Politikeravhopp och ombudsmannavälde

Tidningen Metro uppmärksammar att en socialdemokratisk kommunpolitiker i Stockholms län lämnat sina förtroendeuppdrag efter att ha åtalats för hemfridsbrott sedan han kraftigt berusad trängt sig in i en lägenhet mitt i natten hos en sovande familj. Enligt egen utsago har mannen ”fått något i glaset” när han besökte en nattklubb i sitt bostadsområde, och detta ska ha lett till att han inte minns varför han ringde på och trängde sig in hos familjen. I tidningen (ej på nätet) konstateras också att totalt har 182 Stockholmspolitiker hoppat av uppdrag sedan hösten 2006. Då jag själv är en av dessa – jag lämnade posten som ersättare i stadsdelsnämnden förra året – så var detta något som väckte mitt intresse. Enligt Metro är det vanligaste avhoppsskälet att politiker flyttar till en ny kommun, och kan därför förstås inte ha kvar uppdrag där man tidigare bott. Men även ”uppdagad brottslighet”, interna partistridigheter, svårigheter att påverka samt familjeskäl nämns som skäl. I mitt fall handlade det främst om tidsbrist, men också en känsla av meningslöshet. Den borgerliga majoriteten i Stockholms stadshus har systematiskt berövat stadsdelsnämnderna på ansvar, och jag tyckte inte att det var väl använd tid att sitta som ersättare för ett oppositionsparti i en allt mer maktlös församling. Folke Johansson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, uppger att det är mycket vanligare att unga kommunpolitiker hoppar av sina uppdrag än att äldre gör det. Han säger att det kan bero på att man inte riktigt förstått hur mycket tid och arbete politiska uppdrag kräver, men också på att partier som rekryterar förtiger vissa problem. Totalt har nästan var tionde politiker som valdes in i landets kommunfullmäktigeförsamlingar för två år sedan lämnat sitt uppdrag. Men det finns också en könsaspekt på detta. Bland de unga kvinnliga politikerna är det över 20 procent eller mer än var femte som hoppat av. Under hela förra mandatperioden hoppade 32 procent eller nästan var tredje kvinna mellan 18 och 36 år av från kommunala uppdrag. Fram till oktober 2008 hade över 20 procent lämnat. När det gäller män i samma ålder var siffran mindre än 17 procent. Det finns också andra anmärkningsvärda könsskillnader inom politiken. Bland de högsta politiska tjänstemännen hos socialdemokraterna och moderaterna ute i landet är färre än en tredjedel av ombudsmännen kvinnor. Det säger Lenita Freidenvall som är statsvetare vid Stockholms universitet. Hon konstaterar också att målsättningen om hälften män och hälften kvinnor bland förtroendevalda politiker inte räcker, eftersom många viktiga beslut fattas av nyckelanställda tjänstemän i partierna. Av socialdemokraternas 26 så kallade ”försteombudsmän” är bara sju kvinnor. Enligt partisekreterare Marita Ulvskog beror det på att det är för få kvinnor som har sökt jobbet och att det är de enskilda distrikten som bestämmer vem som ska anställas. Det duger förstås inte som förklaring. Om socialdemokratin menar allvar med att stärka kvinnors inflytande i politiken så måste självfallet detta också återspeglas i rekryteringen av viktiga politiska tjänstemän inom partiet. Andra skriver intressant om politik, avhopp, jämställdhet, socialdemokraterna.