Journalistik och pr

[UPPDATERAD] I veckans nummer av Journalisten skriver pr-byrådirektörerna Lars-Ola Nordqvist (Comvision) och Heinz Paul (Connect PR), tillika ledamöter i styrelsen för Svenska PR-Företagen, att aktiva journalister inte borde arbeta på uppdrag för näringslivet, politiker eller offentlig verksamhet med medieträning, kriskommunikation och moderatoruppdrag. De får medhåll från Mats Johansson, moderat riksdagsman som tidigare bland annat varit politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, och som menar att det är en olycklig utveckling att kända radio- och tv-reportrar har medieträning som extraknäck. Det kan förefalla lätt att instämma i, men frågan är om verkligheten faktiskt är så svartvit. Själv tror jag att det kan vara nyttigt av människor att skaffa sig erfarenheter från flera olika sektorer av samhällslivet – men det ställer krav på integritet och öppenhet om sina olika roller. Jag har under hela min tid som bloggare jobbat på olika arbetsplatser och i dessa roller fungerat som talesperson för mina arbetsgivare. Dessa roller har jag sett till att hålla isär. Mina arbetsgivare har självklart varit medvetna om att jag bloggat på fritiden, men jag har aldrig bloggat om jobbrelaterade frågor. Jag har också skrivit krönikor i tidningen Broderskap samt medverkat på Västerbottens-Kurirens ledarsida som gästtyckare. Också dessa roller har jag hållit åtskilda från mitt vardagsjobb. I somras gjorde vi i gänget bakom Almedalsbloggen en storsatsning och bjöd in en stor grupp skribenter att delta i det redaktionella arbetet. Det var akademiker, partipolitiskt aktiva från höger till vänster, journalister, pr-folk och rent av en riksdagsledamot. Alla insåg dock att Almedalsbloggen var en journalistisk produkt där målet var en allsidig bevakning av Almedalsveckans alla seminarier och evenemang. Och vet ni vad? Alla grejade detta utmärkt. Jag tror inte på objektivitet, men jag tror på öppenhet. Problemet är inte att journalister har åsikter och tar extraknäck; problemet är när de mörkar detta. Mutbrott är förstås något helt annat. Detta kokar ned till att jag inte har något emot att journalister till exempel jobbar extra som medietränare, moderatorer eller krönikörer i företags kundtidningar – så länge de är öppna med detta gentemot sina arbetsgivare och läsare. På samma sätt tycker jag självklart att pr-konsulter, pressekreterare och politruker mycket väl också kan bedriva journalistik. Andra skriver intressant om samhälle, journalistik, pr.