Möte med ett sändebud

Nu i veckan gästades Sverige av Farah Pandith, sändebud för Hillary Clinton för att överbrygga klyftorna mellan USA och den muslimska världen – i skuggan av den amerikanska närvaron i Afghanistan och Irak. Jag fick tillfälle att träffa henne. Farah Pandith var bara i Sverige några få dagar, men hade uttryckt en stark vilja att träffa svenska bloggare. Den amerikanska ambassaden bjöd då bland annat in mig för att träffa henne över en lunch. Med vid tillfället var även Fazeela Selberg Zaib (en ny men spännande bekantskap för mig, och som bloggat om detta här), Mark Klamberg (som skrivit här) och Dilsa Demirbag Sten. Temat för samtalet var hur Ms Pandith kunde göra sitt jobb bättre. Hon uttryckte sig faktiskt precis så; att hon ville få råd från inte minst unga bloggare, Twitter- och Facebookdebattörer och andra opinionsbildare på nätet om hur frågor som interkulturell förståelse, identitet och integration bäst kan diskuteras globalt. Hon återvände i vårt samtal flera gånger till att hon såg sig själv som en kontaktperson mellan debattörer på många olika håll världen. Genom sina resor i Mellanöstern, Europa, USA och Asien mötte hon ständigt människor som var och en på sitt håll resonerat i liknande termer – Farah Pandith ville göra dem medvetna om varandra och få igång dialoger. Vi kom att prata mycket om huvudduken oss dess symboliska betydelse; såväl för dem som bär sådana som för människor runtomkring. Både Ms Pandith och Fazeela Selberg Zaib kunde vittna om att bärande av huvudduk i USA är fullständigt okontroversiellt och inget som varken diskuteras nämnvärt i samhällsdebatten eller som är iögonfallande i amerikanska städer. Själv beskrev jag Sverige som ett väldigt sekulariserat land där symboler som tolkas som uttryck för stark religiositet väcker undran och tyvärr också misstänksamhet – oavsett om det handlar om huvudduk, kippa eller krucifix. Mot detta invände Dilsa Demirbag Sten, som menade att Sverige inte var alls så sekulariserat som många svenskar inbillar sig. På det hela taget var det en väldigt intressant diskussion vi hade, och Farah Pandith klarade av att på relativt kort tid såväl förmedla att den amerikanska utsträckta handen till den muslimska världen (illustrerad genom bland annat Barack Obamas tal i Kairo förra året och hans Nouruztal till det iranska folket) var genuint menad, och att Pandith verkligen ville knyta an till opinionsbildare på gräsrotsnivå. Att jag själv, Fazeela Selberg Zaib, Mark Klamberg och Dilsa Demirbag Sten genom denna träff lärde känna varandra kan kanske ses som ett led i detta. * * * Farah Pandith intervjuades även i TV4:s Nyhetsmorgon, vilket går att se här: Jag har även skrivit en längre text om ovanstående möte på Makthavare.se. Andra skriver intressant om politik, islam, Farah Pandith.