Reaktioner och kedjereaktioner

Nu har Sakine Madon uppmärksammat det jag skrev om organdonation häromdagen, där jag invände mot Sakines förslag om att låta dem som anmäler sig till donationsregistret gå före i kön när de själva skulle behöva nya organ. Jag skrev att en mer human lösning vore fortsatta upplysningskampanjer – och påpekade att det skulle innebära ”sådan där hemsk, offentligfinansierad opinionsbildning som liberaler och andra på högerkanten vanligen protesterar i högan sky emot”. Sakine har, föga överraskande, invändningar: Men vadå ”mer human”? Det finns ju i dag folk som inte får organ i tid. Är dagens system human, för att alla medborgare får ta konsekvenserna av att för få donerar organ? Jonas reaktion är så typiskt socialdemokratisk. Alla ska lida – lätt som en plätt. Och ja, min reaktion är säkert typiskt socialdemokratisk. Jag är ju trots allt sosse. Men avsikten med fortsatta upplysningskampanjer är inte att ”alla ska lida”, utan att fler människor ska kunna göra upplysta, välinformerade val. Jag tror nämligen människor om gott, och att de allra flesta nog skulle föredra ett system där tillräckligt många frivilligt var beredda att donera sina organ efter döden för att på så sätt ge andra, bättre behövande, ett längre liv. Jag kanske inte är tillräckligt påläst, men nog låter väl det som en människosyn inte helt olik den liberala? Sakine tar också upp det jag skriver om myndigheters opinionsbildning. Att saklig upplysning råder bot på organbristen ”kan ju Jonas & Co drömma om i all evighet”, skriver hon. Det har jag nu förstås aldrig påstått. Det är människors insikt av sambandet mellan deras egen vilja att donera och hur deras egna – och kära närståendes – liv kan räddas av organtransplantationer, som kan råda bot på dagens organbrist. Men för att nå dit så krävs det uppenbarligen olika former av informationsinsatser. Dessa kan förstås utformas på olika sätt. De skräckbilder som Sakine skisserar med stora affischer i kollektivtrafiken, föreställande döende barn, skulle kanske vara effektiva – men är inget jag förespråkar. Min egen inställning till myndigheters opinionsbildning är för övrigt kluven, och något jag bloggat om för länge sedan. Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: organdonation, medicin, opinionsbildning.