Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    torsdag, februari 15, 2007

    Den svenska medieeliten

    Med jämna mellanrum presenteras i medierna kartläggningar över vilka politiker som är släkt, gifta, eller buksvågrar med varandra. Inte sällan refereras det i dessa sammanhang till Anders Isakssons Den politiska adeln.

    Men det finns en annan ”adel” som sällan uppmärksammas på samma sätt: Sveriges journalistkår. I det senaste numret av den alltid angelägna pockettidningen Media i Fokus granskar frilansjournalisten Eva-Lotta Hultén just de medborgare som i tidningen benämns ”den mediala klassen”.

    Och påtagligt många av dem är släkt, gifta, sambos eller har barn ihop. De flesta har också, visar Hulténs granskning, medelklassbakgrund, släktingar i branschen, ett schysst boende i Bromma och talang för att mingla.

    I artikeln konstateras att politikers löner diskuteras ganska flitigt i medierna, men att de ekonomiska villkoren för dem som styr över medierna sällan tas upp till debatt – trots att löner för chefredaktörer och nyhetschefer rimligen kan ha lika betydelse för vilken journalistik som bedrivs som politikers löner kan ha för vilken politik som bedrivs. När tidningen Journalisten gör årliga enkäter där de ber ett stort antal svenska mediechefer svara på frågor om löner och förmåner vägrar många fortfarande att svara.

    Eftersom Media i Fokus kartläggning i hög grad handlar om släktskap i medievärlden så är det förstås ofrånkomligt att familjen Bonnier ägnas rätt stor uppmärksamhet. Men det är definitivt ingen nidbild av något maktfullkomligt familjeimperium som målas upp; en karikatyr som tyvärr är rätt vanlig när människor yttrar sig eller skriver om Bonniers. I stället berättas om hur Gerhard Bonnier (född Gutkind Hirschel) år 1804 öppnade bokaffär i Köpenhamn; hur hans son Albert flyttade till Stockholm och där grundade Albert Bonniers förlag år 1837. Och sedan följer en imponerande historia om en mycket inflytelserik familj och en av Sveriges största mediekoncerner.

    Andra viktiga mediefamiljer som nogsamt gås igenom är Stenbeck och Hjörne. Dessutom berörs relativt stora familjeägda medieföretag i Sverige som bland andra familjen Hamrins Herenco (som i sin ägo har exempelvis Jönköpings-Posten, Smålandstidningen och Västgöta Tidningar), samt familjen Ander (som sammanlagt äger elva dagstidningar, med Nya Wermlands-Tidningen som flaggskepp).

    Det vore en övermänsklig uppgift att sammanfatta hela Eva-Lotta Hulténs gedigna reportage, och skulle jag nu ändå lyckas så fanns det ju ingen anledning för dig som läser detta att köpa det nya numret av Media i Fokus. Och det tycker jag att du ska göra! Det är definitivt värt de 55:- som tidningen kostar. Bättre mediegranskande journalistik får man leta efter.

    * * *

    PS: Okej då. Några av de mer eller mindre kända mediepar som räknas upp i reportaget är Niklas Silow (chefredaktör för Punkt SE) och Lena K Samuelsson (chefredaktör på Svenska Dagbladet), Robert och Lotta Aschberg (båda bland annat programledare på tv), Susanna Popova (bland annat programledare på TV8 och tidigare ledarskribent på SvD) och Johan Hakelius (krönikör i Aftonbladet och spanare i P3), Anna Lindmarker (nyhetsankare och reporter på TV4) och Lars Weiss (konsult och f.d. Aktuelltchef), Anna-Clara Welander (editionschef på Expressen) och Bengt Bengtzon (bilagechef på Expressen), Annika Hagström (journalist) och Anders Ehnmark (författare och kulturskribent i Expressen), Carin Hjulström-Livh (programledare i SVT) och Stefan Livh (radiojournalist), Charlotte Permell (programledare på Mitt i naturen på SVT) och Tomas Ramberg (reporter i P1), Helena von Zweigbergk (författare och programledare för Filmkrönikan) och Bengt Ohlson (författare och krönikör i DN), Ingalill Mosander (reporter på Aftonbladet och SVT:s Go’kväll) och Jan Mosander (reporter på Ekot), Inger Arenander (politisk kommentator i P1) och Bengt Albons (politisk kommentator i DN), Jennifer McShane (presschef på Kanal 5) och Jens Stenberg (chefredaktör på Café), Katarina Hultling och Albert Svanberg (båda på SVT Sporten), Lena Katarina Swanberg (författare och journalist) och Kjell Swanberg (journalist och krönikör i DN), Lydia Capolicchio, Martina Haag (krönikör och författare) och Erik Haag (tv-producent), Mona Hambraeus (nyhetschef på P1:s Vetenskapsradion) och Ulf Hambraeus (politisk reporter på Rapport), Petra Aschberg (chefredaktör för Föräldrar & Barn) och Richard Aschberg (reporter på Aftonbladet), Unni Jerndal (nyhetsankare på Ekonominyheterna TV4) och Mats J Larsson (tf redaktionschef på DN), Katarina Sandström (nyhetsankare på Rapport) och Tommy Borgström (journalist och tidigare chef för Ekonomiekot samt forskare vid Handelhögskolan i Stockholm).

    Så. Fått ert lystmäte av skvaller?

    Själv tycker jag inte att det är det minsta märkligt att människor blir ihop med andra i samma bransch. Sverige är trots allt ett rätt litet land, och har man likartade yrken så är chansen stor att man också har likartade intressen. Vad jag inte begriper är varför Anders Isaksson och andra verkar tillmäta det så stor betydelse att människor inom politiken faller för varandra och att deras barn intresserar sig för samma frågor som sina föräldrar.

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "Den svenska medieeliten"

     

    Anonymous Lars Arell skrev... (15 februari, 2007 17:19) : 

    Jag medger att skvaller är lockande men halvkvädna visor är ännu bättre. Vem är Lydia Capolicchio egentligen ihop med?
    Spanarna går numera i P1 som ett led i den förtunning Björn Elmbrandt beskrev i Aftonbladet i går.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (15 februari, 2007 17:25) : 

    Hoppla, där redigerade jag tydligen lite för hårt. Fröken Capolicchio är enligt uppgift ihop med Calle Jansson (programchef på TV3). Eventuella felaktigheter i listan svär jag mig fri ifrån. Jag bara vidarebefordrar skvaller :-)

     

    Anonymous Johan Hakelius skrev... (15 februari, 2007 17:37) : 

    För ordningens skull: Spanarna har direktsänts i P1 sedan 2002. Reprisen, däremot, som brukade gå i P3, går nu också i P1. Så om det är ett exempel på "förtunning" var Spanarna i så fall fem år före Elmbrandt. Vilket möjligen är typiskt för såväl Spanarna som Elmbrandt.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (15 februari, 2007 20:05) : 

    Wow, storfrämmande på bloggen. Och en representant för medieeliten dessutom :-)

     

    Anonymous Anonym skrev... (15 februari, 2007 20:14) : 

    Niklas Svensson, Politikerbloggen.se och Nyhetsbolaget, är gift med Marika Wischman, nyhetschef på Expressen.

     

    Blogger Claes Nordmark skrev... (15 februari, 2007 20:30) : 

    Glöm heller inte Mats Knutsson och hans fru Lottie "Alla-älskar-Lottie" Knutsson, hon är visserligen inte journalist, men ändå...ja...äsch... ;-)

     

    Blogger Magnus skrev... (15 februari, 2007 22:45) : 

    Ha, nu vet jag äntligen var mitt bortsupna reportage om journalistsoppan tog vägen. :-) Skönt, då kan jag släppa det där ett tag.

     

    Blogger Martin Nilsson skrev... (15 februari, 2007 23:03) : 

    Apropå politiska adeln kan jag inte undanhålla följande lilla egna kontakt med mästerjournalisten Isaksson; politisk adel

     

    Anonymous Leffe skrev... (15 februari, 2007 23:25) : 

    Det konstiga med den politiska adeln är kanske att det ibland handlar om förtroendeuppdrag, och att ärva förtroende är kanske lite märkligare än att ärva branschintresse?

    Dessutom torde kraven på politiker (och politiska tjänstemän) att i första hand företräda allmänheten på bästa sätt vara starkare än motsvarande krav på journalister. Även om många journalister säkert tror att de jobbar på uppdrag av folket, så är det sällan fallet...

     

    Anonymous Louise skrev... (15 februari, 2007 23:55) : 

    Nej, det är inte ett dugg märkligt.

    Men däremot är det problematiskt ibland, eller måste ju ställa etiska frågor?

    Och det är väl egentligen två vitt skilda frågeställningar?

     

    Anonymous Helena Söderlind Paues skrev... (16 februari, 2007 10:30) : 

    skvaller är alltid bra! speciallt på fredagar!

    tack Jonas!

    Lottie Knutsson har för övrigt varit Pr-konsult på en trebokstavsbyrå.

     

    Anonymous En annan Magnus skrev... (16 februari, 2007 13:43) : 

    "...löner för chefredaktörer och nyhetschefer rimligen kan ha lika betydelse för vilken journalistik som bedrivs som politikers löner kan ha för vilken politik som bedrivs."

    Hur påverkas journalistiken och politiken av de ansvarigas löner menar du? Du tror inte att det finns starkare motiv än privatekonomi?

     

    Blogger Magnus skrev... (16 februari, 2007 14:03) : 

    Personligen ser jag ett problem. Det finns inte lika många politiker i toppen (med sekreterare)? Det skulle inte vara ett problem om det var så att politiker blir ihop med politiker men om det är så att politiker som är ihop med politiker ser till att fylla poster med nära och kära är dett ett problem. Det är väll det som egentligen är intressant... vilket är rådande?

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (16 februari, 2007 15:00) : 

    Några kommentarer:

    Kan någon ge ett enda konkret exempel på att ett politiskt uppdrag gått i arv i Sverige, i någorlunda modern tid? Jag kan då inte dra mig till minnes att detta någonsin skulle ha skett - men motbevisa mig gärna.

    Löner för chefredaktörer och nyhetschefer kan ha betydelse för vilken journalistik som bedrivs genom att insikten om lågavlönades verklighet kan antas vara lägre bland högavlönade. Det är nu inget argument för lägre journalistlöner, utan bara ett påpekande om de risker som kan följa av att en grupp med vissa villkor i samhället sätts att berätta om - och för - en annan grupp med annorlunda villkor. Det kan lätt uppstå diskrepenser i verklighetsuppfattningen.

     

    Blogger deep|ed skrev... (18 februari, 2007 23:50) : 

    Men... de glömde paret Morian :)

     

    Blogger Vetgirig skrev... (12 juni, 2007 08:59) : 

    Det finns inga direkta arv där en son ärvt en faders politiska uppdrag men det finns exempel på politiska arv där en föräldrer och ett barn båda fått ministeruppdrag i socialistiska regeringar och där båda barnen varit mindre bra ministrar - t.ex. Leijon och Bodström.

    Båda dessa fick sina jobb delvis pga vilka deras föräldrar var.

     

    kommentera