Utmaningarna för S&M

I en ledare i Aftonbladet skriver Katrine Kielos att socialdemokratin behöver insikt om att framtidens politik skrivs med ”öppen källkod”. Hon menar att så länge s inte formulerar ett kommunicerbart budskap finns det inget att delta i. Två moderata riksdagsledamöter, Göran Pettersson och Karl Sigfrid, menar att en förutsättning för att deras parti ska kunna förnya sig ytterligare ”är att vi fortsätter frigöra oss från förutfattade meningar och istället är öppna för att förändra vår politik i takt med att omvärlden utvecklas”. Båda dessa texter anlägger intressanta perspektiv på hur två sinsemellan mycket olika partier med en väsensskild historia nu ställs inför nya utmaningar. I en analys i DN påminner Henrik Brors om att socialdemokraterna efter valnederlaget 2006 insåg att man måste vinna tillbaka mittenväljarna. Steg i riktningen mot att lägga om delar av politiken – exempelvis skolpolitiken – i linje med vad väljarna efterfrågade, mötte dock starkt motstånd inom s. Och uppenbarligen är också vissa borgare missnöjda med hur politiken under Alliansen utvecklat sig. SvD:s PJ Anders Linder skriver att ”det riktigt intressanta är inte det borgerliga maktinnehavet i sig utan omvandlingen av Sverige till ett mer borgerligt samhälle – och där lämnar regeringen i dagsläget en hel del övrigt att önska”. Fredrik Reinfeldt svarar med att angripa Mona Sahlin för att inte leva upp till det socialdemokratiska arvet, och menar att s-politiken sett annorlunda ut ”om Göran Persson och Pär Nuder varit kvar”. Med sådan retorik är det knappast konstigt att Sahlin säger nej till någon ”borgfred” under det svenska EU-ordförandeskapet i höst. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, moderaterna.