Kan socialdemokraterna vinna valet 2014?

På många håll pågår nu olika former av valanalysarbete. Siffrorna, budskap och budbärare skärskådas - och förhoppningsvis kan allt detta arbete resultera i underlag för socialdemokratin att stå bättre rustade 2014 är vad som var fallet i år. Socialdemokraternas partistyrelse har tillsatt en kriskommission med fyra arbetsgrupper. Arbetet leds av Anna Johansson och Ardalan Shekarabi, och i grupperna ingår ett stort antal människor. Även på sajten Eftervalsdebatt.se och på DagensArena.se diskuteras valet och valresultatet ur perspektiv som är intressant för mig som socialdemokrat. I Fokus konstateras att när moderaterna efter sitt förlustval 2002 satte samman en analysgrupp så sköttes detta arbete i en betydligt trängre krets. Det är tydligt att det är stora skillnader mellan hur s och m organiserar och bedriver sitt politiska arbete. Moderaterna beskrivs i tidningen som "ett väljarorienterat kampanjparti där partiledningen har en stark ställning och öppet mandat – så länge det går bra", medan socialdemokraterna sägs vara "ett medlemsorienterat folkrörelseparti där både lokalorganisationen och partistyrelsen har inflytande över vad partiledningen gör". Båda modellerna har sina fördelar - och nackdelar. Jag tillhör dem som tror att det måste till organisatoriska förändringar inom s innan vi på allvar kan ompröva politiken på allvar, och på så sätt vara valbara 2014. Den förändring som verkar vara på gång; en sammanslagning av partistyrelse och riksdagsgrupp till en juridisk enhet, är ett steg på vägen. Men man borde också våra ställa sig frågan om socialdemokraternas drygt hundraåriga organisationsstruktur med partidistrikt, arbetarekommuner och s-föreningar verkligen är det mest ändamålsenliga i dag. Jag vill påminna om ett väldigt bra inlägg i den här debatten från Sandro Wennberg, som skriver en berättelse hur det skulle kunna bli när vi tittar tillbaks på valet 2014: Kommissionen fick i uppdrag att föreslå stora förändringar i hur partiets sidoorganisationer är organiserade och hur den tidigare rörelsen skulle öppna sig mot andra delar av civilsamhället. Partiorganisationen skulle göras om så att partidistrikten skulle slås samman i regioner och bli basen för partiengagemanget. Begreppet ”partimedlem” användes inte längre och begreppet Arbetarekommuner slopades. Det blev möjligt att organisera sig i nationella nätverk som inte hade någon koppling till en geografisk ort. Jag hoppas att kriskommissionärer och människorna i socialdemokratins ledning tar till sig av detta. Efter två valförluster och en kräftgång i opinionen under tio års tid så måste vi borra djupare hos oss själva innan vi kan begära väljarnas mandat igen. Andra skriver intressant om socialdemokraterna, val 2010, val 2014.