Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Partiernas bloggstrategier: socialdemokraterna
| Häromdagen fick jag hem SSU:s medlemstidning Frihet i brevlådan. Och ja, jag är genom min gamla s-studentförening fortfarande betalande medlem, dock inte bidragsgrundande (läs mer om det här). En artikel i tidningen, skriven av Nina Unesi, handlar om den nu starka socialdemokratiska närvaron i den svenska bloggosfären. Annat var det för bara ett halvår sedan. I artikeln intervjuar Nina Unesi bland andra en av de socialdemokratiska bloggpionjärerna, Urban Lindstedt, som säger att de socialdemokratiska bloggarna lär komma att ha en marginell inverkan vid nästa val. ”Den största vinsten blir att de bidrar till att bättre mobilisera och motivera partiaktivister”, säger Urban Lindstedt i Frihet. Att socialdemokratin och arbetarrörelsen satsar på att bloggar råder det ingen tvekan om. Från partiexpeditionen uppmanas ministrarna att blogga – en uppmaning som hitintills bara Berit Andnor följt. Socialdemokratiska partistyrelsen länkar också föredömligt till ett stort antal socialdemokratiska företrädare med egna bloggar. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen har en person anställd som hjälper s-ledamöter att starta egna bloggar (11 stycken har jag räknat till). Och på LO:s webbplats finns både en valblogg och flera ungdomsbloggar. För en tid sedan skrev Magnus Ljungkvist att hela fyra stycken socialdemokratiska borgarråd i Stockholms stadshus bloggar, och nyligen anslöt sig också Socialdemokratiska studentförbundets ordförande Magdalena Streiffert till den växande skaran (tack Marta Axner för att du uppmanade henne till det). Ännu är det ont om riktigt tunga socialdemokratiska partiföreträdare som bloggar, med lysande undantag som Berit Andnor och finansborgarrådet Annika Billström, men förmodligen har den stora mängden gräsrotssossar totalt sett en större genomslagskraft än om flera ministrar, partisekreteraren och någon till skulle skriva ett inlägg var och varannan vecka. Jag delar i och för sig Urban Lindstedt uppfattning att bloggarna lär få marginell betydelse för utgången av valet nästa år, men med en fortsatt stark närvaro i bloggosfären kan bloggande socialdemokrater påverka dagordningen och inte minst bidra till att forma den mediala rapporteringen om valrörelsens viktigaste frågor. |
skrivet av Jonas Morian om 15:46
Kommentarer om "Partiernas bloggstrategier: socialdemokraterna"
-
Anonym skrev... (17 september, 2005 18:54) :
-
Nya Bergérusbloggen 3.0 skrev... (17 september, 2005 22:13) :
-
tomasrj skrev... (18 september, 2005 17:26) :
-
Jonas Morian skrev... (19 september, 2005 09:36) :
-
paradox55 skrev... (19 september, 2005 23:36) :
-
Jonas Morian skrev... (20 september, 2005 16:45) :
Partiernas bloggstrategier: socialdemokraterna'">kommenteraDu är väl under 35 år? Då är du bidragsgrundande oavsett om du vill det eller inte... Ungdomsstyrelsen frågar inte efter villiga bidragsoffer utan alla som är medlemmar + några till i SSUs fall, är bidragsgrundande om de är mellan 13 och 35 år.
Min bild är att bloggsfären har två uppgifter som den klarar att leva upp till ganska hyggligt.
Den första är att som politiskt förtroendevald kunna kommunicera med de som är intresserade av samhällsfrågor, lite mer än genomsnittet.
Den andra uppgiften är att bidra till att påverka den politiska agenda, eller som det heter, för att använda en yrkesglosa för de som pysslar med politisk kommunikation: Problemformuleringsnormering ( ett ganska sjukt ord:-) ).
Det är ingen tvekan om att b.l.a LO:s och Timbro:s satsningar syftar till att vinna den matchen.
För mig som "sockenljus" i en kranskommun med 40 000 invånare så handlar det om skapa en arena för att kunna tala med de medborgare som vill och som är intresserade av att kunna diskutera och förklara lite mer komplicerade samhällsfrågor. Min blogg genererar en del påstötningar i Tyresö centrum, ett och annat mail och i undantagsfall några kommentarer på själva bloggen.
För några år sedan hade jag ansett att bloggar är ett bra sätt att vidga demokratin och insynen i maktens korridorer. Regelbundna redovisningar av vad makthavarna gör på vår bekostnad.
Men bloggsfären känns ibland ganska fånig, när allt ska kommenteras och det skrivna mediet skapar ett avstånd och missförstånd.
Dessutom säger inte bloggarna nånting, eftersom de flesta med makt menar att de skriver som privatpersoner och inte företrädare för sitt parti. Och då kan man snegla uppåt mot ditt inlägg om den representativa demokratins problem. Är inte den folkvalda alltid en representant för sina väljare? Kan man ibland vara en representant för sitt parti? Är det olika personer?
Tomas: själv ser jag inte bloggar som ett medium som skiljer sig så värst mycket från andra. Det är ju alltid så att människor söker sig till utsagor som bekräftar deras egen inställning. Det är därför man tycker att Aftonbladet är "bättre" än Expressen, att TV4:s Nyheterna är "mindre vinklat" än SVT:s Rapport eller att Dick Erixons blogg har mer "rätt" än min. Däremot håller jag helt med om att det ofta blir parodiskt när riksdagsledamöter, ministrar eller ambassadörer uttalar sig "som privatpersoner".
Jonas: Du har missat en blogg som nog var en av de mest uppmärksammade bloggarna inom Sap även om hon nu är EU-parlamentariker.
Margot Wallström visade vägen på EU nivå hur man ska kommunicera med medborgarna.
http://weblog.jrc.cec.eu.int/page/wallstrom
Jag anser precis som Anders Bergerus att det viktigaste med bloggen är att skapa kommunikation mellan politiker och medborgare i två syften ökat medborgareinflytande och minskat politikerförakt.
Tyvärr så används bloggen av de flesta som ytterligare en megafon. Du är själv ett föredöme när det gäller kommunikation sprid det till fler politiker som bloggar.
Kommunicera betyder att det är lika viktigt att lyssna på andra som att säga sin egen mening. Alltför många glömmer att lyssna.
Nä, jag har inte glömt Margot Wallström (som är kommissionär, inte parlamentariker). Jag har medvetet utelämnat henne. Detta för att hennes blogg vare sig är eller bör uppfattas som en socialdemokratisk angelägenhet. Däremot tror jag att den är oerhört viktig för att, tillsammans med andra åtgärder, initiera en dialog mellan politiker och medborgare om EU och Europapolitiken.