Internets betydelse i valrörelsen

[UPPDATERAD] I morse var jag på ett seminarium arrangerat av pr-byrån Hill & Knowlton om vilken betydelse internet skulle få i valrörelsen 2006. Ända sedan valet 1998 har internets betydelse för att nå inte minst de unga väljarna hajpats. Jag har själv varit en del av hajpen då jag 1998 jobbade på socialdemokraternas avdelning för "medborgarkontakter" med just webben. Då satsades det stort; en i grunden ombygd och mycket ambitiös webbplats, små spel med politiskt laddad symbolik, en virtuell valstuga, regelbundna chatt med socialdemokratiska statsråd och partiföreträdare, videokonferenser och mycket mer. Sedan dess har socialdemokraternas, och för den delen de andra partiernas också, webbsatsningar varit betydligt mer blygsamma. Och kanske har det varit en klok prioritering. Ska man lita på undersökningar så avgörs valet i betydligt högre grad av valdebatterna i tv, partiledarnas utstrålning etc än kampanjer på nätet. På seminariet presenterade Nicklas Källebring (Temo) siffror som tydde på att internet generellet och partiernas webbplatser för många väljare var den viktigaste informationskällan när de ville ta reda på mer om vad ett parti stod för och tyckte. Björn Elmberg (Webupdate) hakade på och betonade att partierna måste våga priorotera och välja vilka målgrupper de vänder sig till i sin webbkommunikation. Han visade ett antal exempel på partiwebbplatser som till synes utan urskillnad staplade nyheter utan tanke på att enkelt och tydligt kommunicera vad partiet egentligen stod för. Dessutom har t ex moderaterna en synnerligen ologisk webbadress. Den rimliga adressen att skriva in för att komma till partiets webbplats torde ju vara moderaterna.se, men i stället är det den föga intuitiva adressen moderat.se man förväntas knappa in. Många partier arbetar också dåligt med sökmotoroptimering. Inget partis webbplats hamnar t ex bland de tio första träffarna om man på Google söker efter "skatter", "jobb" eller "vård". Några alltför stora slutsatser ska man kanske inte dra av detta, men visst återstår det ännu en hel del för partierna att göra för att vinna väljare via internet. Och då tror jag inte att storslagna webbsatsningar nödvändigtvis är den rätta vägen att gå. Däremot torde det vara klokt att under ett valår ha just valet, väljarna och den egna politiken i centrum på sin partiwebbplats. Och uppmana engagerade väljare att delta i valrörelsen på fler sätt än att berätta om den egna organisationsstrukturen, partiprogram och uppmaningar om att gå med i en partiförening. * * * I ett nyhetsbrev från Hill & Knowlton ("Den politiska dagordningen 2006:Q1") presenterades den Temo-undersökning som Webupdate låtit göra mer i detalj. I undersökningen tillfrågades 1 036 osäkra väljare och potentiella partibytare* om var de skulle söka information om de ville veta mer om partiernas politik. 49 procent uppgav då att de skulle söka information på internet. På andra plats kom tv med 32 procent och på tredje plats tidningar med 28 procent. (Fler val var möjliga.) Endast 3 procent angav att de skulle uppsöka en valstuga. När de osäkra väljarna och de potentiella partibytarna svarar på frågan om var man skulle söka information om man vill veta mer om partierna är partiernas egna webbplatser lika viktiga som tv och dagstidningar. 32 procent av dessa väljare anger att man skulle titta på tv om man vill veta mer om något partis politik, 31 procent säger att man skulle söka upp partiernas hemsidor och 29 procent skulle leta information i dagstidningar (på nätet eller i fysisk form). Allra viktigast tycks, inte oväntat, internet vara för de osäkra väljarna och de potentiella partibytarna i åldern 18-29 år. Här anges internet som främsta informationskälla för hela 69 procent av väljarna. Även 30-44 åringarna söker i högre utsträckning information på nätet – 58 procent. Bland åldersgruppen 60+ är det dock enbart 11 procent som anger att de kommer att söka information via nätet. Här anges i stället traditionella medier som tv, tidningar och radio som främsta källor. Framför allt är det de borgerliga partierna som bör se över sina webbplatser. Enligt Temos undersökning är det nämligen 59 procent av de borgerliga väljarna, som är osäkra eller ännu inte helt bestämt parti, som anger att de kommer att ta hjälp av internet i sitt partival, medan 52 procent av de osäkra väljarna och de som inte helt bestämt parti av dem som i dag sympatiserar med socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet anger detsamma. Skillnaden mellan blockens potentiella partibytare är dock inte statistiskt säkerställd. *) Som potentiella partibytare definieras väljare som i dag uppger att man skulle rösta på ett parti men som säger att man inte är särskilt eller inte alls är säker på att man skulle rösta på detta parti om det vore val i dag.