Förtroende kan bara förtjänas

Under julhelgen visade en väljarbarometer från TV4/Novus Opinion att moderaternas opinionsstöd stigit till hela 27,9 procent, att jämföra med 37,8 procent för socialdemokraterna. Tillsammans får Allianspartierna enligt mätningen stöd av 44,1 procent av de tillfrågade, jämfört med 52,3 procent för den rödgröna oppositionen. Blockskillnaden är därmed 8,2 procentenheter. Enligt opinionsanalytiker Arne Modig påminner läget om vad många väljarundersökningar visade under våren 2004. Då låg stödet för det socialdemokratiska regeringsunderlaget i flera mätningar drygt sju procentenheter före det samlade stödet för de borgerliga partierna. Samtidigt visar Aftonbladet/Sifos mätning av förtroendet för partiledarna att förtroendet för Fredrik Reinfeldt ökar kraftigt medan det sviktar för Mona Sahlin. I våras var skilde det sju procentenheter mellan dem. Nu sägs gapet ha växt till 18 procentenheter till Reinfeldts fördel. Enligt tidningens ledarsida är detta ”lagom alarmistiskt för att få socialdemokratins partiaktiva och sympatisörer att inse att valet 2010, trots regeringen Reinfeldts klasspolitik, inte blir någon promenadseger”. Låt oss hoppas det. Onekligen återstår det mycket att göra innan en rödgrön valseger 2010 kan betraktas som säker. Däremot är jag tveksam till om Aftonbladets lösning för att stärka Sahlins förtroendekapital – en kris- och förtroendekommission med namn som Göran Johansson, Margot Wallström, Carin Jämtin och Pär Nuder – är rätt väg att gå. Göran Johansson har absolut gjort stora insatser som kommunpolitiker i Göteborg, men han tillhör på många sätt en helt annan generation av socialdemokratiska politiker än de som nu leder partiet. Och i en tid där en finanskris sker parallellt med en fundamental strukturomvandling av industrin i hela västvärlden är det knappast mer provinsiell protektionism som är lösningen. Inte heller känns en avdankad Pär Nuder, som allt för mycket är knuten till Göran Perssons tid, som ett förtroendeskapande framtidsnamn. Betydligt mer intressant vore det om de rödgröna i stället knöt till sig ett näringspolitiskt råd med människor som Spotifys grundare Daniel Ek, artisten och skivbolagsdirektören Ayesha Quraishi, Newsmills PM Nilsson, S-entreprenören Lars-Olof Pettersson, klädföretaget Dem Collectives grundare Karin Stenmar och Annika Axelsson, samt kommunikationsproffs som Niklas Nordström. Kommissioner, rådgivare och vad det nu må kallas är dock förstås bara politisk kosmetika. Relevant blir det först om man faktiskt lyssnar på och tar till sig av de råd som ges från upptagna människor som delar med sig av sin tid. Annars blir det som med regeringens fiaskoartade globaliseringsråd där under året i snitt endast 12,8 av de 22 medlemmarna deltagit i mötena. Vid flera tillfällen har närvaron legat under 50 procent. Men med spännande människor som kan bidra med nya perspektiv och idéer som det lyssnas på, snarare än återanvändning av gamla s-politiker, tror jag Mona Sahlin och de andra skulle kunna få ett välförtjänt uppsving i förtroende- och opinionsmätningarna. Andra skriver intressant om politik, opinion, förtroende.