[UPPDATERAD] I går så var det premiär för den så omtalade nya tidskriften Neo. Premiärfesten hölls stilfullt på restaurang Hotellet, ett halv kvarter från huset där redaktionen huserar tillsammans med bl a Timbro och Ratio. Festen var välbesökt av borgerliga opinionsbildare i olika viktklasser; bl a Per Ahlmark, Johan Norberg, Barbro Hedvall, Thomas Idergard, TofvendahlTove Lifvendahl och PJ Anders Linder. Någon krämig cappuccino bjöds det inte på, men däremot två drinkbiljetter som berättigade till två glas öl/vin eller ett glas champange. Så hur var då själva tidningen? Jodå, helt okej. Layouten och estitiken påminde om Bon och gamla Bibel, med vissa inslag av Arena. Texterna var, som så ofta när det gäller ambitiösa politiska tidningar, långa. Urvalet av skribenter kändes som ett "Vem är vem" över borgerliga debattörer de senaste åren; inga direkta överraskningar. Jag återkommer med en mer detaljerad rapport om innehållet. Håll till dess till godo med kommentarer från Andreas Bergh, Pär Henriksson, Håkan Jacobson och Louise Persson.
* * *
Oups! En uppmärksam läsare påpekade min förvrängning av Tove Lifvendahls namn. Förlåt Tove! Det var verkligen inte meningen! |
Kommentarer om "Neo. Utan cappuccino."
"Tovendahl" ...
Oj! Hur tusan lyckades jag skriva ihop det? Härmed korrigerat, tack för påpekandet!
Det var en rätt rolig ihopskrivning... är det kanske dyslexins nya svarta - ihopskrivningsnojan? :)
Ha, jag trodde "Tofvendahl" var medvetet. Ett sånt där smeknamn som man använder om folk, inte till dem, utan att det för den skull är illa ment. Kul var det hur som helst.
Men inte lika roligt som det sammandrag av en stockholmssosses namn och titel jag hörde häromåret (innan (s)tadshustoppen möblerades om): "Fastighetsborgarrogert"