Att köpa sig tid

I det senaste numret av tidningen Attention skrivs bland annat om hemserviceföretag och den växande marknaden för vita så kallade hushållsnära tjänster. Detta är något jag skrivit om flera gånger tidigare (bland annat här och här). I artikeln berättas om en studie som Ellinor Platzer, doktorand i sociologi vid Växjö universitet, har gjort. Av den framgår att anlitad städhjälp i hemmen ofta fungerar som en konfliktlösare. Detta förefaller ju knappast överraskande. Mer intressant är det när människors motiv för att inte anlita hjälp granskas. Det tycks som att det är mer okej att lämna in skjortorna på en kemtvätt för tvätt och strykning, än att anlita någon som kommer hem till en och utför motvarande tjänst. I artikeln intervjuas s-bloggaren Urban Lindstedt som tycker att skattelättnader för hemhjälp är fel. "Är det den typen av tjänster vi ska subventionera", frågar han retoriskt i artikeln. "Hellre inom vård och omsorg där det snart kommer att fattas folk i och med stora pensionsavgångar", tycker Urban. Och visst är det en relevant invändning, givet att man betraktar skattenivån på den här typen av tjänster som en fråga om subvention eller ej. Själv ser jag det snarare som en fråga om att hitta en skattenivå som gör det mer attraktivt för människor att anlita den här typen av tjänster - som vi vet att det finns en stor efterfrågan på - vitt, och inte svart. Genom att införa en lägre skattenivå - "subvention" om man så vill - så finns alltså möjlighet att öka skatteintäkterna snarare än att minska dem. Och samtidigt skapas vita arbetstillfällen. Jag håller fortfarande tummarna för att flera av mina partikamrater ska komma bort från de ideologiska låsningar som fortfarande verkar prägla "pigdebatten" och ser möjligheter snarare än hot i en en skattesänkning för hushållsnära tjänster.