Mediemotståndet mot Mona Sahlin

Som av en händelse (?) sände TV4:s Kalla fakta i går, samma dag som DN/Synovate presenterade en ny opinionsundersökning som föreföll visa att väljarnas förtroende för Mona Sahlin rasat till en bottennivå, ett program som drev tesen att Sahlin har problem med stöd från de egna. Det är inom de mansdominerade LO-förbunden hon sägs ha sina tyngsta kritiker. En orsak till detta sägs vara missnöje med det tilltänkta samarbetet med miljöpartiet. TV4:s Ulf Kristoffersson hävdar att Mona Sahlin verkligen ville bryta med vänsterpartiet och samarbeta tätare med miljöpartiet. Han menar att det ”var en grundbult i hennes plan för hur hon skulle förnya socialdemokraterna”. I stället tvingades hon att backa, och det – enligt Kristoffersson – på grund av att hon ”genomförde manövern på ett häpnadsväckande klumpigt sätt” genom att smälla igen dörren för v i stället för att stänga den lite försiktigt. Johan Sjölander genomled hela gårdagskvällens program och sammanfattar det elegant: Mona Sahlin kritiseras internt (vilket av TV4 visas genom att man lyfter fram ett antal partiaktivister som har synpunkter på hur partiet fungerar – som om socialdemokratin inte alltid hade varit fullt av gräsrotsaktivister som har synpunkter på både ledarskap och politik). Mona Sahlin har svårt med de fackliga gubbarna (samma aktivister som ovan). Mona Sahlin kritiseras internt (vilket på ett lite paradoxalt sätt visades genom att en massa tunga socialdemokrater uttalade sitt stöd för Mona Sahlin). ”På det hela taget fullkomligt ointressant alltså”, skriver Sjölander. Jag kan bara instämma. Självklart är det bra att det finns en levande debatt inom ett parti om politiken, de strategiska valen och om ledarskapet. Och självklart är det bra att allt detta granskas av oberoende medier. Men, allvarligt talat; finns det inte relevantare saker att skjuta in sig på än att familjen Sahlin har en bil som inte klarade besiktningen? Det är nu lite drygt ett och ett halvt år kvar till riksdagsvalet. Förhoppningsvis kommer vi innan dess få se ordentliga mediala bokslut över hur den sittande regeringen infriat eller svikit de löften de gick till val på. Tyvärr är jag rädd att detta riskerar att få stå tillbaks till förmån för anekdotiska vittnesmål från internkritiker som känner sig överkörda, samt granskningar av Alliansledarnas privatliv och ekonomi. Alltför ofta ser nämligen svensk politisk journalistik ut just så. Andra skriver intressant om politik, media, Mona Sahlin.