Bloggandet

Att skriva för PromeMorian har fått mig att gå och grubbla lite över bloggandet. Vad det är, vilken roll det fyller, hur det bör vara och så vidare. Idag när jag uppdaterade en länksamling passade jag därför på att gå igenom de socialdemokratiska bloggarna jag samlat på mig för att kolla lite vad som förenade dessa. Ganska snart slog det mig att nästan alla återkommande valde att granska och kritisera de borliga partierna (framför allt moderaterna). Nu kan naturligtvis bloggar fylla fullständigt olika funktioner. Rätten att skriva precis vad och hur man vill är det här mediets stora förtjänst så att diskutera vad som bör skrivas och inte skrivas är kanske inte så meningsfullt, men jag vill ändå ifrågasätta denna fokusering på borgligheten. Visst är det viktigt att högern granskas och visst är det lockande att använda sitt utrymme till att förfasas över sina politiska motståndares, jag gör själv detta regelbundet. Men frågan är hur mycket det ger? Själv har jag efter mycket funderingar bildat mig den åsikten att bloggandets främsta (politiska) användningsområde snarare handlar om att föra upp nya frågor på dagordningen, diskutera lösningar på samhälliga problem och hålla igång viktiga debatter. Jag tror helt enkelt att bloggar främst bör fungera som redskap i en diskursiv/hegemonisk-strategi. Fast det betyder ju inte att vi bör sluta kritisera borgarna i våra bloggar. Jag tycker bara att det vore bra om mer utrymme gick till oss själva och våra tankar, idéer och visioner. För övrigt plockade jag upp följande i mitt bloggsurfande som är värt att uppmärksammas: Marta Axner avslöjar att ärkebiskopen KG Hammar tänker avgå nästa sommar, två år i förtid, av personliga skäl. Mycket sorgligt! Jag kommer verkligen att sakna honom. Min Huddinge kamrat Natalie Sial skriver ett brinnande försvarstal av det svenska valsystemet, väl värt att läsa.