Vad dog tillsammans med konstitutionen?

Det är många som bloggar klokt om EU-konstitutionen, den europeiska integrationsprocessen och betydelsen av resultatet av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna. Det är lite ironiskt, men jag minns hur jag som ett argument mot en svensk folkomröstning framförde att det var orimligt att en minoritet skulle få avgöra framtiden för EU:s samtliga medborgare. Jag exemplifierade med att en knapp majoritet i till exempel Nederländerna skulle rösta nej, och konstitutionsförslaget därmed skulle falla i hela EU – även om det teoretiskt skulle bli ja i alla folkomröstningar som arrangerades. Mitt tankeexperiment kändes orealistiskt, men nu är det två av EU:s grundarländer – Frankrike och just Nederländerna som genom folkomröstningar fällt det förmodligen mest demokratiskt förankrade konstitutionella dokument som någonsin presenterats. Därmed inte sagt att förslaget var perfekt. Det var det långt ifrån. Men genom det rådslagsförfarande som användes vid framarbetandet av förslaget fick snart sagt varenda EU-medborgare och påtryckargrupp möjlighet att påverka utformningen. Och då blir det naturligtvis ett förslag som alla inte kommer att gilla fullt ut. Men det var ett steg i rätt riktning, och det var – och är – dessutom alldeles nödvändigt att göra vissa reformer av EU-strukturen för att möjliggöra en fortsatt utvidgning där ännu fler länder – i takt med att de uppfyller de ekonomiska och politiska kraven – kan bli fullvärdiga EU-medlemmar. På Haninge unga socialdemokraters blogg skriver Åsa Westlund att EU:s vardag är en permanent kris "som kommer av att samarbetet är skört och hela tiden måste bekräftas av alla medlemmar", samt att EU "blir helt enkelt aldrig något mer än medlemsstaterna vill". Eric Sundström skrev redan i går att om EU "nu går in i långvarig kris försämras unionens dragningskraft och den 'soft power' som har gjort att länder i östra Europa reformeras på ett snabbt och vällovande sätt". Eric undrar också, med befogad oro, om reformtakten i Turkiet, Georgien och Ukraina nu kommer att minska? Jag avslutar med Helle Klein som refererar till Aftonbladets ledarsida där några brännande frågor ställs: "Kommer det ur ruinerna av EU-fördraget att resa sig ett unionsbygge baserat på principen 'It's all market'? Varför skulle det högerdominerade EU förstärka den sociala dimensionen eller säga nej till tjänstedirektivet? Kommer ett mer anglosaxiskt dominerat EU att utmana USA som det gjorde inför Irakkriget?"