Lång väg kvar till mänskliga rättigheter i Lettland
För nästan på dagen ett år sedan skrev jag om hur den Prideparad som Lettlands premiärminister ville stoppa, trots allt kunde genomföras i Riga. Omkring 150 personer deltog då i landets första offentliga manifestation för homo-, bi- och transpersoner. Paraden bevakades då av cirka 300 poliser som snabbt slog en järnring runt hela paraden. Ett tusental motdemonstranter hade samlats längs paradvägen i centrala Riga. Med provocerande plakat och slagord blev stämningen snabbt hätsk. Flaskor kastades in i paraden och minst en person blev misshandlad och ett flertal motdemonstranter blev gripna. Men trots allt kunde paraden genomföras förra året. I dag rapporteras att årets Pridefestival i Riga "urartade" efter en stödgudstjänst för homosexuellas rättigheter. Konservativa grupper ska ha omringat kyrkan och hindrat gudstjänstdeltagare från att komma ut, genom att kasta avföring och ägg. Trots att paraden som skulle ha gått av stapeln i dag är inställd till följd av ett domstolsbeslut (!), har motståndet fortsatt varit stort bland konservativa grupper mot det resterande festivalprogrammet. Tidigare i veckan krävde Lettlands inrikesminister Dzintars Jaundzeikars att paraden skulle stoppas, eftersom det skulle bli "extremt svårt" att garantera allas säkerhet. Detta har bland andra Sveriges integrationsminister Jens Orback reagerat emot. Han ska bland annat ha sagt Lettlands nation måste "trygga sina medborgares rätt att manifestera sin kärlek till varandra". Uppenbarligen har den ännu unga demokratin Lettland mycket kvar att lära om respekten för mänskliga rättigheter. Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: HBT, mänskliga rättigheter, Lettland. |
Kommentarer om "Lång väg kvar till mänskliga rättigheter i Lettland"
Vad som är mänskliga rättigheter tycks växla. Så sent som på 1970-talet sågs till exempel homosexualitet som en sjukdom i svensk lagstiftning, och Sverige var ändå ett av de mer progressiva länderna i världen. Hade vi inte mänskliga rättigheter på den tiden?
Således kanske man måste inse att Lettland och andra nationer som bara haft en kortare tid av demokrati måste få en period av tillvänjning till detta pride-spektakel.
Du betecknar alltså HBT-rörelsens försök till uppmärksamhet och erkännande som "spektakel". Skulle du använda samma term för sufragettrörelsens kamp för kvinnlig rösträtt, eller ANC:s demonstrationer mot apartheid?
...eller, för att ta ett annat exempel, demonstrationerna på Himmelska fridens torg.
Jag tror i och för sig inte att HBT-rörelsens anspråk är av samma betydelse som de fenomen du räknar upp; det finns en anledning till att det inte är kvinnlig rösträtt man demonstrerar för ute på gatorna. Därav påståendet: Således kanske man måste inse att Lettland och andra nationer som bara haft en kortare tid av demokrati måste få en period av tillvänjning till detta [evenemang || jippo || spektakel || vad du vill]. En karneval eller festival som pride måste väl ändå för övrigt betecknas som ett spektakel? Det finns inget nedsättande i den termen.
Eh, ja det finns en anledning till varför det inte är kvinnlig rösträtt man demonstrerar för ute på Rigas gator - kvinnor har redan rösträtt i Lettland. Däremot erkänns inte en annan del av befolkningen, de homo-, bi- och transexuella, sina mänskliga rättigheter. De tillåts knappt ens synas, vilket demonstrerades av domstolsbeslutet som stoppade prideparaden "av säkerhetsskäl". Det tycker jag är ynkligt av ett land som betecknar sig som demokratiskt. Och därför skrev jag att den ännu unga demokratin Lettland har mycket kvar att lära om respekten för mänskliga rättigheter.
Du påstår vidare att det inte finns något nedsättande i termen "spektakel". Här kommer några synonymer till "spektakel", hämtade ur Svenska Akademiens ordbok: gyckel l. skoj l. spe l. ofog; äv. om enskilt utslag av gyckel osv., upptåg, spratt, streck o. d.; i sht förr äv.: skymflig l. neslig drift; särsk. i sådana uttr. som driva resp. göra spektakel med resp. av ngn l. ngt, förr äv. göra ngn (ett) spektakel, utsätta ngn (resp. ngt) för gyckel osv. l. upptåg osv., driva gäck med ngn. Det talar nog för sig själv.
Kvinnor har alltså redan rösträtt i Lettland eftersom det är en viktigare rätt än att personer med en annan sexuell läggning ska få breda ut sig i samhället. Det är en logisk ordning, som observerats i de flesta länder. Sverige fick kvinnlig rösträtt 1921, och först femtio år senare ansågs homosexualitet normalt (och först tjugo år därefter kom pride-festivaler). Således kommer nog denna ordning också till Lettland så småningom. Jag vet inte hur letterna upplever det, men jag kan tänka mig att många, framförallt de äldre, kan känna viss tvekan inför att se i deras tycke perversioner som mänskliga rättigheter. De är inte vana vid det, och ser inte kopplingen till politiska rättigheter.
Du behöver inte ifrågasätta min inställning i denna fråga; jag försöker endast delge dig en kulturrelativistisk betraktelse. För övrigt är det intressant att se hur en strikt västlig hegemoni definierar vad som är mänskliga rättigheter. Japan har i många avseenden varit mer sexuellt liberalt än västerlandet, men har tvingats anpassa sin lagstiftning efter den amerikanska uppfattningen. Man får alltså vara vare sig för liberal eller för konservativ.
Hur skulle till exempel en motsvarande parad från djursexivrare mottas i Sverige eller övriga västvärlden?
Blogge, jag tycker inte att det finns någon anledning att dela upp mänskligheten i grupper varav vissas mänskliga rättigheter går före andras. Du skriver att jag inte behöver ifrågasätta min inställning i denna fråga, men uttrycker dig samtidigt som att pridemanifestationer innebär att "personer med en annan sexuell läggning ska få breda ut sig i samhället". Det får åtminstone mig att undra över din inställning.
För övrigt säger såvitt jag vet inte FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna någonting om rätten att ha sex med djur, däremot om människors rätt att uttrycka sin kärlek till varandra.
http://www.un.org/Overview/rights.html säger inget om rätten till kärlek annat än i fråga om rätten till äktenskap mellan man och kvinna. Det är idag inte möjligt att utvidga rätten till HBT i FN, då många kulturer världen över inte kan acceptera detta.
Däremot säger dessa artiklar att man har rätt att uttrycka sina åsikter, vilket väl är vad som har kränkts i Lettland.
Min inställning är som de flesta andras, att det är upp till var och en hur de vill leva, så länge det inte kränker andra. Djursex är ju inte förbjudet i Sverige, då djur knappast kan kränkas (gränsen går vid fysisk skada, har jag för mig). Om man således går med på att transsex är en mänsklig rättighet, är också djursex det -- det är en helt naturlig följd. Barnsex har varit tillåtet i Japan, men anses som en kränkning i Väst (men är ytterst en fråga om hur man definierar vad ett barn är; den definitionen varierar betänkligt i olika kulturer). Vad som ska vara mänskliga rättigheter är alltså ständigt föremål för diskussion, och det är inte givet att vi i Väst ska ha tolkningsföreträde. Eller är du av den åsikten?
För många letter, som vuxit upp i ett puritanskt sovjetsamhälle, kan således en pridefestival te sig som en ytterst märklig företeelse. Du kan knappast ändra dessa människors attityd, vilket är varför det kommer att ta tid att få samma acceptans i Lettland som i Sverige. Och även här är acceptansen ännu inte fullt erkänd; det är en process, som varat i många herrans år.
Det är därför lite svårsmält varför en annan kultur över en natt skulle anta hela paketet av erkända och inbillade mänskliga rättigheter. Det händer inte, helt enkelt. Jag ser detta också i Kina, som nu öppnats till den grad att bögar och transar kan vara öppna. Det är en process, precis som demokrati överhuudtaget är en process.
Mer om detta på egna bloggen inom kort...
Artikel 2: Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag
Artikel 3: Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet
Artikel 7: Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering.
Artikel 12: Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.
Artikel 16: Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj.
Detta vara bara några exempel som - om dessa punkter efterlevdes - torde ge t ex homosexuella ett gott skydd. Observera att artikel 16 inte säger något om att fullvuxna män och kvinnor förväntas ingå äktenskap med varandra...
Nu sätter jag streck i debatten för egen del. Dags för semester.
Det förvånar mig inte längre att en stor grupp människor i Sverige försvarar våld mot homosexuella och själva bidrar i kränkningarna genom att antyda kopplingar till tidelag och pedofili. (Att sexuella övergrepp på barn till 70% sker inom den heterosexuella kärnfamiljen bryr man sig inte om.) Inte heller är det förvånande att man för att rättfärdiga sitt förakt för en viss utvald folkgrupp väljer att inte tillskriva den skydd enligt de mänskliga rättigheterna. Så har hatiska människor alltid försvarat sig. Minns att det för inte så länge sedan ansågs självklart att svara inte omfattades av de universella mänskliga rättigheterna eftersom makthavarna bestämt sig för att vit hy var en förutsättningen för fullvärdiga rättigheter. Samma sak är det när det gäller sexuell läggning – den som vill dela sitt liv med någon av samma kön åtnjuter i praktiken inte samma rättigheter som andra eftersom makthavarna bestämt att heterosexualitet är en förutsättning för fullvärdiga rättigheter. En av de som tydligast gjort denna självklara koppling är Desmond Tutu, som i en artikel förklarade att homofobi är det samma som apartheid. När gayaktivister säger samma sak avfärdas vi med hånfulla kommentarer – vi ställer ju bara till spektakel – men frågan är vad böghatarna svarar en man som Tutu som bevisligen vet vad apartheid innebär. Jag gissar att vi aldrig får veta. Istället är fler urskuldande floskler om pedofili och djursex att vänta. Allt medan våldet mot homosexuella ökar dramatiskt både i Sverige, Baltikum och i andra delar av världen.
Alla är jämlika, men vissa är mer jämlika än andra.
Aqurette tycks tillskriva mig värderingar jag inte har. Det är trist.
Aquerette tycks också tillskriva dem som dras till djur som mindre värda än hetero- och homosexuella. Han beskyller vissa för sexuell apartheid, samtidigt som han själv utövar denna form av apartheid mot de icke politiskt korrekta läggningarna. Sannerligen ett konststycke.
Blogge Bloggelito:
Jag vet inte exakt vilka åsikter du har. Jag läste bara vad du skrev och fick intrycket av att du tyckte det var förståeligt att letter kastar bajs på bögar eftersom Lettland var en ung demokrati. Bakom resonemanget tycks finns någon form av kulturrelativism, vilket är en förhatlig ideologi med vilken man kan ursälta vilka vidrigheter som helst.
Det finns inga sexuella läggningar som är politiskt korrekta. Det är bara trams, och det vet du. Det som skiljer de som har sexuellt intresse för djur och barn är inte människovärde utan praktiken. När två vuxna människor träffas och väljer att inleda en sexuell relation så sker det mellan två parter som är förmögna att ingå frivilliga avtal. Det saknas när en vuxen människa väljer att ha sex med ett barn eller ett djur. Det går också att exemplifiera skillnaden med en jämförelse mellan våldtäkt och frivillig sex. Jag tror inte att du skulle vilja att dina relationer med kvinnor skulle jämföras med våldtäktsmännens. Ändå är det precis den groteska koppling du gör när du skriver att "om man således går med på att transsex är en mänsklig rättighet, är också djursex det – det är en helt naturlig följd". Det påståendet är helt enkelt lika fel som att påstå att gynnsamma förhållanden för heterosexuellt familjeliv ger att våldtäkter och slavprostitution blir acceptabelt.
Allt bottnar i din relativism. Jag menar att om människors rättigheter inte bygger på en universell moral utan är relativ till omgivningens nycker så är de ingenting värda. Och om majoriteter hela tider har rätt att kränka minoriteter så betyder inte frihetsbegreppet något. Att enbart vara fri att demonstrera åsikter som de flesta delar är inte en demonstrationsrätt värd namnet.
Nå, det är ju inte min relativism, utan enbart min beskrivning av hur många letter förmodligen upplever det, och som tidigare svenska generationer också upplevt det. Tala gärna med dina mor- eller farföräldrar, eller andra äldre personer, om saken, och du får garanterat en annan syn än om du pratar med jämnåriga eller yngre. Du får på samma sätt en annan bild i länder med en annan kultur. Det är inget ursäktande, bara ett krasst konstaterande.
Och när fastställdes människors rättigheter definitivt? Majoriteten har naturligtvis ingen rätt att kränka minoriteter, men det är det moderna demokratibegreppet; det fanns inte före 1960, typ. Ändå kan du finna sådana kränkningar även i dagens Sverige. Om ytterligare 40 år finns säkert en än mer raffinerad rättighetsuppfattning.
Mina åsikter skiljer sig för övrigt inte från dina i denna fråga.