Den som sa det hon var det...
Aftonbladets ena debattredaktör - tillika opinionsbildare med egen blogg och tillgång till tidningens debattsidor, Lotta Gröning, skrev i går att politiker på ja-sidan i folkomröstningen om EMU måste "ha utgått från att folket var helkorkat". Som bevis för det anför Gröning att ja-sidans "bärande argument" var att "allt skulle bli så bra om vi slapp växla när vi reste utomlands". Detta sätt att beskriva verkligheten tyder på att om inte folket så åtminstone vissa av de ledande nej-sägarna de facto var - och av allt att döma ännu är - helkorkade. Ingen av de ledande politiker, näringslivsföreträdare, fackliga representanter och andra som argumenterade för euron hade detta som "bärande argument". Däremot pekades det på vikten av att underlätta handeln mellan svenska företag och dess främsta exportländer. Något som i sin tur kunde få betydelse för tillväxten och möjligheten att få fler människor i jobb i Sverige. Dessutom talades det, åtminstone från vissa håll, om Europatanken och vikten av att vi i vår del av världen samarbetar politiskt och ekonomiskt. Men detta nämner inte Lotta Gröning. Hederlig debatteknik brukar omfatta bemötande av motståndarens bästa argument. Men vad man ska kalla en debatteknik som "uppfinner" argument åt motståndaren och sedan förlöjligar dem vet jag faktiskt inte. |
Kommentarer om "Den som sa det hon var det..."
Bra Jonas,
Jag hörde en säga det - det var min dotter (som fyller 9 i sommar). Hon tyckte att det skulle vara jätteskönt att ha samma pengar. När vi skulle åka finlandsbåt för några månader sedan, så frågade hon om de tog Euro. Jag svarade ja - varpå hon sa: Toppen! Hon hade några Euro i plånboken och väntar egentligen på att vi ska få Euro...
I stand corrected. Fantasifostren i Lotta Grönings hjärna PLUS din intelligenta dotter hade detta som argument...
Nåväl. En till (ett av SiE:s största misstag). Pernilla Wahlgren uttalade att hon var en shopoholic, och att hon därför gillade euron.
Om hon är representativ för politiker på ja-sidan, eller ens är en politiker på ja-sidan, kan man däremot låta vara osagt.
Jag håller på att städa ur mitt rum på SSU:s förbundsexp och hittade bland annat en genomgång av vad nej-gänget sade 1994, men även Johan Flankes artikel i Aftonbladet för något halvår sedan om alla överdrifter som gick igen på nej-sidan under eurokampanjen. Håller med om att Gröning når nya lågvattenmärken nu. Det ändrar inte ens Pernilla Piccadilly på.
[UPPDATERING] På sin blogg (http://www.aftonbladet.se/blogg/groning) har Lotta Gröning skrivit fyra inlägg sedan jag i morse mejlade henne om att jag bloggat om hennes dumheter om folkomröstningen. Ingen reaktion. Det är också en form av debatteknik.
jag vill minnas att en hel del av dina mindre seriösa meningsfränder (tyvärr vänner till vänner) försökte lägga just det 'argumentet' i munnen på mig, för att sen avbryta min invändning och utgå från sin egen uppfattning.
det komiska i sammanhanget är att jag försökte nyansera redan då och var långt ifrån övertygat positiv, och nu efter finansministerfadäsen, tjänstedirektivshaveriet och konstitutionskollapsen är jag negativ. givetvis ser de det som att de fick 'rätt' till slut, trots att jag motiverar omsvängningen med min liberala filosofi.