Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    söndag, september 18, 2005

    Den representativa demokratins problem

    I går var jag på födelsedagsfest hemma hos Kim. Hamnade under kvällen i diskussion med Daniel om folkvaldas - och då närmast socialdemokratiska riksdagsledamöters (även om situationen är densamma även i de andra partierna) - frihet att motionera om vilka frågor de vill. Min uppfattning är att riksdagsledamöter i högre grad än i dag borde utnyttja det faktum att de faktiskt har getts förtroendet av väljarna att driva de politiska frågor de gick till val på, även i de fall det går emot partilinjen. Förvisso har ännu inte personvalsinslagen i vårt valsystem gett så stort genomslag i riksdagen än, men varje ledamot är ju nominerad av sin lokala partiförening utifrån de värderingar och de uppfattningar i sakfrågor han eller hon har. Samtidigt som de också representerar sitt parti. Det betyder att en ledamot - som jag ser det, när det dyker upp frågor som berör hans eller hennes valkrets och väljare, i första hand bör agera i dessas intressen snarare än partiets. Det är ett sätt att se på den representativa demokratin. Ett annat är att riksdagsledamöterna i första hand sitter där de gör därför att deras respektive partier gjort ett bra val på riksplanet och de därför har en skyldighet att driva den politik man enas om i riksdagsgruppen. Jag tror att det är möjligt att göra båda delarna, utan att vare sig svika sina väljare eller undergräva partisystemet. Jag tycker nämligen vi kan utgå ifrån att folkvalda riksdagsledamöter både är lojala mot sina respektive partier och har omdöme nog att avgöra när riks- och partiintresse bör gå före lokal- och särintresse, och vice versa. Vad tycker ni, kloka läsare?


    Kommentarer om "Den representativa demokratins problem"

     

    Blogger Göran Koch-Swahne skrev... (18 september, 2005 18:19) : 

    Sen är det ju faktiskt så att mandaten formellt sett är personliga, inte knutna till parti.

    Även om partierna sedan 100 år har tillskansat sig ett avgörande, men alltså extralegalt, inflytande på vem som tillåts ställa upp till val.

    Så jag tycker som Du. Ledamöterna borde vara mera självständiga. Det mår ingen illa av.

    Och skär ner antalet med 100 pax. Det skulle höja kvaliteten...

     

    Anonymous Vera Dettmann skrev... (18 september, 2005 20:31) : 

    F´låt, men vad menas med "pax"?

     

    Blogger Martin Tollén skrev... (19 september, 2005 00:12) : 

    Frågan är nog lite större än vad du ger uttryck för i ditt resonemang. Det handlar om ifall politikern ska söka mandat och driva opinion för en idé, eller om politikerna endast ska vara ett språkrör för opinioner i sin valkrets. Som landstingspolitiker får jag ofta anledning att fundera på det, då olika lokala opinioner värnar "sitt" sjukhus och "sina" arbetstillfällen. Det som driver mig och det jag hoppas att jag fått mandat för är att se till HELA mitt landsting och ALLA invånares behov, inte bara dem som råkar bo i min närhet.

     

    Blogger Göran Koch-Swahne skrev... (19 september, 2005 08:56) : 

    Pax är resebranch-språk för personer.

    Trodde inte det var okänt...

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (19 september, 2005 09:47) : 

    Göran: jag har lite svårt att förstå hur kvaliteten på riksdagsbesluten skulle höjas om det vore 100 färre ledamöter än i dag som fattade dem.

    Martin: jag uttryckte mig kanske oklart. Min tanke är att en politiker går till val på två saker - sin partitillhörighet och sitt eget valprogram. Om jag röstar på en socialdemokrat som säger att han eller hon ska göra sitt yttersta för att mjuka upp flyktingpolitiken så kan jag inte acceptera att denne, möjligen efter att ha förlorat en omröstning i sin riksdagsgrupp, röstar med partiet om att säga nej till flyktingamnesti. Till exempel. Och det du skriver om att du ser till alla invånares behov; gör inte alla politiker - oavsett parti - det? Rimligen gör du det väl utifrån dina partipolitiska värderingar?

     

    Anonymous Bejcon skrev... (19 september, 2005 10:45) : 

    Jag håller fullt och fast med dig Jonas, att vi som medborgare faktiskt måste lita på våra politikers omdöme i frågan. Även om jag och många andra har mycket svårt att överhuvudtaget lita på något som våra politiker säger eller gör efter de senare årens många turer runt en det ena en det andra...

    Sedan har jag personligen mycket svårt för det som kallas "partilojalitet". För mig så representerar politikerna i första, andra och tredje hand FOLKET och inte det politiska partiet. Göran K-S ovan pekar också på det faktum att man sitter på ett personligt mandat, vilket också borde understryka vad som representeras eller inte. Här tycks många politiker värdera makt och partilojalitet före konkreta reslutat och medborgarnytta i varje enskild fråga. Gäller alla...

    Sen kanske våra kära folkvalda en gång för alla borde lära sig att endast lova vad det vet att de kan hålla. En trovärdig politik borde i min värld vara ärlig och rak - och verkligheten blir vad vi väljer att göra den till!

     

    Blogger Martin Tollén skrev... (19 september, 2005 17:55) : 

    Det ses inte alltid som en självklarhet att politiker ska se till ALLA invånares behov. Istället har det framförts krav på att politikerna ska värna "sitt" sjukhus även om det sker på bekostnad av helheten.

     

    Anonymous Anonym skrev... (20 september, 2005 21:21) : 

    Jag laeste en studie foer naagra aar sedan om partitillheorighet och lojalitet i Riksdagen.
    De som kom blev mer och mer sjaelvstaendiga med tiden.

    Det aer nog bra.

    Men!
    Att faa laemna egan foerslag aer tvaertom mest en chans att inte hamna sist i listan naer Expressen goer staztistik oever vem som har motionerat mest.
    Sanningen aer ju att ca 95% av de avslaas. Eller om det var 97%. Ja ni foerstaar, i vart fall ett loejligt hoegt antal motioner aer bara papperskorgsmat. Poaengen aer att det aer ju oftast "raettshaveristerna" som hamnar hoegt i den listan. Men daa visar man ju paaa aktivitet och goer Aftonbladet/Expressen noejda i sin "granskande" (laes mediadrev)) journalistik.

    Daerfoer: goer som i den \Finska Riksdagen (kanske det heter...hm Mumin-peikoamento?;-)Daer finns ingen individuell motionsraett foer ledamoeterna.
    Och det aer ju en demokrati aendaa.
    Onekligen.
    Med individuella poliitker, fd backhoppare, brottare, violinister, partigaengaer som gaengar sig oever partigraenserna, (*huvvah JM:-) etc,

    UBYMIC

     

    Blogger Göran Koch-Swahne skrev... (21 september, 2005 11:15) : 

    Kvalitet och kvantitet ;=)

    I bland - jag understryker i bland - är konkurrens bra...

    Tro alltså att vi skulle ha färre rixdaxmän och -kvinnor, men att dessa skulle ha mer professionella villkor; en liten stab osv. som i andra länder.

    Och kanske ett högre arvode. Och jag är alltså så reaktionär i vissa saker att jag bestämt säger arvode, inte lön.

    Politik är ett uppdrag och en heder, inte ett yrke!!!

    Alltså behålla sina anställningsvillkor OCH ha ett rimligt arvode plus stab. Det skulle oxå ge en bättre verklighetsförankring...

    Så tror jag.

     

    Blogger Göran Koch-Swahne skrev... (21 september, 2005 11:19) : 

    Fast personval på det finska viset vill jag inte ha. Hellre då som i UK; enpersons-valkretsar.

    Men det vore ju en v ä l d i g förändring. Och sådana skall man vara försiktig med - de har en tendens att försvinna i oväntade riktningar ;=)

     

    Den representativa demokratins problem'">kommentera