet har problem. Var fjärde person som lade sin röst på fp i valet 2006 har flytt. Alexandra Einerstam kommenterar detta bra: Varför skriver inte media om Kristdemokraterna, som har så usla opinionssiffror att de riskerar att åka ut ur Riksdagen? Om det finns ett parti som befinner sig i kris, är det KD inte Socialdemokraterna. * * * PS: Jag ser att Elisabet Höglund skrivit en märklig krönika i Expressen där hon menar att Mona Sahlin, två år efter valet till partiordförande, är ”knäckt, nästan skygg”. Höglund tror att det måste till ”ett mirakel” för att Sahlin ska kunna föra partiet tillbaka i regeringsställning. Uppenbarligen har inte Elisabet Höglund läst intervjun i SvD innan hon skrev sin besynnerliga text. Där är det knappast någon ”knäckt” eller ”skygg” Mona Sahlin som uttalar sig. Tvärtom framstår hon som kämpalysten. ”Jag tittar framåt”, säger Sahlin. ”Jag försvarar varje steg” och ”sitter inte och ångrar mig”. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, Mona Sahlin.