Federley, FRA & frihet

Under spurten i 2006-års valrörelse gästades Mälardalens Högskola av den då till riksdagen kandiderande CUF-ordföranden Fredrick Federley som under parollen ”Sverige är sjukt” ivrigt försökte övertyga studenterna om att just han hade medicinen som skulle göra landet friskt. Federley har aldrig hymlat med att han är en stark motståndare av övervakningssamhället, tvärt om har en stor del av hans politiska mandat grundats på just detta. Dåvarande CUF-ordföranden var under valrörelsen en av de kraftfullaste försvararna av den personliga integriteten tillika en av de mest högljudda kritikerna av utökade befogenheter för FRA. I november 2005 skrev Federley på sin blogg att: ”Frågan är vem som till slut kommer att sätta ned foten och kräva en annan inriktning i debatten? Med de tunga namnens hållnnig idag finns det bara åt ett håll det kan gå: mer och mer av kontroll. Det är en total respektlöshet för individuell frihet och rätten att kunna vara människa utan att storebror ser dig.” Maktfullkomlighet var enligt Federley den värsta sjukdomen och den som till varje pris skulle bekämpas genom hans valkampanj. Även om jag inte kan alla de korrekta medicinska termerna förstod jag att Dr. Federleys botemedel bestod i att maktfullkomliga etablissemangssossar skulle bytas ut mot frihetstörstande liberaler. De, enligt Federley, maktfullkomliga socialdemokraterna försvann som bekant från regeringsmakten men maktfullkomligheten tycks hör och häpnad ändå leva kvar i Rosenbad och riksdagsmajoritetens korridorer. Det tycks vara så att Federleys medicin enbart var att kriminalisera symptomen medan sjukdomen fortsatte att spridas. För den verkliga sjukdomen torde ändå vara de politiska partiernas generella oförmåga att lyssna till folket och inte enkom tidigare socialdemokratiska regeringars bristande lyhördhet. Röstar riksdagen ja till FRA-lagen imorgon har västvärldens krig mot USA-tillverkade papperstigrar på allvar utvecklats från en vanföreställning om ett war on terror till ett irrationellt och statligt war of terror där oskyldiga individer alla anses skyldiga tills motsatsen har bevisats. Imorgon ställs allt på sin spets – Imorgon får svenska folket veta om Federleys medicin har bitit och om Federley på allvar står fast vid sina ideal, hur hårt partipiskan än viner. Om frihet är mer än en floskel bör Federley och samtliga frihetstörstande riksdagsledamöter rösta nej. Jag blir dock inte förvånad om Federley röstar ja, det skulle inte vara första gången som han sviker sina ideal sedan platsen på riksdagsbänken säkrades för snart 2 år sedan. Det gick väldigt fort att bli ett med det etablissemang som till varje pris skulle störtas till förmån för den individuella friheten kan jag konstatera. Men som Federley själv utryckt det: ”Är väljarna missnöjda är det bara att inte välja om ledamöterna.” Andra skriver intressant om Federley, FRA, politik.