FRA-mannen och paranoian
Flera medier har uppmärksammat att svensken Robin Lööf, forskare vid Europeiska universitetet i Florens, har anmält FRA-lagen till EU-kommissionen i Bryssel. Detta då han menar att lagen bryter mot EU:s regler om fri rörlighet, genom att den ställer till besvär för advokater med klienter i andra länder inom EU. Och givetvis gav denna nyhet återverkningar i bloggosfären. Bloggtidningen talade rent av det som en ny bloggbävning. En av Sveriges ledande auktoriteter inom EG-rätt, professor Ulf Bernitz vid Stockholms universitet, håller med Robin Lööf och säger till Ekot att klientsekretessen troligen var ”en omständighet som man helt enkelt inte hade med i beräkningen när man gjorde lagen”. Också Håkan Jevrell, statssekreterare på Försvarsdepartementet, medger att det finns risk för att kommunikation mellan en advokat och en klient fastnar i FRA:s signalspaning. Expressen har skrivit om den så kallade FRA-mannen, en av allt att döma rubbad människa som förföljt en granne och bedrivit ett privat krig mot felparkerare. Just han känns som ett extremfall men det är inte svårt att tänka sig att en FRA-anställd kvinnomisshandlare – sådana finns ju tyvärr på alltför många arbetsplatser – belagd med besöksförbud, med hjälp av FRA:s listiga logaritmer spårar upp en tidigare flickvän via hennes e-posttrafik. Några insmugna sökord bara, och så kan han kartlägga hennes liv och bekantskapskrets. Låter det som paranoia? Tänk på det när priserna på ditt internetabonnemang stiger till följd av FRA-lagen. Andra skriver intressant om samhälle, FRA, integritet. |
Kommentarer om "FRA-mannen och paranoian"
Det här var väl ändå lite väl lågt och närmnast barnsligt. FRA-anställda kvinnomisshandlare (dvs en allvarlig brottling)? Jösses.
Exakt var i samhället anser du att kvinnomisshandlare skall arbeta - där det fins noll risk att de ställer till med skada?
Jag vewt inte - men hur som haver är det inget argument i FRA-debatten.
Medlet gentemot
kvinnomisshandlar i alla tider i andra övriga situationer i samhället är att de skall åtalas och fängslas. När det gäller speciellt känsliga arbetsplatser så kontrollerar man extra noga.
Inga nyheter där.
Johan, min poäng var inte argumentera för yrkesförbud för dömda kvinnomisshandlare. I stället vill jag peka på faran med att låta människor få tillgång till i princip all e-posttrafik som passerar landets gränser. Det finns många som förefaller vara beredda att anförtro detta till en statlig myndighet, och då vill jag påminna om att det på myndigheter arbetar vanliga människor vars grad av knäpphet vi vet väldigt lite om.
En liknande grej hände i norge. En man spårade upp sin exfru via information från biltullssystemet. Det är lätt att tänka sig liknande missbruk av ett massavlyssningssystem.
Det är inte heller så att FRA-analytikern behöver vara den som är på jakt efter informationen. Den som vill ha information från FRA kan hota anställda eller deras familjer, eller muta dem. Att FRA-anställda kan vara inblandade i skumrask är inget nytt.
Jag tror dessvärre att skramla med EG-domstolen i Luxemburg och/eller Europadomstolen i Strasburg inte hjälper långt.
Vi behöver bara gå tillbaka till debatten i Europaparlamentet hösten 2005 när Bodströms trafikdatalagring trycktes igenom korridorerna. Upprepade referenser till både domar, grundläggande rättigheter och den inre marknaden sopades bort utan större besvär. Till och med europaparlamentets egna regler bröts som småpinnar.
Michael Geist frågar "what are we prepared to do?" efter att ha förstått vad Chertoff pysslar med.
Vi måste tänka lite större nu helt enkelt.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.