När kärlek blir farligt
Att vissa länder i vår omedelbara närhet ännu har långt kvar att gå innan människor där öppet får visa sina känslor för varandra, är dessvärre alltför uppenbart. I dag läser jag hur Aftonbladets Åsa Petersen, som var i Riga för att delta i de lettiska Prideparaden, vräkts omkull och chockats när högerextremister hotat och trakasserat deltagarna med glåpord och smällare. Även andra svenska medier har uppmärksammat paraden. Åsa skriver själv i Aftonbladet om sina upplevelser, och säger att ”det är fullständigt obegripligt hur någon kan ägna sitt liv åt att hata människor som bara kämpar för rätten att vara sig själva”. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Bilder från de mer glada delarna av Prideparaden finns att se på Åsa Petersens blogg. * * * En bra text om svensk homofobi och hatbrott mot homosexuella finns att läsa i Expressen. Även på Aftonbladets kultursida tas detta upp. (Tack för tipset, Isobel!) Andra skriver intressant om samhälle, kärlek, homofobi. |
Kommentarer om "När kärlek blir farligt"
Jonas,
du skriver oftast bra och redigt om saker som är intressanta. Ut mitt perspektiv så håller jag ofta inte med dig men det är en förutsättning för att kunna hålla en bra debatt.
Eftersom jag är kristdemokrat så undrar jag hur du ställer dig över huvud taget till debatten om HBT-personers rättigheter? Att överhuvud taget andas om andra åsikter i frågan än de som numera är de politiskt korrekta är oftas likhetstecken med att jämställas med högerextremister och mörkermänniskor, precis som du gör nu (mycket indirekt, medges). Det är ungefär som att säga att dansken som rusade in på planen i matchen på Parken i Köpenhamn är synonymt med den danska "roliganen". Klassiskt guilt-by-association-resonemang med andra ord.
Mikael, tack för vänliga ord.
Jag tycker att debatten om HBT-personers rättigheter förefaller föras på flera olika sätt, med väldigt skiftande ordalag. I den mer offentliga debatten (om vi nu håller oss till den) så upplever jag ett stort konsensus kring att alla människor ska behandlas lika och att en människas sexuella läggning/identitet inte bör betyda mer för hans eller hennes rättigheter än hans eller hennes namn, hud- eller hårfärg. Undantaget tycks vara frågan om samlevnad och barn, där framförallt ditt parti har en avvikande mening.
Jag avsåg inte att jämställa den genomsnittliga kristdemokratens uppfattning i dessa frågor med "högerextremister och mörkermänniskor". Däremot så förefaller dessvärre mycket kristdemokratisk argumentation om detta tyda på att man faktiskt inte tror på människors lika värde. Och det gör mig orolig.