Jobben är Sahlins bästa chans, del 2

För en tid sedan överlämnade formellt Sven-Erik Österberg och Luciano Astudillo det socialdemokratiska jobbrådslagets förslag och rapporter till den socialdemokratiska partistyrelsen. Detta drunknade dock något, eftersom partiet i sin outsägliga visdom valde att samma vecka göra ett klimat- och energipolitiskt utspel tillsammans med miljöpartiet och vänsterpartiet, presentera en rödgrön ungdomsjobbsatsning samt slutrapporter från partiets välfärdsrådslag och kulturpolitiska rådslag. Dessutom kom medieuppmärksamheten att kretsa kring Wanja Lundby-Wedin och AMF-affären. Inte desto mindre är jobbrådslagets rapport ett mycket intressant politiskt dokument som, om det överlever manglingen av partikongressen och kompromisser med v och mp, nog kan vara en av Mona Sahlins bästa chanser att på allvar utmana Fredrik Reinfeldt 2010. I rapporten slås det fast att den socialdemokratiska arbetslinjen har ”fyra försvarslinjer”: en effektiv politik för entreprenörskap och tillväxt, förhindrande av utslagning i arbetslivet, en aktiv arbetsmarknadspolitik som skapar möjligheter att komma vidare till nya jobb, samt en väl fungerande inkomsttrygghet för dem som förlorar jobbet. Och det är verkligen en arbetslinje som betonas; en arbetslinje som rymmer rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Rapporten har också ett tydligt företagarvänligt budskap. Det slås exempelvis fast att s-politiken ”ska underlätta för entreprenören att anställa och expandera, administrera, exportera och få tag i kapital”, samt att ”det ska vara enkelt och tryggare än i dag att röra sig mellan företagande och lönearbete”. Konkret föreslås bland annat en trygghetsgaranti förtagare; ett slags ”Starta-åter-stöd” för de som misslyckats med en av sina idéer och behöver en ny chans för att komma igen. Vidare vill s investera i besöksnäringen, satsa på de kreativa branscherna och uppmuntra företagare inom design, musik och upplevelseindustri. I rapporten presenteras även ett alternativ till de tidigare föreslagna individuella kompetenskonton; en kompetensförsäkring som alla bidrar till och alla kan få del av när de faktiskt behöver utbildning. Därmed stärker man sin ställning på arbetsmarknaden och går vidare i arbetslivet innan man förlorar jobbet eller drabbas av ohälsa. Det finns flera andra bra idéer och förslag som kommit fram i jobbrådslaget och som förtjänar att uppmärksammas. Min förhoppning är att Mona Sahlin, Thomas Östros och andra partiföreträdare förmår att vara lite ödmjuk i kritiken mot regeringen och i högre grad fokuserar på att föra ut det egna alternativet. Men jag förstår att frestelsen är stor, inte minst när Anders Borg – vars partivänner tidigare dömt ut arbetsmarknadspolitiska åtgärder – i dag säger att regeringens arbetsmarknadspolitik inte ska ”frisera statistiken eller att förvara människor”, när man gör i princip exakt som s-regeringen. Expressen rapporterar för övrigt om ”en hemlig plan” där socialdemokraterna kartlagt Borgs retorik och skisserar hur man vill bemöta den. Inte så värst mycket att orda om egentligen. Rimligen har alla partier motsvarande dokument om hur de bäst bemöter sina politiska motståndare. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, jobbävning.