Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Åsa Linderborg och ideologin
| Socialdemokratin har ingen ideologi, ingen politik och ingen strategi. Detta skriver Åsa Linderborg i en artikel på Aftonbladets kultursidor, där hon är biträdande chef och ansiktet utåt. Hon hävdar vidare att arbetarrörelsens ”avradikalisering” pågått i decennier, vilket ska ha skett genom att ”Nyliberala monstertruckar har krossat alla andra perspektiv”. Det är en fantasieggande bild som målas upp, men mustigt bildspråk gör ändå inte en utsaga mer sann. Den påstådda avradikaliseringen förklaras med att ”socialdemokratins ledare lever under helt andra villkor än sina medlemmar”. Dock, tillägger Linderborg, så är det ”tabu att tala om löner i Sverige, eftersom vi då måste prata klass”. Själv får Åsa Linderborg en månadslön på 45 000 kronor. I en intervju i Fokus förra året tyckte hon själv att hon tjänade bra, men ville inte kommentera andras löner. Nu går det tydligen bättre. I Aftonbladet skriver Linderborg att det vore ett ”intressant experiment” att under ett års tid ”låta fackföreningsledarna få en lön som motsvarar medelinkomsten för en LO-medlem”. Det skulle nämligen vara ett sätt att komma bort från ”den sociala autism som oundvikligen följer på välavlönade förtroendeuppdrag”. Att någon motsvarande autism skulle följa av ett välavlönat kulturredaktörsjobb eller de fyra miljoner som Linderborg 2008 uppgav sig ha tjänat på sin bok Mig äger ingen förefaller hon inte reflektera över. Till Fokus sa hon sig vilja ”uppvärdera det intellektuella samtalet”, men konstaterade att frågan om högre honorar till kulturskribenter inte låg på hennes bord. Linderborg var också nöjd med att slippa budgetförhandlingar och personalärenden. I samma intervju uppgav Åsa Linderborg sig inte ”besväras” av ordet kommunist om hon fick ”definiera det själv”. Däremot sade hon sig vara ”besvärad av dem som säger att kommunism är Gulag”. Intervjuaren Staffan Heimerson pressade henne på hur hon såg på ett antal kommunistiska förgrundsgestalter, och uppgav sig då ”aldrig [ha] försvarat Pol Pot” samt ha ”svårt för Stalin”. Lenin fick däremot pluspoäng för att ha organiserat ”den rörelse som avskaffade tsarismen”, även om hon tog avstånd från ”hans syn på elit och massa”. Linderborg betonade vidare att det inte handlade om ”enskilda individer”. I stället menade hon sig försvara ”komplexiteten” och ville ”se verkligheten”. På något sätter uttalanden som dessa det Åsa Linderborgs nu skriver om avradikalisering av arbetarrörelsen, nyliberala monstertruckar och sänkta löner för fackföreningsledare, i ett lite annat ljus. Jag tror inte ett ögonblick att Linderborg, som doktorerat på det socialdemokratiska partiets historieskrivning, egentligen tycker att socialdemokratin saknar ideologi, politik och strategi. Jag tror att hon tycker att socialdemokratin har fel ideologi, politik och strategi – men det är som bekant en helt annan sak. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, Åsa Linderborg. |
skrivet av Jonas Morian om 12:17
Kommentarer om "Åsa Linderborg och ideologin"
-
Johanna Graf skrev... (31 mars, 2009 13:44) :
-
Jonas Morian skrev... (31 mars, 2009 14:41) :
-
Anders Nilsson skrev... (31 mars, 2009 15:04) :
-
Johan Hedin skrev... (31 mars, 2009 15:30) :
-
roberth skrev... (31 mars, 2009 16:16) :
-
Jinge skrev... (31 mars, 2009 16:33) :
-
tingotankar skrev... (31 mars, 2009 16:50) :
-
Staffan skrev... (31 mars, 2009 19:26) :
-
Johan Ingerö skrev... (31 mars, 2009 21:05) :
-
Jonas Morian skrev... (31 mars, 2009 21:27) :
-
Janne H skrev... (31 mars, 2009 22:29) :
-
Klara skrev... (01 april, 2009 00:58) :
-
roberth skrev... (01 april, 2009 10:52) :
-
Daniel skrev... (01 april, 2009 18:32) :
-
Alex skrev... (01 april, 2009 19:02) :
-
Staffan skrev... (02 april, 2009 11:30) :
-
Jonas Morian skrev... (02 april, 2009 12:46) :
-
Klara skrev... (02 april, 2009 15:50) :
-
Alex skrev... (03 april, 2009 14:19) :
-
Daniel skrev... (05 april, 2009 19:20) :
-
Daniel skrev... (05 april, 2009 19:22) :
-
Jonas Morian skrev... (16 april, 2009 12:10) :
kommenteraÅ vad bra skrivet!
Tack så mycket!
Bra skrivet Jonas, hela den här fokuseringen på höga löner skymmer ju det som är den/borde vara det socialdemokratiska målet, nämligen alla de som inte har 40000 eller 140000 i månadeen, eller de som inte tjänar 4 mill på en bok, alla de som inte har råd att ta semester, ta en dag ledigt för att följa sitt barn till skolan, åka en helg till Stockholm och fira födelsedag. De maktlösa som inte har någon tidning att publicera sig i.
"Nyliberala monstertruckar" (!) - hahahaha!
Men jösses... hur korkad får man vara? När man skriver kulturdebatt - hur mycket som helst tydligen.
Finns det någon som kan förklara för mig vad en "nyliberal monstertruck" är för något? Är det Hax blogg? Den lätt undergroundbetonade tidningen "Nyliberalen" och dess 500 läsare? Frihetsfrontens talarkvällarn kanske som drar ca 30 lätt rätthaveristiska pratglada debattörer per gång?
Inte i den kulturdebatten diskursen - där räcker det att knåpa ihop ordet nyliberal med vadsomhelst och så blir man Hjälte och får skriva om sig själv.
Br askrivet jag måste instämma! Linderborg ansåg dessutom att det var okje att amerikanska soldater dödas i Irak. En hemsk människa är vad hon är. Läs hennes raljerande om våldet mot vänstern idag på Aftonbladet. Stackars stackars Afa...
Problemet egentligen är ju att Åsa L - har rätt!
Kanske inte var Lindeborgs starkaste ögonblick, men jag tycker nog att din reaktion var ganska överdriven också. Problemet är ju inte att Åsa också tjänar bra med pengar, hon säger aldrig att det i dig är dåligt att ha bra lön. Problemet är att de som ska värna om de svaga i samhället nuförtiden består av en yrkeskår som sällan eller aldrig behöver leva i den verkligheten. De rekryteras inom partiapparaten och lever i dess varma omfamning därefter. Alltför ofta verkar de glömma bort att de talar från en priviligierad position - och det är inte ursäktligt. Iallfall inte för någon som säger sig representera vänstern.
Hur förklarar man annars att det i mångt och mycket var socialdemokratisk styre som t ex lett till att ensamstående mammor fått det sämre coh att klyftorna ökat? Nej, borgarna lär inte rätta till det - men de utger sig heller inte för arr värna om dessa svaga grupper.
Parti-aktiva och riskdagsledamöter är inne i ett extremt starkt nätverk som skyddar dem och ger dem möjligheter till nya anställningar och uppdrag som vanliga människor bara kan drömma om. Samtidigt ska de ha löner och pensionsförmåner som vida överstiger medelklassen och t o m överklassen ibland. Är det inte bara logiskt att inse att priviligierade positioner i förlängningen gör det svårare att relatera till och arbeta för låginkomsttagare. Är det verkligen så radikalt att påstå?
En helt annan Åsa L
Så du försöker bevisa att Åsa Linderborg är snett ute när hon kritiserar politikers höga löner och arvoden genom att ge dig på hennes höga lön? Låter lite som ett självmål.
Jag skulle verkligen önska att ni sossar åtminstone för en sekund övervägde om det låg något i kritiken att överdådiga löner fjärmar folkvalda från sina rötter - speciellt när de sitter och ska representera lågavlönade. Åtminstone lite. Jag tror inte att det är den enda förklaringen till att sossarna vandrat högerut. Men kanske en pusselbit.
Istället får vi en ryggmärgsreaktion från dig. Kryddad med att hon nog minsann är kommunist också, den där Åsa. Ja möjligen. Men är det ett argument som diskvalificerar alla andra argument, eller vad?
Staffan,
Morian anser, om jag förstår honom rätt, att den som uppbär en hög lön inte bör inte bör moralisera över att andra människor har höga löner. Men själv har han inte framfört några synpunkter på vad någon - Linderborg eller LO-ledningen - bör ha.
Så vari består självmålet?
Anders, precis så. Problemet är inte att några har mycket - problemet är att så många har så lite.
Johan H, kan bara instämma. Jag har full respekt för intellektuellt hederliga argument mot libertarianism - och gudarna ska veta att det inte är svårt att hitta sådana. Men att använda "nyliberalism" som ett skällsord som slängs omkring hej vilt, det är bara korkat.
Roberth, jag skulle inte gå så långt som att beteckna henne som "hemsk människa" - jag känner henne inte och misstänker att du inte gör det heller. Däremot skriver hon väldigt ofta bisarra saker, och det är det jag stör mig på.
Jinge, i exakt vad har hon rätt? Att välavlönade förtroendeuppdrag oundvikligen leder till social autism? Eller hennes lättsamma attityd till Stalin?
Åsa, jag har inte hävdat att Åsa Linderborg säger att det är dåligt att ha bra lön. Men hon säger att välavlönade förtroendeuppdrag oundvikligen leder till social autism. Och då undrar jag om detta även drabbar henne, som ju tjänar bra på sitt jobb och sitt bokskrivande. Lever hon därmed inte längre i "verkligheten"? Har inte hon kommit dit hon är just genom sin resa inom partiapparaten (om än en annan partiapparat än den hon pratar om)?
Min poäng är denna: Åsa Linderborg och ganska många andra självutnämnda talespersoner för arbetarklassen är väsensskilda från den genom sina egna höga inkomster och sociala position - precis det Linderborg & c:o anklagar fackföreningsrörelsens och socialdemokratins höga representanter för.
Staffan, se svaret ovan. Själv har jag tämligen medvetet valt en annan väg i livet än att vara ekonomiskt beroende av socialdemokratin - just för att kunna anlägga ett lite annat perspektiv på den rörelse jag känner så starkt för. Åsa Linderborg är ett annat slags djur; en tidigare aktiv vänsterpartist som blir känd som analytiker av socialdemokratin och som - även efter att officiellt lämnat v - fortsätter på samma spår. Det är inte trovärdigt i mina ögon.
Johan I, ungefär så. Framför allt så borde hon, med sin egen logik, inte ha empati nog att förstå arbetarklassens villkor - och därmed torde mycket av hennes argument falla.
"Socialdemokratin har ingen ideologi, ingen politik och ingen strategi. Detta skriver Åsa Linderborg i en artikel på Aftonbladets kultursidor, där hon är biträdande chef och ansiktet utåt. Hon hävdar vidare att arbetarrörelsens ”avradikalisering” pågått i decennier, vilket ska ha skett genom att ”Nyliberala monstertruckar har krossat alla andra perspektiv”. Det är en fantasieggande bild som målas upp, men mustigt bildspråk gör ändå inte en utsaga mer sann." Hmm, om utsagan nu inte är sann, så väntade jag mig en utsaga från Morian som hävdar motsatsen, dvs att SAP har en ideologi, en politik och en strategi. Men därav blir intet. Istället kommer en skur av kritik mot Linderborgs person och ekonomi. Linderborg har rätt i sak, oavsett hur mycket hon har i pluskan, och vad truckarna står för.
Linderborg förmår med sin infantilism endast vara i opposition mot S (!) och uppträder som ett gnälligt småsyskon.
Jag påstår att Stockholm vimlar av fantasilöner visavi de löner som uppbärs i andra trakter av Sverige. De fantasilönerna kallas "stockholmslöner".
Jag känner henne inte personligen tack och lov. Hon skriver mest dynga i Sverige tillsammans med idioten Malm och Omar!
Jag tror att du har tolkar Lindeborg helt rätt i ett avseende: nämligen att hon snarare anser att socialdemokratin av i dag har fel ideologi, vilket förvisso många socialdemokrater också skulle kunna skriva under på.
Men å andra sidan är Lindeborg knappast den enda person som säger litet för litet - hur många socialdemokrater har jag inte hört som kallar sig "pragmatiker" men som egentligen är socialliberaler.
Johan Hedin:
"Finns det någon som kan förklara för mig vad en "nyliberal monstertruck" är för något? Är det Hax blogg? Den lätt undergroundbetonade tidningen "Nyliberalen" och dess 500 läsare? Frihetsfrontens talarkvällarn kanske som drar ca 30 lätt rätthaveristiska pratglada debattörer per gång?"
Antalet ideologiskt klassiska liberaler i Sverige är mycket litet och har alltid varit så. Jag skulle uppskatta att det finns några hundra (mestadels unga män i 25-35 årsåldern).
Men när man talar om nyliberalism så talar man inte enbart om klassiska liberaler utan om den bredare strömning och tendens som karaktäriserat politiken globalt som lokalt sedan ungefär 1975. Den har inneburit en ökad tro på den "fria marknaden", "privata lösningar", "entrepenörskap" konkurrens, avregleringar, o.s.v. Jag tror du förstår vad som åsyftas, det är alltså mer än ideologiskt rena grabbar som läst österikisk ekonomi på internet.
roberth:
Ja, det gnälls och det gnatas,
och det klankas och tjatas
på det fåtal som har nån substans.
Med små grisskära stjärtar
fiser dvärgar på jättar;
Det är knappt man tror att det är sant!
Ja, det pissas åt höger,
och det pissas åt vänster,
för ingen törs smutsa ner Den Breda Rännan!
Ingerö och Morian:
Den här debatten blir luddig eftersom ni inte definierar vad ni menar. Som jag uppfattade Lindeborg så kritiserade hon att socialdemokratins folkvalda och fackpampar, människor som direkt representerar (eller borde representera) lågavlönade, lever på en ekonomisk nivå som är totalt frånkopplad vanliga människors vardag.
Den frågan känns mer relevant i mina ögon än er infallsvinkel om välavlönade kulturskribenter. Trots allt så har kulturskribenterna inte i uppdrag att representera låginkomsttagares intressen, även om det såklart är trevligt om de gör det.
Men jag antar att om man inte ser något problematiskt överhuvudtaget med socialdemokratins kursändring på 90-talet, så har man heller inget behov av att fråga sig vilka faktorer som bidrog till den. I den socialdemokratiska mittfåran hoppas man väl säkert att biznizen ska återgå till det vanliga så fort som möjligt så att LO-topparna kan få sitta och mysa ifred med Svenskt Näringsliv på diverse vällönade styrelseuppdrag, utan att det ställs en massa besvärande frågor.
Först en generell kommentar: inga personangrepp eller allmänt nedsättande kommentarer om människor tack. Det här handlar om vad Åsa Linderborg har skrivit och hur hon resonerar - inte om hennes person.
Janne H, det är väl knappast upp till den anklagade att bevisa sin oskuld? Självfallet har socialdemokratin en ideologi, politik och strategi. Linderborg anför ju inte heller några som helst konkreta stöd för sitt påstående, utan bara hävdar detta. Följaktligen känner jag det inte mödan värt att resonera mer om det.
Klara, ”gnälligt småsyskon” känns på pricken. Och dessvärre en väldigt vanlig attityd från vänsterhåll mot s.
Daniel, ta då bladet från munnen: vilken ideologi tror du Linderborg och ”många socialdemokrater” menar att ”socialdemokratin av i dag” har? Och vem avgör om socialdemokrater som kallar sig pragmatiker ”egentligen är socialliberaler”? Åsa Linderborg? Du?
Alex, du är tyvärr inte ensam om att använda begreppet nyliberalism så lättvindigt och ärligt talat anti-intellektuellt som du gör. Det finns gott om sådana syndare även på ledande positioner i mitt eget parti. Själv tycker jag att det är ett jäkla oskick. Det är lika dumt som att kalla Sverigedemokraterna för nazister eller alla till vänster om folkpartiet för kommunister. Det devalverar ordens värde och försvårar en seriös diskussion om ideologi och politik.
Staffan, Åsa Linderborg är mer än bara kulturskribent. Hon gör sig till talesperson för arbetarklassen och någon sorts uttolkare av ”sann” socialdemokrati, som tydligen är något annat än vad det socialdemokratiska partiet står för. Mot den bakgrunden menar jag att det är relevant att påpeka att det Linderborg verkar mena gör socialdemokratins och fackföreningsrörelsens ledande företrädare olämpliga som representanter för lågavlönade – nämligen sina egna höga inkomster, i hyfsat hög utsträckning även gäller henne själv. Och om pengar inte korrumperar henne, varför skulle de korrumpera s- och LO-folk?
Sedan noterar jag att du mest i förbigående konstaterar att socialdemokratin genomgått en kursändring på 90-talet. Jag ställer mig frågande till huruvida detta alls är sant. Eller snarare; är det inte så att socialdemokratin förändrats konstant sedan partiet grundades 1889? Tiderna och människors villkor förändras – inte minst till följd av politiska beslut. Är det då inte rimligt att partierna också förändras? Att retorik utvecklas, arbetsmetoder moderniseras och politiken svarar upp mot vad människor efterfrågar? Det anser åtminstone jag.
Vill komma med ett lästips till den intresserade:
Sven-Erik Liedmans "Att se sig själv i andra" 1999. (En bok om solidaritet...)
Klara
Jonas: Men varje existerande företéelse bör ju likväl ha ett ord. Och de ideologiska nyliberalerna gillar själva inte att benämnas som "nyliberaler", de föredrar "klassiska liberaler" så varför då inte låta ordet "nyliberalism" användas såsom det ändå i praktiken alltid använts?
Det handlar hur som helst om ekonomisk liberalism, vilket är någonting som alltid står i motsättning till socialism.
Svar 1, Jonas, är "socialliberalism".
Svar 2, Jonas, är "mig lika mycket som någon annan".
Dessutom, Jonas, om det nu är så att vi de senaste 20 åren har förändrat oss i riktning mot vad folk "efterfrågar" - hur kommer det då sig att vi under samma period i tre av sex val har erhållit de tre sämsta valresultaten i modern tid?
En sista grej i detta ärende bara:
Med en månadslön på 45 000 kronor hör Åsa Linderborg till de rikaste 5 procenten i Sverige (som andel av de över 20 som har förvärvsinkomst). Av hela befolkningen är det ännu mindre.
Källa: SCB och Skattebetalarnas förening (senaste versionen, tabell 44)