Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    tisdag, januari 02, 2007

    Hur höger är den politiska journalistiken?

    Strax innan nyår presenterade medieforskaren Kent Asp på DN Debatt en ny studie som visade att Sveriges största dagstidningar drastiskt minskat sin valbevakning. I genomsnitt hade de fem största tidningarna en fjärdedel mindre valmaterial år 2006 jämfört med valet 2002.

    Aftonbladet hakar i dag på Asps analys och skriver på ledarplats att den krympande politiska rapporteringen dessutom präglas ”av ekonomi- och politikreportrar med högersympatier”. Dessa journalister har enligt Aftonbladet ”oftast värderingar som sammanfaller med politisk borgerlighet och, ännu tydligare, med företagareliten, understödd av ekonomiska teknokrater”.

    Det är synnerligen hårda ord, men stämmer det verkligen?

    Jag har själv upprepade gånger här på bloggen och i andra sammanhang konstaterat att liberala och borgerliga röster totalt dominerar landets ledarsidor. Detta är knappast något kontroversiellt att slå fast. Ändå bemöts det nästan alltid med infantila påståenden om att en majoritet av journalistkåren i allmänhet – och de som jobbar på SVT i synnerhet – är ”vänster”, vilket då skulle kompensera på något vis.

    Kent Asp är den person i Sverige som studerat den svenska journalistkåren mest ingående, och hans efterforskningar visar att vänsterpartister och miljöpartister visserligen är överrepresenterade i journalistkåren jämfört med allmänheten, men att ekonomi- och politikreportrar står långt till höger om resten av journalistkåren. Bland ekonomi- och politikjournalisterna i de riksspridda Stockholmsmedierna har en majoritet borgerliga partisympatier – 26 procent är moderater och 23 procent folkpartister. Bara var femte är socialdemokrat.

    Så långt så verkar det alltså ligga något i det Aftonbladet skriver om ekonomi- och politikreportrarnas politiska färg. Och som Asp konstaterar så är en grundläggande förutsättning för att den bristande representativitet som utmärker journalistkåren i sin helhet ska kunna ha någon verklig betydelse, att ”den också finns hos den förhållandevis begränsade grupp av inflytelserika journalister som varje dag är med om att forma den bild som allmänheten får av svensk politik”.

    Frågan är dock i vilken utsträckning privata värderingar faktiskt påverkar journalistiken. Aftonbladet hävdar att börskrönikörer och ekonomijournalister ”skriver sina apologier för det privata näringslivet, företagsägares dispositioner och mässar gärna om globaliseringens disciplinerande effekter på löntagarna och deras organisationer”. Men detta är en uppfattning som man inte backar upp med fakta. Om det är något Asps studier visar så är det att journalisters partisympatier inte verkar slå igenom i journalistiken.

    Min egen uppfattning är att journalistiken i Sverige nog granskar och slår ungefär lika hårt åt höger som åt vänster. Däremot så dominerar som sagt de borgerliga rösterna på opinionssidorna. Det är därför ditåt Aftonbladet och andra som reagerar mot obalansen borde rikta sökarljuset och fundera över hur detta skulle kunna rättas till.

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "Hur höger är den politiska journalistiken?"

     

    Anonymous Ronnie Persson skrev... (02 januari, 2007 16:28) : 

    Skulle säga att journalistiken är typisk socialliberal och har ofta artiklar som påstår att fattiga är fattiga pga av rikingar, typ. Man har liksom inte fattat det där med marknadsekonomi ännu. Finns fortfarande också inslag av 68 vänsterns idé om att påverka samhället genom journalistiken kanske som tydligast i klimatdebatten där journalister helt öppet försöker påverka folk att konsumera mindre osv.

     

    Anonymous Optimisten skrev... (02 januari, 2007 18:21) : 

    Visst är ledarsidorna i de fyra största tidningarna till 75% borgeliga. Det som inte sossen Asp granskar är det stora nyhetsflöde som kommer från TT och som ofta, för att inte säga regelbundet, är färgat av enskilda journalisters åsikter. Mycket få människor läser ledarsidorna medans ALLA tar del av TT's nyheter. Nyheter som ofta, speciellt i utrikesrapportering av Mellanösternkonflikten och USA, brister i saklighet och där endast ena sidan kritiseras. Jag ser fram emot en granskning av TT..något vi troligen inte får se i närtid tyvärr.

     

    Anonymous Optimisten skrev... (02 januari, 2007 19:08) : 

    En annan sak. Hur är det med Kent Asps trovärdighet? Varför refererar ni sossar till honom så ofta? Kan det vara så att hans "resultat" passar er alldeles utmärkt? Bara det faktum att både Helle Klein och Marita Ulvskog uttryckt sig gillande om honom (eller hans resultat egentligen) gör i alla fall mig mycket skeptisk.

     

    Anonymous Attila skrev... (02 januari, 2007 19:30) : 

    Den fria pressen är en liberal uppfinning, med anor tillbaka till 1700-talet. Den första tidningen i Sverige var i princip ett ekonomiblad för handlare. Inte ens när jag själv var sosse för 15 år sedan läste jag "Arbetet" el dyl. Vet ej vad detta beror på, men inom detta område ställs socialdemokratin för en stor utmaning.

     

    Anonymous Calle Friden skrev... (02 januari, 2007 20:12) : 

    Därför att Kent Asp är den ende som som faktiskt forskar i ämnet. Och hittills har ingen lyckats peta hål på hans slutsatser, som inte alls är så smickrande för socialdemokrater som Optimisten tycks tro. Annars kan ju Optimisten fundera på varför det finns såpass många journalister med vänster- eller socialliberala värderingar, trots att medierna så uppenbart har borgerlig slagsida. Vill du ha ledtrådar?

     

    Blogger Robin Hood skrev... (03 januari, 2007 00:44) : 

    Så fort man hör namnet Kent Asp så vet man varthän det lutar...

     

    Blogger db skrev... (03 januari, 2007 01:11) : 

    Eller så har ekonomijournalisterna sin ovanliga lutning av samma skäl som astrologer är underrepresenterade bland vetenskapsjournalister.

     

    Blogger Mikael skrev... (03 januari, 2007 12:54) : 

    Du skriver: "Ändå bemöts det nästan alltid med infantila påståenden om att en majoritet av journalistkåren i allmänhet – och de som jobbar på SVT i synnerhet – är ”vänster”, vilket då skulle kompensera på något vis.".

    - Sedan skriver du ditt inläg om just hur journalisters politiska åsikter kan tänkas styra artiklar m m. Men först var det infantilt? Men inte när du skriver om det? Var det infantilt för att det kritiserade din ståndpunkt.

    Det alla vet i frågan är att vänstermänniskor tycker media har en slagsida åt höger, medan högermänniskor tycker att media har en slagsida åt vänster. Det är fullt naturligt, det tenderar att vara så vi människor fungerar (experiment har ju visat att även om man styrt vissa uppgifter så att 2 deltagare gjort 50% var av den totala uppgiften, är oftast båda 2 helt bombsäkra på att de gjort mer än hälften själva--> förklaring till många konflikter i hemmet?).

    Nåväl, jag tycker inte det är infantilt att diskutera frågan. Givetvis kan båda aspekter ses som ett problem. Ledarsidor har en kraftig slagsida åt konservativism (många landsortstidningar, SvD m fl) eller någon slags socialliberalism (DN, GP m fl). Å andra sidan är som skrivs i inlägget, åsikter bland journalister i allmänmhet sådana att vänsterpartiet och miljöpartiet är klar vanligare bland journalister jämfört med genomsnittet.

    Det är också nog tämligen naivt att inte tro att det sista har effekter på dels vilka artiklar man skriver, och dels i mindre mån vilka ord man väljer.

    Men det kan nog vara allra mest intressant att bryta ner det och se vilken typ av journalister som har vilka åsikter och vilken makt de har. Exemplet med ekonomijournalister kan ju vara ett intressant sådant (med slagsida åt "höger"). Ett annat intressant exempel är ju det här med TT, som ju framförallt ofta i mellanöstern-frågan haft många mycket, mycket märkliga vinklingar och redigeringar av internationellt material (med slagsida åt "vänster").

    Sedan kan man ju argumentera för att ledarsidorna är ett mindre problem, eftersom det är just där det är allra mest uttalat att det är åsikter.

    Men, det enda man kan vara överrens om är att någon som själv har ett politisk intresse och "läggning" definitivt har en missuppfattat bild av media slagsida (även jag själv förstås, som helt enligt mallen tycker att den ofta slår alldeles för grovt åt vänster).

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (03 januari, 2007 13:17) : 

    Mikael, du verkar ha missförstått det jag skriver. Jag konstaterar, med stöd av Kent Asp, att även om vänsterpartister och miljöpartister är överrepresenterade i journalistkåren jämfört med allmänheten, så har en majoritet av ekonomi- och politikjournalisterna i de riksspridda Stockholmsmedierna borgerliga partisympatier. Men jag skriver också att om det är något Asps studier visar så är det att journalisters partisympatier inte verkar slå igenom i journalistiken.

     

    Blogger Mikael skrev... (03 januari, 2007 15:12) : 

    Jag tyckte ditt användande av "infantila" var mycket märkligt, särskilt med tanke på vad du sen själv ägnar inlägget åt. Och jag undrar, om det du kallar infantilt, vad är icke-infantilt med att hävda att: "så har en majoritet av ekonomi- och politikjournalisterna i de riksspridda Stockholmsmedierna borgerliga partisympatier"??

    Är dessa mer viktiga? T ex kontra nyhetsbyråer? Och besattheten av ledarsidor, nu spekulerar jag vilt, men hur många läser dem utöver närmast sörjande, sveriges 2 000 politiska bloggare och en handfull andra? Hur stor är deras spridning i efterhand?

    Jag har inte läst Asps publicerade studier. Har du några länkar, jag hittar bara små korta pressklipp och korta punkter kring varför inte journalisters värderingar är av särskilt stor vikt. Jag tror säkert han har rätt, det är nog inte av så stor vikt. Att den dock är helt ointressant tror jag inte heller.

    Dessutom är det förstås extremt svårt att göra den typen av tolkande utvärderingar av nyhetsflöden + det faktum att jag tror man skulle kunna säga något helt annorlunda om 20 år. Som exempel, en av SVT:s reporters totala upprördhet (i intervju med chefredaktör) över att man startar en tidning om pengar (när Sveriges första privata affärstidning startas) skulle ju idag tolkas som rena vänstertoken (som jag enbart nu minns ur något program från SVT:s arkiv för några månader sedan). Så vad är att styras av värderingar? Vad är målet och jämförelsemåttet här? Jag ser inte hur man kan definiera det på ett riktigt klockrent sätt, ännu mindre hur man på ett särskilt säkert sätt kan utvärdera om journalister följer detta. (som exempel kan nämnas skriverier om a-kassans förändring, där fackföreningars problemformulering länge köptes totalt av många politiska journalister på de stora tidningarna, hur värderas sånt, hur mäter Kent detta? Eller är detta bara vad vi liberaler inbillar oss p g a människans psykologiska bias).

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (03 januari, 2007 15:36) : 

    Mikael, de enda svenska undersökningar som gjorts om journalisters partisympartiet är de som gjorts under Kent Asps överinseende på JMG vid Göteborgs universitet. Där kan du säkert ta del hans forskningsresultat, men DN Debatt är nog en minst lika bra källa eftersom i princip allt han skrivier brukar hamna där. Enligt dessa studier så har en majoritet av ekonomi- och politikjournalisterna i de riksspridda Stockholmsmedierna borgerliga partisympatier, men samma studier visar också att journalisters partisympatier inte har någon märkbar effekt på journalistiken. Av den anledningen tycker jag att det är mer intressant att diskutera ledarskribenter, eftersom politiska värderingar i det fallet alldeles uppenbart har betydelse för vad som skrivs.

     

    Blogger Mikael skrev... (04 januari, 2007 21:56) : 

    Jag tittade på JMG:s hemsida och den är genuint dålig. Såvitt jag kan se kan inte arbetsrapporter laddas ner som pdf, utan måste beställas (för 80kr/styck !). Kent Asp verkar heller inte ha någon egen akademisk hemsida så vitt jag kan hitta. DN Debatt må vara lämpligt för att läsa Asp:s slutsatser, men det är förstås helt omöjligt att försöka utvärdera forskningen utifrån vad han skriver där.

    Det han skriver på DN Debatt är dessutom stundtals långt ifrån forskning, och rena värderingar. Som t ex hans artikel om att alliansen gynnades av mediers rapportering inför valet, om att t ex sysselsättningen beskrevs mestadels i negativa ordalag. Tja, kan det bero på att vår ungdomsarbetslöshet är bland de högsta i Europa? Eller beror det på politisk bias? Asp skriver att han funnit att 60% av sysselsättningsutveckling och ekonomi beskrivits i negativa termer och 40% i positiva termer i en av dessa artiklar, och därmed skulle alliansens verklighetsbild ha "vunnit" i mediakampen.

    Den typen av slutsatser har ingenting med vetenskap att göra. Kanske anses ungdomsarbetslösheten (som relativt sett andra länder är väldigt hög i Sverige) som ett extra stort problem som är värt att skriva om? Det kan man ju tycka. Kanske anses det faktum att sjukskrivningarna exploderat senaste 10 åren som ett problem, och något märkligt, när man ställer i relation till många andra länder. Eller kanske är det lömska politiska baktankar som styr. Jag menar, utan att ha betalt 80 kronor för Asps studier, att det synnerligen är högst omöjligt att på ett generellt sett besvara den frågan. Både för oss och för Asp.

    I en annan artikel skriver Asp att vänsterdominanses bland journalister i allmänhet inte är något problem, eftersom redaktionschefer tenderar att vara mer neutrala (placera sig i mitten på en höger-vänster-skala), och de enligt Asp särskilt inflytelserika ekonomijournalisterna ställer sig något till höger.

    Det Asp tar fram är intressant deskriptiv statistik. Men det kan, återigen, inte på något rimligt sätt ge några klara besked eller användas som stöd för den typen av slutsatser Asp drar (och du för fram).

    Som exempel, vi bombarderas i dagstidningar med "vinnare och förlorare" i den senaste budgeten. Det handlar om vem som med en gång får 200 kronor mer i månaden och vem som får 200 kronor mindre i månaden. I mitt värderingsfärgade perspektiv är det en typ av journalistik som är starkt negativ för de som argumenterar för och önskar en ekonomisk politik som syftar till långsiktigt god utveckling (det har sällan något att göra med vad som händer om 2 veckor). Något som jag tycker en mer liberal ekonomisk politik skapar (men det är förstås mina värderingar som pratar nu).

    Hur mäter Asp sådant? Han gör det inte, och han kan inte. Så jag finner det solklart att vi inte på något sätt kan säga att journalisters, redaktionschefers eller ledarskribenters inflytande har stor, liten eller ingen effekt. Vi vet på tok för lite om det. Vi kan presentera enstaka exempel, Asp kan presentera deskriptiv statistik. Men den typen av vetenskapliga hypoteser som skulle behöva testas låter sig inte göras. Så vi bör sluta låtsas som något annat.

     

    Anonymous Optimisten skrev... (05 januari, 2007 08:57) : 

    Vad som är helt klart att det behövs fler medieforskare, vi kan inte låta Asp vara den ende som får uttala sig om sådana här saker. Det är helt klart att han har en politisk agenda, och det faktum att sossarna gillar honom förstärker det intrycket. Han granskar som sagt endast ledarsidorna och rubriker, och huruvida politik- eller ekonomijournalister är höger eller ej. Det han helt missar att granska är nyhetsbyråerna (främst TT) och SVT, vilka båda har ett otroligt stort genomslag i nyhets-Sverige och som upprepade gånger visat att de har svårt att vara opartiska. Tex verkar det som SVT efter valet tagit på sig rollen som opposition..repotage efter repotage slår ned på Alliansen politik, LO's propaganda får stå oemotsagd, HRF's skitiga blockad rapporteras om men kommenteras ej (skämts SVT över dem?). TT fortsätter med sin ensidiga propaganda mot Israel, mörkar när en svensk-palestinsk läkare vägrar behandla en amerikan (helt sjukt!) och så vidare. Nej, det behövs en oberoende granskning av SVT och TT, av en forskare som varken står Timbro eller SAP nära. Jag tror resultatet skulle vara intressant.

     

    kommentera