S ingen vinnare i medierna
Trots att opinionsmätning efter opinionsmätning visar att väljarna vänder Reinfeldt och den borgerliga regeringen ryggen, så får inte socialdemokraterna och den övriga oppositionen det lyft i medierna som skulle behövas för att opinionen ska stå sig ända till valet 2010. Detta konstaterar DN:s politiske analytiker Henrik Brors. Flera s-politiker har rasat ut från tio-i-topp på den så kallade Politikerbarometern, från att tidigare lagt beslag på fem av de tio topplatserna på listan över vilka politiker som oftast synts i toppnyheterna. I den här mätningen är bara två kvar: Mona Sahlin och Göran Persson. Och med all respekt för Persson så är knappast den uppmärksamhet han fått på sistone till gagn för socialdemokratin. Trots att Fredrik Reinfeldt har fått mycket kritik för att vara ”osynlig” i medierna så toppar han den här mätningen överlägset. Och moderaterna har också synts mest i tv, radio och tidningar under den senaste mätperioden. Mot detta kan man förstås invända att den mediala uppmärksamheten inte är allt, utan att det är vad man faktiskt uträttar politiskt och hur man uppfattas av väljarna som spelar roll. Det är en fin tanke, men tyvärr inte sant. I många människors ögon så är, rätt eller fel, det som rapporteras i medierna det som gäller. Och syns det inte så finns det inte. Detta visar återigen hur viktigt det är att ha en ordentlig mediestrategi för sitt politiska arbete, men det säger också något om hur det mediala landskapet ser ut i Sverige. Väldigt länge stod under valrörelsen den borgerliga problemformuleringen i det närmaste oemotsagd. Och det tog ett bra tag innan journalistiken svängde om och faktiskt började kritiskt granska borgerligheten efter valsegern 2006. Jag är själv övertygad om att det måste till fler satsningar på alternativ journalistik och nya mediesatsningar för att fler röster ska göra sig hörda i mediebruset. Bloggar som denna i all ära, men det är trots allt ganska få som läser bloggar. Vill man verkligen bidra till att förändra medielandskapet krävs mer än så. Andra skriver intressant om politik, media, socialdemokraterna. |
Kommentarer om "S ingen vinnare i medierna"
"Och det tog ett bra tag innan journalistiken svängde om och faktiskt började kritiskt granska borgerligheten efter valsegern 2006."
Där vill jag mena att du har fel. Hela hösten, från det att regeringen presenterades, granskade media regeringen synnerligen kritiskt. Det gällde allt från A-kass, via attacker mot ministrar till att tolka regeringens förslag så negativt som möjligt (de flesta minns säkert inte Björklunds förslag om att "skolor ska få prova att dela upp flickor och pojkar om de önskar" eftersom media sa "Björklund vill dela upp klasserna", exempelvis).
Jag vill nog snarare mena att media intog rollen som opposition, i ett läge då oppositionen inte gjprde något väsen av sig alls.
"Och det tog ett bra tag innan journalistiken svängde om och faktiskt började kritiskt granska borgerligheten efter valsegern 2006."
Gosh. I likhet med föregående talare funderar jag på vilken värld du lever i. Det går emot precis allt jag upplevt sedan valet, något som också återspeglas i bland annat dagens SIFO-undersökning. Vänsterblocket, som saknar både samarbete och politik, leder med 10 procentenheter.
Kan det inte snarare vara så att vänsterns ledning beror just just PÅ den massmediala tystnaden kring vänsterpartierna?
Nja - vänsterns ledning beror nog snarare på att borgarna är så erbarmligt dåliga och att många väljare ångrar sitt val nu när de sett vad det innebär...
Jag hoppas att man hänger ut Mona inför nästa val om hennes kontokortsskandaler och andra vidrigheter.
Mer politikerförakt åt folket!
"Jag är själv övertygad om att det måste till fler satsningar på alternativ journalistik och nya mediesatsningar för att fler röster ska göra sig hörda i mediebruset. Bloggar som denna i all ära, men det är trots allt ganska få som läser bloggar. Vill man verkligen bidra till att förändra medielandskapet krävs mer än så."
Kanske kan man medelst rasistiska utspel på bloggar som denna rycka åt sig de drygt fyra procent av väljarna som nu säger sig vilja rösta på Sverigedemokraterna?
Är det kanske för att ha en Kennerfalk i rockärmen när valtemperaturen börjar stiga, som man varit så svag i sina avståndstaganden mot denne?
Jag vet att du undviker att besvara frågan, men nog skulle detta kunna vara den underliggande strategin?
Bästa hälsningar,
Kurt G. Rantzén
Robert och Johannes, tänk så olika man kan uppfatta saker och ting.
Jimpa, fullt så dåliga är de nog inte. Däremot håller jag med om att det för många nu går upp att talet om minskade klyftor var just bara tal.
Alexander, ditt oresonliga hat mot Mona Sahlin och socialdemokratin är fascinerade - men också skrämmande.
Kurt, du och jag förefaller leva i väldigt olika verkligheter. Jag tror inte att något svar från mig kan göra dig nöjd, så därför blir det inga fler.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Grue/Johan, du är välkommen att skriva igen - utan den där länken.
Jaja Jonas, "Mona fifflar"-videon var väl inte så farlig.:) Våldsamt informativ om jag får säga det själv.
Ja som jag visade i den andra länken så publicerades det en undersökning för ett antal år sen där 68 % av journalisterna visade sig va rödingar och 31 % vänsterpartister. I det läget tycker jag inte att sossarna ska gnälla över att media snedbehandlar dom.
http://www.jmg.gu.se/pdf/jmgdata/journalist2000.pdf
Johan, studien du refererar till har jag kommenterat många gånger. Jag rekommenderar en titt här.
Att siffrorna stämmer på ett ungefär tycker jag inte att det råder nåt tvivel om. Ett tecken är att mätningarna 89, 95 och 99 gav ungefär samma resultat:
http://www.jmg.gu.se/pdf/jmgdata/journalist2000.pdf
Sen är det tydligen så att inom vissa typer av journalistik (vilket inkluderar ekonomi - vad börssidorna skulle ha för relevans är jag skeptisk till) så är fördelningen jämnare. Men t ex kulturjournalister som sprider PK-dynga även på SvD( se t ex deras senaste propagandaserie om mångkultur) har också stort inflytande.
Sammanlagt skulle jag vilja säga att den främsta skiljelinjen inte går mellan höger-vänster utan mellan mer konservativa och mer liberala/PK-partier. Åtminstone tidigare (innan sossarnas och Centerns PK/liberalsväng) så tycker jag att man kunde dela in dom svenska partierna i tre liberala: Fp, Mp och V, och fyra konservativa: S, C, Kd och Sd. (M är ett gränsfall med både konservativa och liberala inslag.) De fyra senare är mer partier för landsbygden medan de tre förra är mer progressiva. Fp, V och Mp är ju också dom partier som är grovt överrepresenterade bland journalisterna, medan dom mer konservativa är underrepresenterade.
I dessa frågor har vi också en massiv snedfördelning i journalistiken - dom som lobbar emot mångkultur, HBT, whatever, har ett massivt motstånd att jobba emot. Detta gäller i synnerhet Sd - det måste du ju hålla med om att journalisternas Sd-hat syns i rapporteringen. Men även andra mer konservativa partier drabbas.
I ekonomiska frågor är ställningen däremot mer jämn och vissa borgare överdriver problemen där, visst.
Vad ligger det onaturliga i att förakta bovar och bedragare Jonas M?
Johan/grue, ekonomijournalistik är betydligt mer än "börssidor". Vad tror du Dagens Industri och Veckans Affärer består av? Eller ekonomisidorna i DN och SvD? De som läser denna journalistik är otroligt viktiga opinionsbildare och beslutsfattare. Den verklighetsbild och de analyser de får sig serverade påverkar hela samhällsutvecklingen.
Sedan står det dig förstås fritt att ironisera över kulturjournalister. Men ditt uppenbara hat mot "PK-dynga" är faktiskt lite skrämmande.
Alexander, lägg ned nu. Hata sossar får du göra någon annanstans.