Fegt, Ulvskog

Kände ni vinddraget? Det var Marita Ulvskog som på DN debatt utdelade ett magnifikt slag i luften. Socialdemokraternas partisekreterare börjar med att hylla det svenska offentliga partistödet som utmålas som ”ett under av öppenhet”. Därefter konstaterar hon att redovisningen av övriga bidrag till de politiska partierna regleras av en frivillig överenskommelse från 2000 mellan de nuvarande riksdagspartierna, och menar att det är en ordning ”som till stora delar fungerar väl”. Enligt Ulvskog innebär denna överenskommelse att partierna redovisar ”bidrag från organisationer, stiftelser och företag”, men inte bidrag från enskilda personer. ”Därför”, skriver Ulvskog, ”har vi socialdemokrater tagit initiativ till överläggningar på partisekreterarnivå mellan riksdagens partier i syfte att komplettera vår överenskommelse från 2000 med ett takbelopp över vilket även enskildas bidrag måste redovisas öppet”. Och det är förstås en ordning som är bra – utifrån ett socialdemokratiskt perspektiv. Det finns ju goda skäl att anta att stora donationer till riksdagspartier från privatpersoner framförallt går till borgerliga partier. Det är med andra ord inte enbart demokratins bästa Marita Ulvskog har för ögonen med sitt utspel, utan även sitt eget partiintresse. Inget konstigt med det, det får väl sägas vara partisekreterarens uppgift. Men det finns skäl att ifrågasätta påståendet att redovisningen av bidrag från organisationer, stiftelser och företag ”till stora delar fungerar väl”. På socialdemokraternas webbplats under avdelningen Ekonomi och stadgar sägs att ”Våra ekonomiska intäkter varje år är partistödet på cirka 55 miljoner kronor, lotteriintäkter på cirka 45 miljoner kronor och fackliga anslag på cirka 15 miljoner kronor (sex miljoner från LO och nio miljoner från förbunden)”. Därutöver sägs ungefär 700 personer årligen skänka 700 000 kronor. Den beloppsgräns Ulvskog föreslår bör gälla för att privata donationer till partier ska redovisas öppet är 20 000, vilket skulle innebära att socialdemokraternas 700 donatorer slipper offentlighetens ljus. Summan är alltså väl vald. Jag håller med om att det vore önskvärt med mer insyn i ekonomin hos de politiska partier som gör anspråk på att styra landet. Det är rimligt att medborgarna får veta vilka ekonomiska intressen som ligger bakom när partier utformar förslag för beskattning, bidragssystem och andra saker som i högsta grad berör oss alla. Men då är dagens frivilliga överenskommelse otillräcklig och Marita Ulvskogs förslag fegt. En mer rimlig offentlig redovisning av ekonomin skulle givetvis omfatta en värdering av de insatser partierna närstående organisationer, stiftelser och företag gör i opinionsbildnings- och i förekommande fall valkampanjarbete. En större insyn i vart de offentliga bidragen, anslagen från organisationer och företag samt donationer från privatpersoner faktiskt tar vägen vore också önskvärt. Andra skriver intressant om politik, demokrati, öppenhet, Marita Ulvskog.