Intressant föredrag för s-bloggare
[UPPDATERAD] På tisdag den 14 juni håller Urban Lindstedt ett föredrag om bloggen som politiskt verktyg på |
Politik, samhällsfrågor och mediekritik
Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.
Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!
[UPPDATERAD] På tisdag den 14 juni håller Urban Lindstedt ett föredrag om bloggen som politiskt verktyg på |
Kommentarer om "Intressant föredrag för s-bloggare"
oppas att ett av tipsen blir att skriva om vad socialdemokratin skall, kan och borde göra och komma med förslag till detta istället för att som en del s-bloggar vara helt okritiska mot den egna sidan och enbart kritisera borgarna. Det som många s-företrädare gör i debatter just nu är att skrämmas med högerspöket och kritisera borgarnas idéer. Man kommer inte med egna idéer utan kritiserar andras. Vore det en arbetsplats av något slag skulle den typen av personer snabbt bli synade och tappa inflytande då de inte tillför något utan bara stoppar allt. Bara kritik utan förslag ser ut som försvar av nåt man knappt själv tror på längre.
Det tycker jag är en lite orättvis kritik. I synnerhet som jag aldrig någonsin ser kritik mot borgerligheten eller stöd för ens enskildheter i regeringens politik på de borgerliga bloggar som finns. Jag försöker själv hitta en rimlig balans mellan att vara kritisk mot de delar av den socialdemokratiska politiken och regeringsutövandet jag inte gillar, och samtidigt vara tydlig med att vare sig de borgerliga eller vänsteralternativen är att föredra. Men jag tycker inte därmed att alla s-bloggare ska behöva känna sig tvingade att kritisera sitt eget parti för att få trovärdighet eller vara läsvärda.
Nu tänkte jag kanske inte på politikernas egna bloggar. Där förväntar jag mig tyvärr inte självkritik på nåndera sidan. Och när jag skrev debatter menar jag inte bara bloggar utan vanliga debatter, som t.ex den rätt lustiga (suck) debatten mellan Persson och Reinfeldt. Där kändes det mest som Persson angrep Reinfeld, men där Reinfeld hade förslag till förändring. Vad man än tycker om Reinfelds förslag, så der det ju konstigt ut med en statsminister som inte har så många egna konkreta idéer utan mest angriper den andres. Jag hade tyckt likadant om det hade varit tvärtom i rollerna. Samma tendenser återkommer ju i Hans Karlssons sätt att debattera. Och det finns borgerliga politiker som har gjort likadant, gjort allt för att svartmåla motparten, men inte visat konkret vad man själv vill. Och vad debatten än gäller, politik, teknik, religion, så tror och hoppas jag att det är lättare att vinna över folk genom att säga: Här är Mina bra idéer. Och inte hålla på med svartmålning av den andra parten. Men hur som helst, tänk dig självkritiska politiker, som kan säga: Det där skötte vi inte så bra, vi måste förbättra oss, och detta innan man gör det under galgen. Jag tror att de flesta vanliga människor skulle respektera en sådan politiker oavsett partifärg på vare sig väljare eller politiker. Detsamma gäller om man måste utföra beslut som har fattas högre upp som man inte tycker om. Man måste genomföra dem och inte obstruera. Däremot kan man protestera öppet. Jag blev t.ex mycket arg över borgarnas sätt att låta underskottet växa i Stockholms läns landsting och detta för att visa hur utjämningsskatten ökade och slog mot Stockholm. Det korrekta hade varit att sköta ekonomin, höjt skatterna, minskat utgifter, men protesterat i debatter, riksdag, media. Barnsligt uppträdande var min åsikt.
Tyvärr tycker jag också att den politiska debatten har snöat in på att kritisera motparten och det är sällan som jag ser konstruktiva kreativa förslag, men 99% av de politiska inläggen handlar mer om kritik om någons påstående eller om någons politiska floskler.
Det här gäller lika mycket höger, vänster upp eller framtidspolitiker. Pajkastning verkar ha större mening än att föra fram sina visioner för framtiden och konstruktiva idéer.
Det här är en del i varför allt färre vill arbeta politiskt och varför politikerföraktet ökar.
Det här måste förändras.