Bloggar och politik

Jag får då och då förfrågningar om att besvara enkäter från journalister och studenter. Jag ställer upp så ofta jag hinner. I helgen fick jag en bunt frågor om bloggande och dess betydelse för politiken. Kanske kan mina funderingar intressera fler: Fråga: Sveriges mest lästa bloggar handlar om politik. När de dök upp förutspåddes en revolution för den politiska opinionsbildningen. I dag talar forskare om en flopp och även skribenterna själva är tveksamma till bloggens egentliga genomslag. Har det politiska bloggarna haft ett stort genomslag i politiken? Svar: Först av allt så tror jag inte att det stämmer att de mest lästa bloggarna handlar om politik. Mer allmänna, personliga bloggar samt många modebloggar når nog betydligt större publik. Däremot har politiska bloggar absolut haft ett stort genomslag. Det är uppenbart att de politiska partierna i Sverige förhåller sig till den så kallade bloggosfären på ett mycket påtagligt sätt. Man arrangerar särskilda träffar för bloggare, skickar pressmeddelanden, bereder dem plats på konferenser, seminarier och andra sammankomster – och inte minst så har många politiker, även på riktigt hög nivå, själva börjat blogga. Bloggare påverkar också politiken indirekt genom att föra upp frågor på den allmänna dagordningen, inte sällan med draghjälp från traditionella medier. Fråga: Vilka positiva/negativa argument tycker du det finns med politiska bloggar? Svar: Jag har ärligt talat svårt att se något negativt med att människor bloggar om politik. Exempel på positiva saker är att diskussionen om politik blir mer publik; fler människor får chansen att ta del av vad som diskuteras i partierna – och partiaktiva får ökad input från människor utanför partipolitiken. Fråga: Har politiker allt att vinna på att komma närmare sina väljare? Svar: Ja. Åtminstone så har politiken allt att vinna på det. Sedan kanske det inte alltid gynnar varje enskild politiker, som då kan komma att synas mer i sömmarna än vad som skett tidigare. Fråga: Twittrande, eller mikrobloggande, är den senaste trenden bland politiker som kommunicerar på den digitala arenan. Mikrobloggandet har fått kritik för vara innehållslöst och sakna politiska budskap. Har mikrobloggande en framtid i politiken? Svar: Twittrande är egentligen ingen synonym för mikrobloggande. Begreppet syftar på plattformen Twitter, men andra populära tjänster är t ex Jaiku och Bloggy. Jag tror inte att man ska stirra sig blind på enskilda trender inom nätbaserad kommunikation. Just nu är mikrobloggande populärt, men när som helst kan en annan form för dialog och utbyte vara den hetaste. Med det sagt så finns det som jag ser det gott om exempel på politisk substans bland de politiska inlägg man kan hitta på t ex Twitter. Om man däremot kollar vad mikrobloggande riksdagsledamöter skriver (på Twixdagen.se) så är det påtagligt lite dialog som försiggår. Mest är det meddelanden om vad de som skriver gör för tillfället, eller var de är på väg att resa någonstans. Fråga: Vilka positiv/negativ argument tycker du finns med dessa kommunikationskanaler? Svar: Det mest positiva är att svenska politiskt aktiva är vakna för nya kommunikationskanaler och snabbt börjar använda dessa för att nå ut till/kommunicera med väljarna. Däremot skulle jag önska mer öppenhet, där människor utanför partipolitiken på ett tydligare sätt faktiskt bjuds in till dialog och möjlighet att påverka det politiska beslutsfattandet. Andra skriver intressant om politik, bloggosfären, mikrobloggar.