Den svenska medieadeln

Än en gång dras valsen om att den svenska socialdemokratin gett upphov till en ”politisk adel” där tunga uppdrag delas ut till följd av mottagarens arv. Vi har hört det förr – men det blir inte mer sant för det. Den här gången är det Per Gudmundson på SvD:s ledarsida som vidarebefordrar nyligen bortgångne Anders Isakssons påståenden om att aristokratin återuppfunnits och reproducerade sig i den särskilda klass som sade sig vilja skapa det klasslösa samhället. Vad så väl Isaksson som Gudmundson blundar för är den andra ”adel” som sällan uppmärksammas på samma sätt: Sveriges journalistkår. Påtagligt många av landets ledande journalister är släkt, gifta, sambos eller har barn ihop. De flesta har också, enligt en granskning som frilansjournalisten Eva-Lotta Hultén gjort, medelklassbakgrund, släktingar i branschen, ett schysst boende i Bromma och talang för att mingla. Själv tycker jag inte att det är det minsta märkligt att människor blir ihop med andra i samma bransch. Sverige är trots allt ett rätt litet land, och har man likartade yrken så är chansen stor att man också har likartade intressen. Vad jag inte begriper är varför så många journalister verkar tillmäta det så stor betydelse att människor inom politiken faller för varandra och att deras barn intresserar sig för samma frågor som sina föräldrar. Andra skriver intressant om politik, media, makt.