Pengar är makt, makt kräver öppenhet

Glädjande nog tog DN:s ledarsida i helgen tydligt ställning för att svenska politiska partier öppet borde redovisa från vem eller vilka ekonomiska bidrag på över 20 000 kronor kommer. Sådan lagstiftning finns redan i exempelvis Danmark och Norge, och diskuteras för närvarande i Finland. En motsvarande lag har också föreslagits av en statlig utredning i Sverige 2004, men på grund av motstånd från moderaterna blev den inte verklighet. Enligt en rapport från Arbetarrörelsens tankesmedja samlade moderaterna in cirka 30 miljoner kronor i privata donationer under valrörelsen 2006. Som DN påpekar är oviljan att öppet redovisa var donationerna kommer ifrån ett demokratiskt problem. Det är inte svårt att föreställa sig hur stora donationer kan komma med en mer eller mindre uttalad önskelista på politiska beslut - och ett underförstått budskap om uteblivna framtida bidrag om dessa beslut inte blir verklighet. Och i takt med att personvalsinslaget blir allt viktigare i svenska val ökar också betydelsen av att väljarna får reda på hur enskilda kandidater finansierat sina kampanjer. Varje gång jag skrivit om de här sakerna får jag samma två motargument: 1) lagstiftad redovisning av ekonomiskt stöd till partier och kandidater är ett brott mot valhemligheten, och 2) socialdemokraterna får ekonomiskt stöd från fackföreningsrörelsen som i så fall också borde redovisas. Argument 2) håller jag fullständigt med om och har aldrig hävdat något annat. Och jag ser mycket positivt på att socialdemokratin i dag är föredömligt öppen med sin ekonomiska redovisning. Argument 1) tycker jag inte håller. Det är inte samma sak att sympatisera med, rösta på, vara medlem i eller att ekonomiskt stötta ett parti. Som Benny Andersson visade med sin stora donation till Feministiskt initiativ i slutet av EU-valrörelsen så är det fullt möjligt att - som i Benny Anderssons fall - göra det som ett inlägg i debatten om valsystemet snarare än som sympati för Fi. Man kan också tänka sig att någon exempelvis tycker att det är viktigt att piratpartiet finns med och trycker på i integritetsfrågor, och ger pp ekonomiskt stöd för detta, utan att för den skull vara beredd att rösta på partiet. S-bloggaren Peter Andersson har skrivit ett långt och bra inlägg om den här saken, som jag varmt rekommenderar. Han slår även ett slag för bloggen M-partistaten - som drivs av Sandro Wennberg, som också skrev den ovan nämnda rapporten från Arbetarrörelsens tankesmedja. Andra skriver intressant om politik, öppenhet, partifinansiering.