Mer om (s)pelet bakom kulisserna

Det jag i går skrev om spelet bakom att Ibrahim Baylan nu med största sannolikhet väljs till ny socialdemokratisk partisekreterare väckte tydligen en del uppmärksamhet. Blogginlägget fick väldigt många läsare och jag har fått en hel del reaktioner. Uppenbarligen finns det mer att säga om detta. Jag fick tillfälle att i dag prata med VU-ledamoten och tunga kommunpolitikern Elvy Söderström som inte trodde att några andra namn än Baylans kommer att diskuteras av socialdemokraternas partistyrelse och verkställande utskott som i morgon fattar beslut i partisekreterarfrågan. Söderström sa sig vara jätteglad över att det nu alltså lär bli Baylan som väljs. När jag frågade om de spekulationer som förekommit och kampanjer som tycks ha förts för en del andra namn svarade hon att hon var ”rätt övertygad om att det i ett stort parti som socialdemokraterna finns många som kan och vill mycket” och att det inte var så konstigt att det är många som vill vara med och ha idéer om vem som ska få ett så viktigt uppdrag. Hon påminde också om att det förekommit liknande spekulationer och kampanjer innan valet av Marita Ulvskog och hennes företrädare Lars Stjernkvist. Däremot kunde eller ville hon inte reda ut de märkliga turerna kring Håkan Juholt, som ju först utpekades som den som skulle fungera som tillförordnad partisekreterare fram till kongressen – men som i och med morgondagens möte i praktiken aldrig får tillträda detta uppdrag. Jag undrade varför, om nu valet av partisekreterare är så viktig för socialdemokraterna, inte medlemmarna får ett större inflytande i processen. Elvy Söderström betonade då vikten av att partiledaren måste få en person som hon (i det här fallet) fungerar bra ihop med och att hennes uppfattning därför väger oerhört tungt. Samtidigt sätter detta fingret på en paradox. Mona Sahlins önskemål om vem hon vill ha som partisekreterare har alltså en avgörande betydelse. Samtidigt har man en process med telefonmöten med distriktsordförande (där enligt uppgift Sahlin uttryckligen sagt att Baylan var hennes kandidat) som får tycka till om namnförslaget, en beredning i VU:t och sedan ett beslut av partistyrelsen om att tillsätta Ibrahim Baylan som tillförordnad partisekreterare fram till kongressen i höst då han på allvar väljs. Om nu verkligen Baylan är Sahlins förstahandsval, vilket det trots tidigare uppgifter om motsatsen alltså finns skäl att tro, så handlar i praktiken hela processen om förankring och är inget egentligt val. En annan aspekt på detta är att Mona Sahlin har ett behov att fylla VU:t (som ju i dag domineras av föredettingar) med lojala partikamrater. SvD:s Göran Eriksson påminner om att under Perssons tid var det få eller inga beslut som förankrades innan de fattades. ”Den maktfullkomlige Göran Persson kunde ha omgett sig med fientliga rymdvarelser, utan att de skulle ha fått påverka politiken”, skriver Eriksson. Kanske stämmer detta. Vi lär inte få något entydigt svar på det så länge partiernas valprocesser och andra inre angelägenheter förblir en angelägenhet som försiggår bakom kulisserna. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, Mona Sahlin.