Avgång utan skandaler eller bonusar

Med visst vemod lämnade jag i går ordförandeposten i Socialdemokratiska pressföreningen. Och nej, det var inte till följd av några representations- eller bonusskandaler och jag har heller inte fått något guldkantat pensionsavtal. Däremot har jag suttit som ordförande sedan 2004, och det var dags att lämna över manteln. Den plockades upp av Eric Sundström, som jag är övertygad om är ett utmärkt val. Socialdemokratiska pressföreningen har anor ända tillbaks till arbetarrörelsens början, och är än i dag en från det socialdemokratiska partiet fristående intresseförening för mediepolitisk debatt. Och nu tas mediefrågorna åter upp till öppen diskussion inom socialdemokratin. Ett i grunden förändrat medielandskap med såväl ägarkoncentration som intressanta nya aktörer gör att Socialdemokratiska pressföreningen definitivt har ett bestående existensberättigande. Den nya styrelsens utmaning blir att säkra nyrekryteringen och hitta verksamhetsformer som tilltalar såväl gamla som nya medlemmar. Inbjuden talare på årsmötet i går var Aftonbladets ledarskribent Katrine Kielos som anlade ett idéhistoriskt synsätt på medieutvecklingen och nog fick fart på tankegångarna hos många av oss. Även Enn Kokk har bloggat om detta. PS: Alldeles utan guldkant var inte min avtackning i går. Jag fick blommor och ett presentkort på Pet Shop Boys nya skiva. Sweet! Andra skriver intressant om politik, Socialdemokratiska pressföreningen, Eric Sundström.