Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Tryckfrihetens gränser
| Dagens Nyheters chefredaktör och ansvarige utgivare Jan Wifstrand skriver i dag att han kan tänka sig en lagstiftning mot grova kränkningar av privatlivet. Wifstrand tror också att det vore en fördel om klagomål mot mediers övertramp fördes till domstol, snarare än att behandlas av självsanerande organ som Pressens opinionsnämnd. Jan Wifstrands debattinlägg är dels intressant i sig – och dels därför att det är publicerat på DN Debatt, snarare än på ledarplats. Ska det tolkas som att Wifstrand bara uttrycker sin personliga åsikt, eller står även tidningen bakom denna linje? Det är ingen nyhet att det från publicisthåll länge funnits en kritik mot hur arbetet i Pressens opinionsnämnd bedrivs. Barbro Fischerström, som är vd för bransch- och arbetsgivarorganisationen Tidningsutgivarna, menar att Pressens samarbetsnämnd (där representanter för TU, Journalistförbundet, Publicistklubben och Sveriges Tidskrifter ingår) endast ska samarbeta om de pressetiska spelreglerna – men inte tryck- och yttrandefrihetsfrågor. För mig är yttrande- och tryckfriheten i det närmaste okränkbar, och skulle man låta domstolar avgöra vad som ryms eller inte inom ramen för dessa friheter så tror jag att vi mycket snart kommer att befinna oss på ett sluttande plan. Som tidigare motiverar jag min fundamentalistiska hållning i dessa frågor med ord lånade ur Journalistförbundets handlingsprogram: Om med fundamentalism menas uppfattningen att så stor öppenhet som möjligt ska råda i samhället och så få inskränkningar som möjligt får ske i yttrande- och tryckfrihet och att samhällets inställning manifesterad i grundlagen ska vara långsiktig och hållbar och inte kunna påverkas av tillfälliga händelser eller uppflammande debatter, ja, då är min inställning fundamentalistisk. Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: media, tryckfrihet, journalistik. |
skrivet av Jonas Morian om 15:45
Kommentarer om "Tryckfrihetens gränser"
-
Anonym skrev... (22 juli, 2006 12:39) :
-
Jonas Morian skrev... (22 juli, 2006 12:46) :
-
Anonym skrev... (22 juli, 2006 21:24) :
-
Jonas Morian skrev... (23 juli, 2006 08:57) :
-
Anonym skrev... (23 juli, 2006 11:55) :
-
Jonas Morian skrev... (23 juli, 2006 12:38) :
-
Anonym skrev... (23 juli, 2006 14:14) :
-
Jonas Morian skrev... (23 juli, 2006 15:31) :
-
Anonym skrev... (23 juli, 2006 23:30) :
-
Anonym skrev... (23 juli, 2006 23:56) :
-
Anonym skrev... (24 juli, 2006 07:54) :
kommenteraMen då kommer man få acceptera att man kommer bli uthängd och påhoppad för denna sin ivran för tryckfriheten. Problemet är att alltför många anser att tryckfrihet innebär att man får säga vafan man vill om folk, vilket jag personligen råkat ut för.
Men det är märkligt hur spaka folk är i verkligheten efter att ha kunnat vräka ur sig vad som helst på en webbsida - när man får tag i dem.
Det andra är att sektorn för vad som kan tänkas vara av allmänintresse och därför också omfattas av tryckfriheten verkar ha vidgats av kapitalstarka intressen.
Det blir ohyggligt larvigt när O Sjöberg et consortes försöker gömma sig bakom tryckfriheten för att motivera kränkningar av privatpersoner. Det största hotet kommer inet från de som vill begränsa tryckfriheten, för de är inte många, utan från de som missbrukar den.
Calle, jag är beredd att själv ta risken att bli uthängd och påhoppad för min uppfattning i den här frågan. Med det sagt så unnar jag ändå inte ens min värsta ovän sådana mediedrev, lögner och skitsnack som många - mer eller mindre kända - personer drabbats av. Efterspelet som följde efter Expressens klappjakt på Persbrant borde ha stämt till eftertanke, men ändå fortsätter kändis- och kvällspressen med sina grova missbruk av tryckfriheten. Jag försvarar alltså inga övertramp. Däremot försvarar jag mediernas rätt att hårdvinkla. Alternativet vore nämligen så oerhört mycket sämre.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Blogge, jag beklagar - men ditt inlägg där du hänger ut namngivna personer som inte dömts för brott kan jag inte acceptera på min blogg. Det är tråkigt, då mycket av det övriga du srev var intressant och värt en diskussion. Hör gärna av dig - promemorian@gmail.com - om du vill att jag ska mejla dig det bortplockade inlägget, så att du kan lägga upp delar av det igen.
Så mycket för din "fundamentalistiska hållning" alltså. Ja, det var ett avsiktligt test.
Tråkigt att du tolkar det så. Det är dock en skillnad mellan att å ena sidan företräda en yttrandefrihetsfundamentalistisk hållning och å andra sidan välja att publicera allt. Jag försvarade t ex Jyllands-Postens rätt att publicera karikatyrer av Muhammed, även om jag själv inte hade valt att göra det. Och eftersom det är jag som är ansvarig för den här bloggen och undantagen för PUL antagligen inte omfattar mig (det vore förvisso intressant med en rättslig prövning av det), så kommer jag att plocka bort den typen av "test" som som du gjorde.
Ja, det är som när de flesta så högtidligt brukar citera Voltaire på sina sidor, men när det väl kommer till kritan böjer de sig som fogliga amöbor. Enda anledningen till att du inte visar en av karikatyrerna är att du inte vågar. Så enkelt var det med det.
Man måste i detta sammanhang hylla Jan Axelsson för att han vågar stå upp mot etablissemanget i yttrandefrihetsfrågor.
Det finns ingen anledning att ta till okvädningsord. Skälet till att jag valde att inte publicera Muhammedkarikatyrerna var att jag uppfattade dem som plumpa och kränkande. Men du får naturligtvis tro vad du vill.
Jan Axelsson har inte det minsta till övers för tryckfrihet. Han vill tjäna pengar. Att tillåta förtal och skvaller och tycka att det hedrar tryckfriheten är ungefär det värsta försvar man kan tänka sig.
Blogge, om du inte begripit det så innebär tryckfrihet att kunna skriva samma saker som man säger. Och står för. Om du har nån tåga i dig skippar du den där fåniga anonymiteten och tar fajten för tryckfriheten med ditt riktiga namn. Det är nämligen det enda sättet att vinna den striden.
På vilket sätt är jag anonym? Titta närmare på min sajt så ser du att mitt liv ligger vidöppet för besökarna. Blogge Bloggelito är inte lika coolt som Dogge Doggelito, men det är lättare att komma ihåg än mitt verkliga namn.
Betvivlar för övrigt inte att Axelsson vill tjäna pengar, men om det var hans enda målsättning hade han kunnat syssla uteslutande med porr. Jag tror inte man utsätter sig för övervakning av säk och förtalsmål om man bara är ute efter att tjäna pengar; det är inte värt det.
Nå, så vad heter du då? Kan du inte stå för det så är du bara ännu en som glider förbi utan att riskera vare sig ansvar eller konsekvenser. Din blogg - tja, ett sammelsurium av åsikter, tankar och påståenden. Som ett ordinärt telefonblock hemma hos en tonåring, eller nån strax äldre. Tämligen ointressant, oerhört politiskt korrekt och strömlinjeformat. Tyvärr, men det kan säkert bli bättre. Kör på.