LO:s sak är inte Sahlins

[UPPDATERAD] Vid lunchtid i dag samlas LO:s styrelse till ett extra möte, något som bestämdes på det telefonmöte som styrelsen hade i går eftermiddag. Efter telefonmötet meddelandes att Wanja Lundby-Wedin skulle lämna tre tunga styrelseposter, bland annat det i AMF Pension. Enligt uppgift är det minst tre stora medlemsförbund – Kommunal, Byggnads och SEKO – som ifrågasätter om Wanja Lundby-Wedin kan sitta kvar som LO-ordförande. Samtidigt är det ”bara” en av representanterna för de åtta distrikt som TT talade med på söndagskvällen kräver hennes avgång. ”Det är dags att packa sin väska och gå ut bakvägen ur LO-borgen och skämmas”, säger Jan Palmqvist, vice ordförande för LO-distriktet i Norrbotten, till Expressen. Från lite oväntat håll har det sats intressanta perspektiv på frågan om Wanja Lundby-Wedins framtid. Det är SvD:s Per Gudmundson, på sin egen blogg, och Expressens ledarsida som påpekar det orimliga i att socialdemokraternas partiledare och -sekreterare har synpunkter på vilka styrelser LO:s ordförande sitter i. ”Det rimliga hade varit att partiet kickat Lundby-Wedin ur partistyrelsen, om de nu tycker att det är hon som är ansvarigt för Mona Sahlins, Thomas Östros och de andras misslyckande”, skriver Gudmundson, och tillägger att fackförbundsfolket sedan kan få avgöra ”vad som egentligen enbart angår dem”. Expressen föreslår att Sahlin borde förespråka ”en bodelning mellan LO och SAP”, så att ”partiet [slipper] kladdas ner av framtida LO-skandaler och vice versa”. I SVT:s Agenda i går fick Göran Greider och Lotta Gröning, i sällskap av K-G Bergström, kommentera Sahlins och Lundby-Wedins opinions- och förtroendekris. Både Greider och Gröning föreföll säkra på att LO-ordföranden skulle få avgå. Helle Klein, vars tidnings ledning styrelse nu Wanja Lundby-Wedin nu alltså lämnar – även om LO:s ägandedel av Aftonbladet kvarstår, menar däremot att ”Om partistrategerna tolkar de dåliga opinionssiffrorna enbart i ett kortsiktigt perspektiv och tror att allt löser sig med att LO:s ordförande avgår lurar man sig själv å det grövsta”. Hon påpekar att Mona Sahlins förtroende i fackföreningsrörelsen inte är självklart och om det är ”någon som legitimerat hennes partiordförandeskap bland de fackliga är det Wanja Lundby-Wedin”. Ett förtäckt hot? Det låter onekligen så. Och det visar återigen hur känslig balansen mellan det socialdemokratiska partiet och Landsorganisationen är – och hur komplicerat det blir när gränsen mellan dessa organisationer flyter samman. Andra skriver intressant om politik, LO, socialdemokraterna.