Bloggare, övervakning och integritet

En rolig grej med att ha en hyfsat välläst blogg är att jag då och blir uppvaktad av intresseorganisationer och andra som ser bloggare som en viktig kanal för att föra ut sina budskap. Genom åren så har jag fått en hel del debattskrifter, inbjudningar till möten och andra former av uppvaktning. I går fick jag i brevlådan en ny skrift från tankesmedjan Den nya välfärden; debattören Pär Ström har i Integritetens lilla röda sammanställt ett antal risker som en alltför långtgående digital övervakning för med sig för medborgarna. Bland annat pekas på risken att känslig information läcker och kommer i orätta händer. En annan risk är att myndighetsföreträdare missbrukar informationen i databaserna. Skriften är pedagogiskt upplagd med talande exempel i form av rubriker från svenska medier de senaste åren där exempel på myndighetsmissbruk av sekretessbelagda personuppgifter. Men det inte bara ”storebror” i sin klassiska tappning – alltså övervakning från statsmakternas sida – som Pär Ström varnar för. Även snokande storebröder i form av företag, privatpersoner och främmande makt uppmärksammas. På DN:s ledarsida konstaterar Anne Lindén, som också fått ett ex av Pär Ströms skrift, att det inte nödvändigtvis är den mest övervakade människan som är bäst skyddad. Inte heller är det så att integritetsivrarna går bovarnas ärenden. Anne Lindén skriver vidare att det är den som vill inskränka den privata sfären, den som vill ha mer övervakning, som borde motivera sig bättre. Hon riktar frågan direkt till storebror och undrar varför vi egentligen ska låta oss bli övervakade, och begär besked om på vilket sätt vi blir tryggare av att allt fler uppgifter samlas om oss, lagras i databaser och görs sökbara. Det är ytterst relevanta frågor. Det vore önskvärt att övervakningsentusiaster i såväl de borgerliga partierna som i oppositionen vågade besvara dem på allvar. Andra skriver intressant om övervakning, integritet, samhälle.