Hur höger är den politiska journalistiken?

Strax innan nyår presenterade medieforskaren Kent Asp på DN Debatt en ny studie som visade att Sveriges största dagstidningar drastiskt minskat sin valbevakning. I genomsnitt hade de fem största tidningarna en fjärdedel mindre valmaterial år 2006 jämfört med valet 2002. Aftonbladet hakar i dag på Asps analys och skriver på ledarplats att den krympande politiska rapporteringen dessutom präglas ”av ekonomi- och politikreportrar med högersympatier”. Dessa journalister har enligt Aftonbladet ”oftast värderingar som sammanfaller med politisk borgerlighet och, ännu tydligare, med företagareliten, understödd av ekonomiska teknokrater”. Det är synnerligen hårda ord, men stämmer det verkligen? Jag har själv upprepade gånger här på bloggen och i andra sammanhang konstaterat att liberala och borgerliga röster totalt dominerar landets ledarsidor. Detta är knappast något kontroversiellt att slå fast. Ändå bemöts det nästan alltid med infantila påståenden om att en majoritet av journalistkåren i allmänhet – och de som jobbar på SVT i synnerhet – är ”vänster”, vilket då skulle kompensera på något vis. Kent Asp är den person i Sverige som studerat den svenska journalistkåren mest ingående, och hans efterforskningar visar att vänsterpartister och miljöpartister visserligen är överrepresenterade i journalistkåren jämfört med allmänheten, men att ekonomi- och politikreportrar står långt till höger om resten av journalistkåren. Bland ekonomi- och politikjournalisterna i de riksspridda Stockholmsmedierna har en majoritet borgerliga partisympatier – 26 procent är moderater och 23 procent folkpartister. Bara var femte är socialdemokrat. Så långt så verkar det alltså ligga något i det Aftonbladet skriver om ekonomi- och politikreportrarnas politiska färg. Och som Asp konstaterar så är en grundläggande förutsättning för att den bristande representativitet som utmärker journalistkåren i sin helhet ska kunna ha någon verklig betydelse, att ”den också finns hos den förhållandevis begränsade grupp av inflytelserika journalister som varje dag är med om att forma den bild som allmänheten får av svensk politik”. Frågan är dock i vilken utsträckning privata värderingar faktiskt påverkar journalistiken. Aftonbladet hävdar att börskrönikörer och ekonomijournalister ”skriver sina apologier för det privata näringslivet, företagsägares dispositioner och mässar gärna om globaliseringens disciplinerande effekter på löntagarna och deras organisationer”. Men detta är en uppfattning som man inte backar upp med fakta. Om det är något Asps studier visar så är det att journalisters partisympatier inte verkar slå igenom i journalistiken. Min egen uppfattning är att journalistiken i Sverige nog granskar och slår ungefär lika hårt åt höger som åt vänster. Däremot så dominerar som sagt de borgerliga rösterna på opinionssidorna. Det är därför ditåt Aftonbladet och andra som reagerar mot obalansen borde rikta sökarljuset och fundera över hur detta skulle kunna rättas till. Andra skriver intressant om politik, media, mediekritik.