Anonyma bidragsgivare

I går avslöjade TV4 Nyheterna att moderaterna inför förra årets riksdagsval fick över 30 miljoner i ekonomiskt stöd från anonyma bidragsgivare. Pengar kommer framförallt från den hemlighetsfulla insamlingsverksamheten Tornet. Flera andra medier och bloggare har också uppmärksammat detta. Historien om Tornet är inte ny. Redan tidigare har det rapporterats om hur förmögna privatpersoner de facto skaffat sig inflytande över moderaternas politik genom frikostiga donationer. Då som nu vägrar moderaterna att öppet redogöra för de miljoner de drar in i bidrag, med hänvisning till valhemligheten. Det är, med förlov sagt, skitsnack. Moderater är i andra sammanhang pigga på att hämta inspiration från USA och lovprisar ofta möjligheterna att där skattefritt kunna donera pengar till politiska kampanjer och andra välgörande ändamål. Men i USA redovisas också sådana bidrag öppet, och det är inte ovanligt att välbärgade affärsmän ger ekonomiskt stöd till såväl demokratiska som republikanska politiker. Påståendet att de generösa bidragsgivarna inte får något inflytande över den moderata politiken ekar också falskt. Även om de kanske inte får något formellt inflytande, biter man förstås inte gärna den hand som föder en. Och då sällskapet Tornets medlemmar som tack för sina gåvor får träffa Fredrik Reinfeldt och moderaternas partiledning två gånger om året i riksdagen, verkar det osannolikt att det inte är just politik som då diskuteras. Att människor som skänker stora summor till politiska ändamål vill ha valuta för sina pengar är inget märkligt, och jag har egentligen inget att invända mot detta. Däremot bör det ske öppet. Därför välkomnar jag en öppen redovisning av de ekonomiska bidrag partierna och dess kandidater och företrädare får från olika håll. Och det gäller självklart även socialdemokratin. Jag menar att s knappast har något att skämmas för i det avseendet; kopplingen mellan arbetarrörelsens fackliga och politiska gren är välkänd och djupt förankrad historiskt. Att LO-förbund i demokratisk ordning fattar beslut om att ekonomiskt stötta en socialdemokratisk politik som ligger i deras medlemmars intresse är föga förvånande eller upprörande. Inte heller att höginkomsttagare och kapitalägare är beredda att satsa pengar på en borgerlig politik som kan innebära skattesänkningar för dessa grupper. Andra skriver intressant om politik, moderaterna, Tornet.