Att leva i Bodströmssamhället

I går slog riksdagens talman och riksdagspartiernas gruppledare fast att reglerna inte tillåter att man som folkvald är föräldraledig på deltid. Därmed tvingas Thomas Bodström välja mellan att åka hem till Sverige eller hoppa av sitt riksdagsuppdrag. Ännu har han inte bestämt sig hur han ska göra. Man kan anlägga många olika perspektiv på fenomenet Thomas Bodström och turerna kring hans önskan att tillbringa ett halvår i USA med sin familj. Aftonbladets ledarskribent Eva Frachell tycker att det är en stor gåta "hur ett helt parti har kunnat fortsätta att gulla med en politiker som inte vill ta normalt ansvar". Och tidningens inrikespolitiska kommentator Lena Mellin menar att om Bodstrom lämnar riksdagen så "är hans politiska karriär sannolikt slut". Med all respekt för Franchell och Mellin så tror jag att de har rejält fel. De underskattar Thomas Bodströms styrka. Det är definitivt för tidigt att räkna ut honom. Faktum är att om han nu skulle välja att stanna i USA med familjen och därmed lämna sin riksdagsplats så placerar han sig på ett strategiskt avstånd från den plågsamma eftervalsdebatt som socialdemokratin nu tvingas gå igenom och kan välja att fortsätta kommentera politiken genom sin blogg. Han kan på så sätt skapa sig en stark plattform utanför riksdagen och den traditionella socialdemokratiska partistrukturen. Vad han sedan väljer att göra från denna plattform är en öppen fråga. Själv skulle jag bli mycket förvånad om inte hans namn kan förekomma flitigt i diskussionerna om en eventuell ny s-ordförande inför nästa ordinarie partikongress. Thomas Bodström kommenterar i dag själv frågan om sin ledighet på Aftonbladet Debatt. Även jag har inbjudits att kommentera fallet, och jag konstaterar att detta knappast är det sista vi hör av Bodström inom politiken. Jag tror att han representerar något nytt i svensk politik som vi kan komma att få se mer av; människor som kombinerar en gedigen politisk övertygelse med att vara egna starka varumärken. De balanserar på såväl den partipolitiska vägen som andra, delvis parallella stigar. De är trogna men inte alltid lojala. Och de innebär en högre grad av oförutsägbarhet för såväl sina partier som oss väljare. Andra skriver intressant om politik, Thomas Bodström, socialdemokraterna.